Känns som en lättnad att jag har gått upp lite mer i vikt synligt. Nu känner jag mig lagom nu gäller det bara att träna magen så är jag nöjd!
Det är faktiskt inte för än man gått ner så pass mycket i vikt man inser att man vill ha lite mer fett på kroppen.

Önskar egentligen att jag hade kroppen jag hade innan jag blev inlagd fast bort med magen för jag hade så mycket vätska i buken då så jag såg ju gravid ut. :/

Sen efter att man fått dropp med Albumin eller hur man stavar det så försvan magen, jag fick göra det massa gånger. Det tog 4 tim att ha det. Först får man en flaska albumin i dropp som gör så att lite utav vätskan går ut i blodet eller hur det var sedan får man något annat insprutat som gör att man kissar ut allt sedan får man albumin igen och sedan de som gör att man kissar. Självklart eftersom att allt gick åt helvete under tiden jag låg inne så fick jag genomgå koloskopi eller något sådant då dem går upp i rumpan med en kamera och på något sätt lyckades dem rispa till i min N-tarm så det sprack på flera ställen och jag grät och skrek allt jag kunde på sjukhuset när jag väl behövde gå. Eftersom det sprack helatiden och gjorde så ont och jag hittade aldrig något som lindrade smärtan så vågade jag tillslut inte äta alls! Det enda jag gjorde var att dricka fast de var knappt ja gjorde det heller och detta på gick under en lång tid så ni kan ju gissa hur mycket jag gick ned i vikt. Inte kul... eller först tyckte jag det men sedan när man såg resultatet så var det inte lika kul.
Det var endast mina vader jag vart nöjd med inget annat. Min rumpa försvan och brösten blev mindre och armar och muskler försvan. 

Jag fick typ protein drycker eller vitamin drycker jag minns inte vad det kallas men jag har fortfarande några i skåpet här hemma som gjorde att man fick i sig en hel måltid fast i dryck. Dem va inge goda den enda jag drack var choklad men tillslut smaka den så... jag vene surt, vattnigt löst men samtidigt tjockt. Usch va äcklig den var! Ja men.. ne man såg ut att bli gammal,benig och ah jag vene vad.
Nej jag vill inte bli så smal igen. Det finns till och med ställen jag inte ens lyckats äta till mig fett på så jag är jätte benig på vissa ställen fortfarande. Plus att jag har bristningar från när man gick upp och ner så drastiskt i vikt.
Så jag är glad att jag har gått upp i vikt men magen behöver bort nu sen får jag väll nöja mig med den jag är.
Det enda som är lite jobbigt som jag egentligen inte tycker om att säga det är egentligen knappt ja vågar tänka på det heller men jag kände mig träffad när jag satt i bilen med Jenny och prata om vikter så sa hon Nä, om man har problem med ätstörningar så är det första man ska göra att erkänna det för sig själv!
Men det är klart jag vet inte riktigt vad jag ska kalla detta så de är väl därför ja inte tycker om att prata om de men jag äter grymt mycket nu för att jag vill gå upp men oftast är jag inte hungrig alls och de känns jobbigt att tvinga kroppen men jag vill inte ha problem  och de borde väl kanske lösa sig om man fortsätter äta som en normal person?
Anyway... nu blev inlägget så långt att ja inte ens tror folk orkar läsa.