June
Saturday 2 February 2008 photo 1/1
|
Det gick tydligen rätt så vilt till igår ifall man ser på de konsekvenser i form av bedövande trötthet och förvirring som blivit de förödande men inte livshotande följderna...
På grund av detta har jag inte haft världens bästa dag idag, inget alarmerande men heller inget att hoppa jämnfota och tjuta ut sin glädje över.
En medelmåttig dag, ja så skulle jag beskriva det, mitt humör har inte varit på topp men det ha funkat bra, så jag har inget direkt att klaga på :)
Gårdagen var en ren fröjd, jag var i mitt esse och träffade nytt folk till höger och vänster, spriten flödade och man kan med säkerhet säga att min plånbok läckte ganska rejält den med, som niagarafallet ungefär.
Dock är det ju idag Dagen Efter, då man känner sig trött, ensam och aningen misslyckad..
Jag tänker då mycket, som den extremt intelligenta person jag är, på de saker i livet som får mig att känna mig ännu mer trött, ensam och misslyckad.
Varför känns livet ibland som en fest dit jag inte är bjuden?
Varför är jag så Fel?
Mina kära vänner Lätt Depression och Melankoli är i antågande, bäst jag går och öppnar dörren så dom inte står där ute i trappen som en bunt bortkomna och vilsna Jehovas vittnen.
Det är en ny dag imorgon och ingen natt har någonsin varit så lång att gryningen ej nalkats..
Detta vet jag med säkerhet då man blir vis med åren.
På grund av detta har jag inte haft världens bästa dag idag, inget alarmerande men heller inget att hoppa jämnfota och tjuta ut sin glädje över.
En medelmåttig dag, ja så skulle jag beskriva det, mitt humör har inte varit på topp men det ha funkat bra, så jag har inget direkt att klaga på :)
Gårdagen var en ren fröjd, jag var i mitt esse och träffade nytt folk till höger och vänster, spriten flödade och man kan med säkerhet säga att min plånbok läckte ganska rejält den med, som niagarafallet ungefär.
Dock är det ju idag Dagen Efter, då man känner sig trött, ensam och aningen misslyckad..
Jag tänker då mycket, som den extremt intelligenta person jag är, på de saker i livet som får mig att känna mig ännu mer trött, ensam och misslyckad.
Varför känns livet ibland som en fest dit jag inte är bjuden?
Varför är jag så Fel?
Mina kära vänner Lätt Depression och Melankoli är i antågande, bäst jag går och öppnar dörren så dom inte står där ute i trappen som en bunt bortkomna och vilsna Jehovas vittnen.
Det är en ny dag imorgon och ingen natt har någonsin varit så lång att gryningen ej nalkats..
Detta vet jag med säkerhet då man blir vis med åren.
Visa toppen
Show footer