June
Wednesday 10 December 2008 photo 1/1
|
Idag är allt skit. Dagen idag är en sån dag då allt går fel och ingenting omöjligt kan gå rätt. Min självkänsla är lika med minus oändligheten och jag känner en liten längtan efter att dra av mig mitt eget ansikte för att långsamt blöda till döds. Känsliga läsare varnas för att läsa vidare då jag inte tänker skriva någonting positivt alls idag. Så hoppas du på någonting upplyftande avslut så, tji fick du din nolla.
Dagen började med att jag inte ville stiga upp ur sängen. Jag orkade helt enkelt inte. I sängen var det varmt och mysigt, utanför sängen var det inte varmt och definitivt inte mysigt. Jag visste vad jag borde men jag ville inte. Efter ett tag av velande fram och tillbaka så gav jag upp för det alltid så otillitsfulla hoppet som onskefullt strömmade in i min omtöcknade hjärna. Det skulle ju kunna bli en bra dag, allt behövde inte vara helt hopplöst. Det var ett misstag.
Morgonen fortsatte med att jag inte kunde hitta några kläder att ha på mig. Kläder som på något mirakulöst sätt skulle kunna täcka mitt valrossliknande, enorma isterberg till kropp. Det var ett dött lopp. Nu går jag omkring och ser ut som en förhistorisk kassler. Eller bara ett fån.
Mitt hår ville inte heller som jag ville denna morgon. Ifall jag rakade av halmhögen så kanske det skulle kunna se ut som att jag i alla fall har lite koll på läget istället för konstant knullrufs.
Jag ville inte heller som jag ville och glömde maskara. Blev klar, eller gav upp helt enkelt, efter många om och men. Traskade vidare till bussen, bara för att märka att jag missat den och fick vänta på nästa. Jag hatar när mina morgonrutiner förstörs av något som en missad buss. Då sitter jag hela vägen till centralen med en växande klump i magen och stressar upp mig själv i onödan för någonting som jag inte har någon som helst möjlighet att påverka.
Jag kom i tid. Nu sitter jag här. Så tråkigt.
Haha, märkte en liten motsägelse där, "ingenting kan omöjligt gå rätt", alltså kommer allt allt gå rätt! Oj, vad jag är patetisk idag. Men tji fick jag.
Dagen började med att jag inte ville stiga upp ur sängen. Jag orkade helt enkelt inte. I sängen var det varmt och mysigt, utanför sängen var det inte varmt och definitivt inte mysigt. Jag visste vad jag borde men jag ville inte. Efter ett tag av velande fram och tillbaka så gav jag upp för det alltid så otillitsfulla hoppet som onskefullt strömmade in i min omtöcknade hjärna. Det skulle ju kunna bli en bra dag, allt behövde inte vara helt hopplöst. Det var ett misstag.
Morgonen fortsatte med att jag inte kunde hitta några kläder att ha på mig. Kläder som på något mirakulöst sätt skulle kunna täcka mitt valrossliknande, enorma isterberg till kropp. Det var ett dött lopp. Nu går jag omkring och ser ut som en förhistorisk kassler. Eller bara ett fån.
Mitt hår ville inte heller som jag ville denna morgon. Ifall jag rakade av halmhögen så kanske det skulle kunna se ut som att jag i alla fall har lite koll på läget istället för konstant knullrufs.
Jag ville inte heller som jag ville och glömde maskara. Blev klar, eller gav upp helt enkelt, efter många om och men. Traskade vidare till bussen, bara för att märka att jag missat den och fick vänta på nästa. Jag hatar när mina morgonrutiner förstörs av något som en missad buss. Då sitter jag hela vägen till centralen med en växande klump i magen och stressar upp mig själv i onödan för någonting som jag inte har någon som helst möjlighet att påverka.
Jag kom i tid. Nu sitter jag här. Så tråkigt.
Haha, märkte en liten motsägelse där, "ingenting kan omöjligt gå rätt", alltså kommer allt allt gå rätt! Oj, vad jag är patetisk idag. Men tji fick jag.
Visa toppen
Show footer