February
Tuesday 21 September 2010 photo 1/4
|
Klockan är halv fyra på natten och jag kan inte sluta tänka. Det kan vara en dum idé att sätta
sig och skriva här, just nu, men jag vet inte vart jag ska hä mig nånstans...
Jag ville visa upp honom för hela världen, visa att han bara var min.
Men ack så fel jag hade när jag trodde att han ville göra detsamma med mig.
Hur kan han göra så mot den han påstår sig älska, vilja leva och dö med?
Hur kan han visa sin älskade så lite respekt och intresse?
Vad jag vet, ställde jag alltid upp för honom, jag försökte åtminstone alltid göra mitt bästa för att finnas
där. Jag offrade under flera månader mitt eget välmående för att få spendera tid med honom.
Jag struntade i att hälsa på min pappa som låg på sjukhuset för att vara med honom istället, då jag ansåg
att vi behövde tid tillsammans. Jag gjorde alltid mitt bästa för att vårda förhållandet och göra honom glad.
Men det är väl som man brukar säga; it takes two to tango.
Så i lördags sprack mitt stora, fina och tyvärr överdrivet naiva tålamod totalt, med alla rättigheter i
världen. Ingen förtjänar att bli behandlad så, allra minst den person som gjort allt i sin makt för personen
i fråga. Jag är inte perfekt, jag hade även mina egna stunder av dåligt beteende. Men ingen
kan någonsin komma och säga att jag inte försökte, att jag inte fanns där, att jag inte gjorde mitt bästa!
Jag kokar ibland av ilska, och jag känner mig kränkt. Men det var hans roll
som pojkvän som sårade mig, så det finns ingen anledning till att inte finnas där som hans
vän i framtiden. Jag älskar honom fortfarande, och vill honom väl.
Jag kan förlåta, det ska gudarna veta, och jag tolererar mycket, men
jag har min gräns. Jag kan se mina egna fel, och kämpa för att bli bättre.
sig och skriva här, just nu, men jag vet inte vart jag ska hä mig nånstans...
Jag ville visa upp honom för hela världen, visa att han bara var min.
Men ack så fel jag hade när jag trodde att han ville göra detsamma med mig.
Hur kan han göra så mot den han påstår sig älska, vilja leva och dö med?
Hur kan han visa sin älskade så lite respekt och intresse?
Vad jag vet, ställde jag alltid upp för honom, jag försökte åtminstone alltid göra mitt bästa för att finnas
där. Jag offrade under flera månader mitt eget välmående för att få spendera tid med honom.
Jag struntade i att hälsa på min pappa som låg på sjukhuset för att vara med honom istället, då jag ansåg
att vi behövde tid tillsammans. Jag gjorde alltid mitt bästa för att vårda förhållandet och göra honom glad.
Men det är väl som man brukar säga; it takes two to tango.
Så i lördags sprack mitt stora, fina och tyvärr överdrivet naiva tålamod totalt, med alla rättigheter i
världen. Ingen förtjänar att bli behandlad så, allra minst den person som gjort allt i sin makt för personen
i fråga. Jag är inte perfekt, jag hade även mina egna stunder av dåligt beteende. Men ingen
kan någonsin komma och säga att jag inte försökte, att jag inte fanns där, att jag inte gjorde mitt bästa!
Jag kokar ibland av ilska, och jag känner mig kränkt. Men det var hans roll
som pojkvän som sårade mig, så det finns ingen anledning till att inte finnas där som hans
vän i framtiden. Jag älskar honom fortfarande, och vill honom väl.
Jag kan förlåta, det ska gudarna veta, och jag tolererar mycket, men
jag har min gräns. Jag kan se mina egna fel, och kämpa för att bli bättre.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Tue 21 Sep 2010 22:22
If you need an' ear, im here. Kram.
Navine
Tue 21 Sep 2010 14:34
Jag försöker intala mig det. Ibland var han ju skitgullig. Dom delarna saknar man. Men jag är färdig med all oro, alla frågor och aldrig några svar!
Verkarlurt
Tue 21 Sep 2010 09:26
Av det du har berättat min vän så gjorde du helt rätt i att gå vidare. Jag är helt övertygad om att du kommer finna din lycka som jag vet du så gärna vill ha.
Om jag hade varit HAN så hade jag ALDRIG släppt dig, hade öppnat ögon och öron för att kunna se och höra sanningen. Hade varit villig att bättra mig och visa dig respekt, tillit, lyssnat på dig och framförallt visat dig kärlek.
Om jag hade varit HAN så hade jag ALDRIG släppt dig, hade öppnat ögon och öron för att kunna se och höra sanningen. Hade varit villig att bättra mig och visa dig respekt, tillit, lyssnat på dig och framförallt visat dig kärlek.
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/navine/472639812/
Visa toppen
Show footer