May
Friday 20 November 2009 photo 1/1
|
Asså, det är ju inte så att jag absolut MÅSTE ta körkort.
Det går ju bussar. Och jag har alltid gillat att cykla. Maria har erbjudit sig att bli min chaufför på deltid, helt gratis. Så det går ingen nöd på mig.
Men ändå.
Jag gillar utmaningar. Jag gillar att kämpa. Men ibland så vill man känna att det inte finns något att kämpa med, om ni förstår vad jag menar? Att inte behöva operera varannan del i kroppen? Att inte få höra: "Jaa, det här kommer att bli krångligt. Du måste verkligen vara uthållig nu, och inte ge upp."
Att man i alla fall kan vara perfekt på något sätt? En perfekt fingernagel? Snälla?
Jag har min Pevafot. Den var tydligen mycket värre än jag hade väntat mig. Min vadmuskel är outvecklad. Mina knän går att böja på alla möjliga skumma sätt. Mina fötter är mjuka (vad nu det betyder). Mina tår sitter fel. Just det, nämnde jag tanden som aldrig kommer ner och min skelning som gör att jag förmodligen inte får ta körkort?
Ni hajar nog grejen. Just nu är jag lite trött på att möta motgångar när det gäller min kropp. Varför skulle just jag få alla fel och brister? Visst, jag har inget fel på hjärnan (inte enligt doktorerna i alla fall) och det är jag så glad över, men i alla fall...
Så just nu är jag lite depp. Men jag försöker att tänka på ett ordspråk i en bok. Det går ungefär såhär: "Motgångar ges bara till dem som har kraft nog att klara av dem." Jag tycker att man kan tolka det ordspråket på flera sätt.
Nu ska jag gå och kolla på film och vara nöjd över mitt liv. För jag har det faktiskt bra. Och jag tänker fanimej klara den här skiten. TRY TO STOP ME, IF YOU CAN!
Kram och godnatt <3
Det går ju bussar. Och jag har alltid gillat att cykla. Maria har erbjudit sig att bli min chaufför på deltid, helt gratis. Så det går ingen nöd på mig.
Men ändå.
Jag gillar utmaningar. Jag gillar att kämpa. Men ibland så vill man känna att det inte finns något att kämpa med, om ni förstår vad jag menar? Att inte behöva operera varannan del i kroppen? Att inte få höra: "Jaa, det här kommer att bli krångligt. Du måste verkligen vara uthållig nu, och inte ge upp."
Att man i alla fall kan vara perfekt på något sätt? En perfekt fingernagel? Snälla?
Jag har min Pevafot. Den var tydligen mycket värre än jag hade väntat mig. Min vadmuskel är outvecklad. Mina knän går att böja på alla möjliga skumma sätt. Mina fötter är mjuka (vad nu det betyder). Mina tår sitter fel. Just det, nämnde jag tanden som aldrig kommer ner och min skelning som gör att jag förmodligen inte får ta körkort?
Ni hajar nog grejen. Just nu är jag lite trött på att möta motgångar när det gäller min kropp. Varför skulle just jag få alla fel och brister? Visst, jag har inget fel på hjärnan (inte enligt doktorerna i alla fall) och det är jag så glad över, men i alla fall...
Så just nu är jag lite depp. Men jag försöker att tänka på ett ordspråk i en bok. Det går ungefär såhär: "Motgångar ges bara till dem som har kraft nog att klara av dem." Jag tycker att man kan tolka det ordspråket på flera sätt.
Nu ska jag gå och kolla på film och vara nöjd över mitt liv. För jag har det faktiskt bra. Och jag tänker fanimej klara den här skiten. TRY TO STOP ME, IF YOU CAN!
Kram och godnatt <3
Comment the photo
p.s ingen: du kommer få muntra upp mig imon jag e inte så gladX0
<3
tusen kramar<33
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nea-justbeingme/425512706/
Visa toppen
Show footer