June
Thursday 14 November 2013 photo 2/2
|
I natt drömde jag så konstigt.
Eller drömmen i sig var inte så konstig kanske - jag minns inte så mycket av den längre - men det underliga var att jag inte vaknade. Och jag minns att jag tänkte i drömmen att det var så underligt att jag inte vaknade. O_x
Jag och en vän, okänt vem hon var - men hon var min bästa vän i drömmen och fortfarande så får minns jag känslan av henne, den där hemtama, trygga känslan av en person som man verkligen litar på.. - sprang längs en väg. Vi var barn, kanske 8-9år gamla? Vi hade skoluniformer på oss, blårutiga veckade kjolar, vita blusar och slips. Knästrumpor, vita, och svarta prydliga lackskor. Hon var blond, sådär riktigt vitblond och hade en stor blå rosett i håret, men långa band som fladdrade när hon sprang.
Vägen var brun - som bark - men var grusväg, och runtomkring oss var det oändliga vidder av knallgrönt gräs. Inte ett träd så långt ögat nådde, bara gräs och en klarblå himmel ovanför.
Vi sprang hand i hand, sjöng någon löjlig sång. Vi sprang inte ifrån någonting utan bara sådär som barn gör. Plötsligt ser jag att vägen bara tar slut och ersätts av ett stup. Jag ser det, hinner reflektera över saken men hinner inte stanna. Benen går av sig själva och vi har farten uppe. Hon försvinner över kanten först och jag ramlar efter, lååångt nedanför glittrar ett djupblått hav.
Tankarna går igenom mitt huvud medan jag faller: "Åh vad dumt att vi sprang" "Hur kunde vi glömma stupet?" "Nu dör jag" "Vad konstigt att jag inte vaknar nu, det brukar man ju göra när man ska till att ramla/dö i sömnen?" "Oj, där dog hon"
Sen minns jag inget mer. Troligen för att jag bytte dröm eller liknande. Men just den där känslan av pur förvåning över att inte vaknat har förföljt mig hela dagen. xD
Oh those dreams alltså...
Annons
Visa toppen
Show footer