Sunday 13 February 2011 photo 1/1
|
1) Triumvirat är det ord som denna natt har bofast sig i den nu värkande sänkan mellan mina ögon.
2) Vi sitter vid ett litet bord, stålben, gröna, och i min hals har jag ett litet sår som svider. Allt fungerar och vi delar ett fotbad med alla våra födelsedagars badskum i. Men det svalnar och vi får slut på samtalsämnen. Vi når alltså, som ni uppmärksamma lyssnare redan märkt, den hastiga flyktscenen. Vi vet inte vem som reser sig upp först med det ryck som välter bordet och som med en spark av russinfot får vår fotskål att flyga mot väggen. Vi vet dock att jag når kniven först och med tre våldsamma hugg, arm, ansikte, handrygg, samt två stötar, kind och hals, får dig att falla ihop. Begravningsdetaljer får vänta, nu måste jag ta morbida polaroidfoton med oss två tillsammans. Du är inte riktigt död än. Men jag hinner inte så det får vara. Istället kappa på, mycket smink för att täcka blodstänket och ut ur lägenheten.
3) På mitt skrivbord finns två tekoppsavtryck och en liten rosa gummiboll. I övrigt ligger där en avbruten linjal, en tolvsidig tärning och de tre kortlekar jag nu sorterar. Jag bär en brun, trasig och för stor tröja samt långkalsonger. På stolen bredvid hänger den klänning som jag bar under aftonbalen jag nyss lämnat. Den avbrutna linjalen kommer från Eskilstuna zoo. Man kan inte se Kenttigern. Den är på den borttappade lite längre delen. Om jag blundar blir jag piggare. Således sorterar jag kortlekar i väntan på morgonen.
4) Tills alldeles nyss så skrev jag på ett arbete om Fattiga länder. Publikfrieri? Nu ska jag äta grytrester. Mitt hår är alldeles statiskt. De gnisslar när jag rör vid det. Fördelen med att sluta älska människor är att man inte känner någon skuld när man tittar på bögporr. Nackdelen är att ens knotor stelnar och ens EKG-kurva blir alldeles jämn. Min uppvärmda gryta exploderade precis. Som en gejser. Den lilla sänkan mellan ögonen svider nu av het gryta. Jag antar att det är smällar man får ta om man vill älska folk. Smällar värda att ta.
5) Till skillnad från varje poppoet så vill jag inte att något rent ska överleva. Således har jag bytt ut min ryggrad mot ett avlopp. Rassel, rassel.
6) Jag har nu rivit ner tjugotalet reklamaffischer, de stora, och återvänder nu svettig hemmåt. På vägen noterar jag med en stor lila krita följande fras: Triumvirat är det ord som denna natt har bofast sig i den nu värkande sänkan mellan mina ögon.
1) Triumvirat är det ord som denna natt har bofast sig i den nu värkande sänkan mellan mina ögon.
2) Vi sitter vid ett litet bord, stålben, gröna, och i min hals har jag ett litet sår som svider. Allt fungerar och vi delar ett fotbad med alla våra födelsedagars badskum i. Men det svalnar och vi får slut på samtalsämnen. Vi når alltså, som ni uppmärksamma lyssnare redan märkt, den hastiga flyktscenen. Vi vet inte vem som reser sig upp först med det ryck som välter bordet och som med en spark av russinfot får vår fotskål att flyga mot väggen. Vi vet dock att jag når kniven först och med tre våldsamma hugg, arm, ansikte, handrygg, samt två stötar, kind och hals, får dig att falla ihop. Begravningsdetaljer får vänta, nu måste jag ta morbida polaroidfoton med oss två tillsammans. Du är inte riktigt död än. Men jag hinner inte så det får vara. Istället kappa på, mycket smink för att täcka blodstänket och ut ur lägenheten.
3) På mitt skrivbord finns två tekoppsavtryck och en liten rosa gummiboll. I övrigt ligger där en avbruten linjal, en tolvsidig tärning och de tre kortlekar jag nu sorterar. Jag bär en brun, trasig och för stor tröja samt långkalsonger. På stolen bredvid hänger den klänning som jag bar under aftonbalen jag nyss lämnat. Den avbrutna linjalen kommer från Eskilstuna zoo. Man kan inte se Kenttigern. Den är på den borttappade lite längre delen. Om jag blundar blir jag piggare. Således sorterar jag kortlekar i väntan på morgonen.
4) Tills alldeles nyss så skrev jag på ett arbete om Fattiga länder. Publikfrieri? Nu ska jag äta grytrester. Mitt hår är alldeles statiskt. De gnisslar när jag rör vid det. Fördelen med att sluta älska människor är att man inte känner någon skuld när man tittar på bögporr. Nackdelen är att ens knotor stelnar och ens EKG-kurva blir alldeles jämn. Min uppvärmda gryta exploderade precis. Som en gejser. Den lilla sänkan mellan ögonen svider nu av het gryta. Jag antar att det är smällar man får ta om man vill älska folk. Smällar värda att ta.
5) Till skillnad från varje poppoet så vill jag inte att något rent ska överleva. Således har jag bytt ut min ryggrad mot ett avlopp. Rassel, rassel.
6) Jag har nu rivit ner tjugotalet reklamaffischer, de stora, och återvänder nu svettig hemmåt. På vägen noterar jag med en stor lila krita följande fras: Triumvirat är det ord som denna natt har bofast sig i den nu värkande sänkan mellan mina ögon.
2) Vi sitter vid ett litet bord, stålben, gröna, och i min hals har jag ett litet sår som svider. Allt fungerar och vi delar ett fotbad med alla våra födelsedagars badskum i. Men det svalnar och vi får slut på samtalsämnen. Vi når alltså, som ni uppmärksamma lyssnare redan märkt, den hastiga flyktscenen. Vi vet inte vem som reser sig upp först med det ryck som välter bordet och som med en spark av russinfot får vår fotskål att flyga mot väggen. Vi vet dock att jag når kniven först och med tre våldsamma hugg, arm, ansikte, handrygg, samt två stötar, kind och hals, får dig att falla ihop. Begravningsdetaljer får vänta, nu måste jag ta morbida polaroidfoton med oss två tillsammans. Du är inte riktigt död än. Men jag hinner inte så det får vara. Istället kappa på, mycket smink för att täcka blodstänket och ut ur lägenheten.
3) På mitt skrivbord finns två tekoppsavtryck och en liten rosa gummiboll. I övrigt ligger där en avbruten linjal, en tolvsidig tärning och de tre kortlekar jag nu sorterar. Jag bär en brun, trasig och för stor tröja samt långkalsonger. På stolen bredvid hänger den klänning som jag bar under aftonbalen jag nyss lämnat. Den avbrutna linjalen kommer från Eskilstuna zoo. Man kan inte se Kenttigern. Den är på den borttappade lite längre delen. Om jag blundar blir jag piggare. Således sorterar jag kortlekar i väntan på morgonen.
4) Tills alldeles nyss så skrev jag på ett arbete om Fattiga länder. Publikfrieri? Nu ska jag äta grytrester. Mitt hår är alldeles statiskt. De gnisslar när jag rör vid det. Fördelen med att sluta älska människor är att man inte känner någon skuld när man tittar på bögporr. Nackdelen är att ens knotor stelnar och ens EKG-kurva blir alldeles jämn. Min uppvärmda gryta exploderade precis. Som en gejser. Den lilla sänkan mellan ögonen svider nu av het gryta. Jag antar att det är smällar man får ta om man vill älska folk. Smällar värda att ta.
5) Till skillnad från varje poppoet så vill jag inte att något rent ska överleva. Således har jag bytt ut min ryggrad mot ett avlopp. Rassel, rassel.
6) Jag har nu rivit ner tjugotalet reklamaffischer, de stora, och återvänder nu svettig hemmåt. På vägen noterar jag med en stor lila krita följande fras: Triumvirat är det ord som denna natt har bofast sig i den nu värkande sänkan mellan mina ögon.
Annons
Comment the photo
Nattlinnen
Sun 13 Feb 2011 22:01
Jag är alldeles utslagen. Lyssnar med svagt värkande skulderblad på the knife och tänker, ha! "något upplyftande som jag glömt bort" men blir sedan lite trött, fladdrar med mina läppar och äter min gröt.
(jag borde korrekturläsa mina texter/inte byta tempus mitt i meningarna. eller så behöver jag lit ges så att första versionen kan vara lite dan)
(jag borde korrekturläsa mina texter/inte byta tempus mitt i meningarna. eller så behöver jag lit ges så att första versionen kan vara lite dan)
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nattlinnen/484576686/