I slutet på förra veckan fick jag ett samtal från mamma. Det började som vilket samtal som helst med "Hej, hur är det? Hur mår ni?" osv. Sen kom orden: "Jag har dåliga nyheter".
Hatar de orden.

De dåliga nyheterna visade sig vara att min älskade lilla mormor fått diagnosen bröstcancer. Min mormor som aldrig varit allvarligare sjuk än en influensa, som alltid varit den som tagit hand om alla i familjen i alla situationen. Min älskade mormor som är ryggraden i vår familj och som alltid är den starkaste utav oss. 74år gammal drabbas hon alltså av cancer, är inte det orättvist? Hade inte det tåget kunnat gått vid det här laget och hon hade fått fortsätta vara frisk och stark tills åldern kom ifatt henne? Men nej. Inte då.
Vi har en bred sjukdomshistoria i min släkt, med gått om cancer på framförallt mammas sida. Såväl mormors pappa som hennes syster dog i cancer, hennes systerdotter drabbades av aggressiv skelettcancer för några år sedan - men hon tog upp kampen och vann fighten mot sjukdomen.
Genom alla år så har det bara varit en i varje generation som drabbats, och jag har alltid varit helt på det klara med att det kommer bli jag i vår generation. Jag är fine med det. Men nu har den alltså bestämt sig för att skita i reglerna och hoppa bakåt i ledet igen. Och angripa min mormor. DET är jag inte fine med. Ge fan i min mormor!!

I onsdags opererades hon och de hoppas på att ha fått bort allt. Om några dagar får vi svar på om det bloir vidare strålning eller om de måste sätta in cellgifter.
Det är en tung väntan.

Jag har inte klarat av att prata så värst mycket om det innan, och därför inte sagt något till någon annan än Fanny - som hade oturen att sitta invid mig på msn i samma stund som jag fick beskedet...

Jag hade sett fram emot julen, att få rå om min familj över julhelgen och verkligen få visa dem vårt Norrland. Nu vet vi inte ens om hon är så pigg att de kan komma. Vem vet, jag kanske blir själv här på julafton. Men det är också fine - bara min mormor blir frisk igen.

Så i år, snälla rara tomten, önskar jag mig mest av allt detta: Att min mormor vinner över cancern!
Och näst mest detta: En jul tillsammans.
Tack på förhand.

Känns som att hela livet ställs på timeout när man får ett sådant här besked. Som om allting fortsätter att rulla på som vanligt - men själv står man stilla mitt i ett skrikande kaos och finner sig helt handlingsförlamad. Det är en känsla jag inte klarar av, att vara hjälplös. Jag är ingen hjälplös person, den känslan passar inte mig.
Blä.

(Smycket på bilden skickade jag till lilla mormor innan hon skulle in på operation, det har tre stansade brickor med de ord som beskriver min mormor bäst: Mod, Kärlek och Styrka.)

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

indigoparaflax Sun 18 Nov 2012 09:53

<3 Om du så bara ärvt en bråkdel av hennes styrka och jävlaranamma hoppas och tror jag att din mormor kickar cancerns fula röv!

- Read more -

Klotong Sun 18 Nov 2012 09:09

Shit vad jobbigt, hoppas det går bra för din mormor. Hon verkar vara en stark kvinna. Om du vill komma ner kan jag försöka lösa det så jag kan komma upp och vakta gården. Måste kännas jobbigt att vara så långt bort.

- Read more -

laglia Sat 17 Nov 2012 23:40

Det var tråkigt att höra om din mormor. Känslan är kanske också att man inte kan göra något, utan bara måste vänta och se vad som händer. Den där sjukdomen är ett gissel...
Hoppas verkligen att det går bra framöver ;) Kram

- Read more -