Monday 9 June 2008 photo 1/1
|
Livet är härligt, fan, det finns inget annat att säga än att det är helt enkelt underbart! Både jag och mina andra jag (dock motvilligt, det måste medges) måste hålla med om att detta är och förblir ett faktum. När allt går som på räls och livet rullar på är det svårt att föreställa sig att det någonsin känts som att undergången har vart nära och flåsat en i nacken. Men så kommer det alltid att bli igen, kul va? Haha, gäller att njuta så länge det varar :).
Helgen var asnice, finns inget bättre än absinth/redbull och en liten del av svalöv.
My var astankad och okontaktbar men rätt kul ändå på sitt fyllemumlande och avdäckade sätt.
Kim var förälskad och handviftande och i allmänhet inte speciellt nykter alls.
Simon var den vuxna som med sitt mjukisbeklädda, totalkvaddade knä haltade omkring och verkade i allmänhet ganska så skötsam av sig.
Festen bestod av förfest på tre timmar hemma hos mig för att sedan i all hast ta bussen hem till My där hon med all den gästfrihet hon kunde uppnå grymtande hälsade oss välkomna.
Efter en massa spring ut och in, tjat om cigaretter som höll på att ta slut, saknade legg och pengar, ryckande i My och en massa fylle sms så var det dags att ta sig hem igen. Bussarna gick inte längre men det var inga problem för Kim och mig som med glädje traskade hemåt. En promenad som normalt sett tar 20 minuter tog då nära två timmar.
Nä vi var inte fulla, eller påverkade på något sätt alls, vi var bara så extremt förundrade över att det var så vaaarmt och att det redan var Ljuust och vi inte alls var trötta eller ens onyktra, "Nä, inte aaaalls" och "Asgarv". När vi hittade två cykeldäck som låg och skräpade så var det droppen som fick bägaren att rinna över.
Två stadiga tag med händerna på var sida om varsitt däck brummade vi hemåt, jag behöver egentligen inte tillägga att promenaden kändes som 10 min, men jag gör det ändå.
Helgen har i övrigt vart jättebra, lyckades bränna mig två gånger, jag och måttfullhet har aldrig riktigt lyckats komma så väl överens.
Var ute med båten för första gången på året, älskar att ligga på däck (ingen sand) och somna till vågornas rörelser.
Livet är spännande, man vet aldrig vad som ska hända eller vem man ska träffa på och gud vilken avsmak man kan känna för så extremt positiva idioter.
Fy fan vilken klysha.
XD
Helgen var asnice, finns inget bättre än absinth/redbull och en liten del av svalöv.
My var astankad och okontaktbar men rätt kul ändå på sitt fyllemumlande och avdäckade sätt.
Kim var förälskad och handviftande och i allmänhet inte speciellt nykter alls.
Simon var den vuxna som med sitt mjukisbeklädda, totalkvaddade knä haltade omkring och verkade i allmänhet ganska så skötsam av sig.
Festen bestod av förfest på tre timmar hemma hos mig för att sedan i all hast ta bussen hem till My där hon med all den gästfrihet hon kunde uppnå grymtande hälsade oss välkomna.
Efter en massa spring ut och in, tjat om cigaretter som höll på att ta slut, saknade legg och pengar, ryckande i My och en massa fylle sms så var det dags att ta sig hem igen. Bussarna gick inte längre men det var inga problem för Kim och mig som med glädje traskade hemåt. En promenad som normalt sett tar 20 minuter tog då nära två timmar.
Nä vi var inte fulla, eller påverkade på något sätt alls, vi var bara så extremt förundrade över att det var så vaaarmt och att det redan var Ljuust och vi inte alls var trötta eller ens onyktra, "Nä, inte aaaalls" och "Asgarv". När vi hittade två cykeldäck som låg och skräpade så var det droppen som fick bägaren att rinna över.
Två stadiga tag med händerna på var sida om varsitt däck brummade vi hemåt, jag behöver egentligen inte tillägga att promenaden kändes som 10 min, men jag gör det ändå.
Helgen har i övrigt vart jättebra, lyckades bränna mig två gånger, jag och måttfullhet har aldrig riktigt lyckats komma så väl överens.
Var ute med båten för första gången på året, älskar att ligga på däck (ingen sand) och somna till vågornas rörelser.
Livet är spännande, man vet aldrig vad som ska hända eller vem man ska träffa på och gud vilken avsmak man kan känna för så extremt positiva idioter.
Fy fan vilken klysha.
XD