Tuesday 20 April 2010 photo 4/4
![]() ![]() ![]() |
Jag kommer ihåg när jag va liten. Jag hade en dröm. Jag va på väg uppför ett berg, det var massa stora gröna granar som sträckte sig ända upp till molnen. Plötsligt så befann jag mig längst uppe på toppen utav en av granarna. Jag blev rädd, men ändå inte. Jag va fylld utav förundran och frihet. Jag började springa, jag sprang så fort att jag inte längre rörde gran topparna, utan bara flög fram. Tillslut nådde jag fram till slutet på berget. Det var ett stort stup och sanden som låg som ett tunt täcke va lite sådär orange-röd färgat, som i någon Western film. Jag stod på en stor rund sten vid kanten av stupet tittade ner i djupet. Jag sträckte ut ena benet och tog ett steg. Jag föll ner, kändes som en evighet. Precis innan jag nådde marken så blev allt svart. Jag befann mig i mitt sovrum längst upp vid taket. jag kollade ner och där låg min mamma och jag bredvid henne. Jag dinglade ner som en fjäder ner mot min kropp tills jag föll tillbaka in i mig själv. Som om min själ varit ute på en resa och kom tillbaka för att vakna. Allt va så fridfullt, som om jag inte hade några bekymmer längre. Jag öppnade mina ögon och såg en svart figur stå över mig. Jag blev livrädd och klamrade mig fast i mamma. Jag skrek, mamma vaknade och undrade vad som stod på. Jag vågade inte titta, jag sa att det är någon bredvid sängen. Mamma tittade och sa "Det är ingen där? du måste ha drömt gumman." Men Jag visste att det jag sett, inte var någon dröm. Än idag undrar jag Vem eller Vad det va som stod och kollade ner på mig den där morgonen. Den rädslan och otryggheten jag kände, kommer jag aldrig att glömma. Kanske det inte är meningen att jag ska de. Typ som en påminnelse att jag borde akta mig, att jag inte är odödlig. Låter knäppt, I know men... Det är de starkaste minnet jag har. Has to be for a reson, Don't you think?
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nassesugerpuh/453771388/