kl är .22.30 jag ligger och tittar på tv rastlöst väntande jag vet ju att nått är på gång efter värkarna jag hade för förra natten, men det vill inte koma igång. det är då jag känner det en skarp snabb smärta och nått som brister och vatten som kommer. jag flyger upp ur soffan. Jäklar hur gick det med soffan!! (det är ingen som kan beskylla någon för att vara logisk i det här läget) springer iväg på toa. ja det är vattnet som gått. ny binda.. vad gör jag nu .... inga värkar... hur gör jag med liva??? ringer mamma hej! vad säger du om att vara hemma för vård av närstående i morgon? hon fattar direkt. men det måste ju lösas nu med för mamma är ju i Skövde och vi behöver ju åka så snart värkarna börjar. messar in till grannen Camilla hej vill du sova över? =)

ja det var inga bekymmer det var bara och höra av sig när hon skulle komma in och lägga sig hos oss. så tar hon med liva till dagis på morgonen så hämtar Mormor där jätte bra då var det löst. bebis väskan och stolen står i bilen. liva väska kollas så allt är med... så... väcker manne berättar vad som hänt men att det är lugnt än.
Therese messar så fort hon får höra =) manne hade messat Erik att du jag jobbar nog inte i morgon =)))
Therese kommer in smygande till oss och håller mig sällskap hon är mer uppspelt och nervös än jag och manne tillsammans haha..
värkarna kommer snart och de är kraftiga och tätnar ganska fort så vi åker in. i bilen går det ganska så bra vi stressar inte och jag har bilstols värmen på i ryggen men när vi kommer in är det just i tid för att trycka en syrgasmask i handen på mig med lustgas.
värkarna saktar ner lite även om de gör ont och de har inte gjort någon nytta än men lagom till de tar bort ctg kurvan så sätter de ny fart. efter nån timme så klarar jag inte mer ringer på klockan och ber dem göra nått.. jag hatar när de ska känna hur mycket öppne man är det gör så ont!
nä han ligger för långt upp för att kunna göra nått. jag får en morfin spruta för att kunna slappna av lite mer och låta värkarna göra lite nytta. in kommer hon med en spruta med en kanyl som lätt mäter sig med de länga kanylerna Erik använder när han ger djuren på gården penicillin. efter 30 min har den fortfarande inte tagit och jag ringer på mer hjälp. nu har jag varigt sten hög de senaste tre timmarna. och sitter på en gymboll och hänger över säng kanten.

nej det har fortfarande inte hänt mycket så nån epidral kan vi inte sätta än. så det får bli dropp för att sätta fart på värkarna så det gör lite nytta. och jäklar de gör snart nytta jag river halva sängen för att jag inte vet vart jag ska göra av mig själv. stackars manne gnuggar min rygg så gått han kan tar lite ovett och tröstar mig när jag inte vill mer. när sköterskan kommer in efter att jag i nära panik ringt på dem efter en värk som fått mig att nästan slita madrassen ur sängen är jag på gränsen för vad jag klarar och gråter hejdlöst. manne hjälper och tröstar mig så gått han bara kan. sköterskan kollar om vi kan sätta epidral snart men konstaterar att det är ingen ide längre för här har hänt grejer nu blir du inte av med oss förrän den här är ute säger hon. va nej men vi skulle ju sätta epidral, nej det blir bebis här snart, jaha?? man är ju lätt borta med så mycket lustgas i kroppen manne var övertygad om att jag ensam snart gjort slut på alla reserver på hela sjukhuset.
jag märker knappt övergången mellan till krystvärkarna helt plötsligt bara trycker jag. det händer inte så mycket tycker jag men det gör det nog egentligen. jag har tryckt syrgasmasken i mannes hans klamrar mig förtvivlat fast ömsom i hans arm och ömsom i säng kanten och beordrar när jag vill ha lust gas och när jag bara vill ha syr gas och kör in ansiktet i masken så han tror att han kommer kväva mig snart. så sliter jag bort ansiktet ur masken och hugger tag i gummikanten och lyckas slita loss den från handtaget när nästa värk kommer och jag trycker. flera gånger rycker jag loss den och tillslut så får den hänga kvar i min mun det är ingen ide längre. huvudet är snart ute och det är då vi tittar upp på manne och inser att han är likblek och kallsvettig. sköterskan för tvinga ner honom i stolen en stund blod trycks fall. lagom till att huvudet just tittat ut är han där igen redo. jag tar i och trycker mot fotstödet så hela sängen skakar. gud vad det bränner! så nästan en gång till bara en gång till måste bara vänta in en värk till och den låter dröjja på sig. så är han äntligen ute.
manne svimma inte han bara stod där och titta helt fascinerat, han till och med var med och titta på moderkakan. det trodde jag inte att han skulle klarat men det var inte så blodigt och farligt som han fått för sig. skötekan klipper snabbt navelsträngen och ger den lilla två sprutor han är hårt påverkad av morfinet som inte tog på mig. snart piggnar han till och allt är över.
Lukas Henry Tor Ekström kom kl 06.07 sju timmar efter att vattnet gått med sina 3910 g och 54 lång.
Förlossningen var absolut den smärtsammaste av det två jag varigt med om men jag var inte så ensam och utelämnad. Vi var två föräldrar som gjort det här tillsammans.

Annons

Bilden saknar taggar

Kamera 6700s

Brännvidd 5 mm

Bländare f/2.8

Slutartid 1/33 s

ISO 287

Datum

april 2014