Ett steg framåt, tusen bakåt

När allt äntligen började gå bra. Det kändes som att jag för en gång skull valt rätt, jag hade valt att satsa. Satsa var precis vad jag skulle göra och satsa gjorde jag. Hur kunde allt då från en dag till en annan bara rasa?! Jag kan inte längre... jag har glömt bort hur man gör. känslan är fruktansvärd. Att helt plötsligt inte kunna något som man egentligen kan. Varför ska det alltid bli så här, precis när jag tror att vägen leder uppåt visar sig motsatsen o allt rasar än en gång. Jag hinner inte med det jag vill. kanske skulle allt gå bättre om jag bara satsade, struntade i allt annat och verklogen gjorde det jag ville. Men hur skulle det gå till?
inte ens skolan känns bra längre. Det är så mycket hela tiden, jag är okoncentrerad och jag hatar när folk är arga på mig.
Jag vill också vara lycklig. Jag vill kunna känna mig bra på riktigt.

Jag blev bara tvungen att skriva av mig, fråga inte!

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

rosamysk Mon 17 Nov 2008 20:18

men... Evenlinas kommentar är taskig. hon har inte upplevt tillräckligt bara Amanda så du behöver inte lyssna på henne. allt känns jobbigt ibland, jag vet precis känslan när det känns som allt bara rasar och det finns ingen chans i världen att man kommer må bra igen. du är grym på gympan och du är den som det går mest framåt för av alla och så har det varit det senaste åren också. hoppas du förstår det innerst inne. nästa dag känns det bättre igen! :) <3

- Read more -

Nda Mon 17 Nov 2008 20:19

tack Alice för att du är den enda som förstår. Vad skulle jag göra utan dig?!

- Read more -

Evveandersson Thu 6 Nov 2008 21:18

fråga inte? man förstår ju! Och förstår inte varför du klaagar så mycket på gympan när det finns så många som är sämre som mår dåligt för att du tycker du är dålig. Det är bara taskigt faktiskt!

- Read more -