April
Thursday 20 January 2011 photo 1/1
|
Jag tänkte göra en rektangel. Det finns kvarlämnad blåbärspaj så jag ska nog klara detta. Kommer tillbaka strax.
Tillbaka. Jag finner det roande att kalejdoskopet har fått ett sådant massivt litterärt genomslag. Att denna teknologiska innovation används så frekvent som metafor. Den nådde mitt medvetande först som metafor. I alla fall ordet. Min mor hävdade att jag hade ett kalejdoskop som barn men själv minns jag inte.
Den senaste timmer har jag ägnat åt att läsa Willy Kyrklunds dödsrunor i diverse dagstidningar. Hade läst de flesta tidigare. Ett dyrkande litet blogginlägg av Jonas Thente hade jag dock missat:
En gång försökte jag i egenskap av kulturredaktör beställa en längre text av Willy Kyrklund. Det hade gått mer än tio år sedan hans sista bok, Om godheten och han var den störste levande svenskspråkiga författaren för mig.Efter några dagar kom ett svar. Ett maskinskrivet A4 där det stod:
"Tack för din förfrågan, men jag är mycket trött och ledsen".
Jag är mycket trött men inte ledsen. Jag blir visserligen ledsen men jag är inte ledsen. Å andra sidan så är jag inte glad utan blir glad. Pajen är sedan länge slut men jag har hängt min sked på underläppen så jag är nöjd.
Allt kliar dock. Jag har masserat min ryggrad. Nypt och rullat varje liten knöl på min böjda rygg men det kliar ändå. Det är mörkt ute och jag ser min spegelbild. Jag ser ut som en tönt. Det jag älskar med mig själv är att jag skulle aldrig tycka om mig.
Tillbaka. Jag finner det roande att kalejdoskopet har fått ett sådant massivt litterärt genomslag. Att denna teknologiska innovation används så frekvent som metafor. Den nådde mitt medvetande först som metafor. I alla fall ordet. Min mor hävdade att jag hade ett kalejdoskop som barn men själv minns jag inte.
Den senaste timmer har jag ägnat åt att läsa Willy Kyrklunds dödsrunor i diverse dagstidningar. Hade läst de flesta tidigare. Ett dyrkande litet blogginlägg av Jonas Thente hade jag dock missat:
En gång försökte jag i egenskap av kulturredaktör beställa en längre text av Willy Kyrklund. Det hade gått mer än tio år sedan hans sista bok, Om godheten och han var den störste levande svenskspråkiga författaren för mig.Efter några dagar kom ett svar. Ett maskinskrivet A4 där det stod:
"Tack för din förfrågan, men jag är mycket trött och ledsen".
Jag är mycket trött men inte ledsen. Jag blir visserligen ledsen men jag är inte ledsen. Å andra sidan så är jag inte glad utan blir glad. Pajen är sedan länge slut men jag har hängt min sked på underläppen så jag är nöjd.
Allt kliar dock. Jag har masserat min ryggrad. Nypt och rullat varje liten knöl på min böjda rygg men det kliar ändå. Det är mörkt ute och jag ser min spegelbild. Jag ser ut som en tönt. Det jag älskar med mig själv är att jag skulle aldrig tycka om mig.
Annons
Visa toppen
Show footer