Jag hatar högklackat. Jag skäms för att erkänna det med det bara är så. Jag köpte ett par alldeles underbara, svarta skinn-stövelliknande skor i lördags. Efter en 10 minuters promenad i dem så får jag maniska självmordstankar. Att vara fin innebär för mig inte endast jag får lida pin, det innebär trauma av högsta grad. Under hela resan till jobbet satt jag och hade panik över rädslan att jag inte skulle ha styrka nog att resa mig vid min hållplats utan istället trilla huvudstupa i mittgången inför ett fullpackat fullpackat med passagerare. Ifall det inte hade funnits platser på tåget idag utan jag hade vart tvungen att stå så skulle jag utan minsta tvekan gått in på tågets toalett, låst dörren och dränkt mig i toan. Bara detta skulle vara en hemsk plåga, att sticka ner huvudet i den toaletten alltså, då dom är extreemt äckliga men jag lovar, det skulle antagligen bara ge mig annat att tänka på då den outhärdliga smärtan från de nyinköpta skorna har drivit mig till vansinnets gräns. Men det är bara att kämpa vidare, jag vill ju vara fin och ifall det innebär att jag måste krympa ner mina hälsenor till minimigräns och aldrig kunna gå normalt igen så ska jag göra det! (Vansinnesgarv*) Antagligen så kommer det bara sluta som de flesta andra av mina projekt, jag lär mig en läxa, tröttnar, går vidare, bara för att upptäcka att jag maniskt håller på att begå samma fatala misstag om ett par månader igen.
Just nu står de, efter ett uppslitande gräl oss emellan, prydligt placerade brevid mig medans de stirrar på mig med en anklagande blick.
Ifall jag bortser från incidenten med ”skorna som rymde från helvetet” så mår jag förträffligt bra, solen skiner, bakom molnen visserligen men ändå, vädret är varmt och jag har en ursäkt för att få gå barfota på jobbet 
Helgen som varit har vart hemskt trevlig, jag är ur min humörsvacka och det verkar förbli så, åtminstone en tre veckor fram i tiden men det är ju alltid bättre än ingenting.
Igår var jag och Kim på SATS och skrev in oss (tror inte att jag behöver träna något ens, känner mig redan snyggare och slankare) och det tog ju bara några år då jag självklart skulle envisas med att få min företagsrabatt, betala med kort fast jag hade sagt kontant, en massa andra småändringar i systemet och var kort sagt en aningen besvärlig kund 
Det känns som att det är slut med snabbtiden nu, diggar mig själv för mycket för att plåga mig med stress, ångest och skit.

XD

Annons

The photo has no tags

July 2009