September
Friday 6 February 2009 photo 1/2
|
det var en sommar som varken var för kall eller för varm.
hon låg där i det långa gräset på den vida ängen med blickarna upp mot himlen där molnen kröp förbi.
det ända som hördes var gräset som smektes av den svala brisen, men utom det hörde jag ingenting.
jag vet inte vad hon tänkte på, och hennes drömmande blick mot skyn sa inte mycket. Dethära var första gången jag såg henne utanför skolan. och jag hoppas det inte blir den sista, hon låg där med sitt mörka hår i det gröna gräset och man kunde lätt se hennes tydliga profil där hennes käke markera vart halsen sluta
jag hade ofta sett henne sitta för sig själv på rasterna, med drömmande blickar ut genom fönstret. på svenska lektionerna vi har tillsammans satt hon alltid för sig själv med blicken i boken. jag tror hennes bok hette Flickan från ovan, jag var inte helt säker, jag menar jag har aldrig gått fram till hon och frågat och det skulle jag nog aldrig vågat på den tiden, men färgerna jag hade sätt och dom få bokstäver som jag bara kunde gissa mig till vilka ord dom flätade på framsidan av boken som jag hade sätt när hon var påväg till en lektion. på våra svenska lektioner satt jag ofta och smygtitta på hon då hon satt där med dendära drömmande blicken i en bok. när jag kolla på hon kunde jag se att hon inte var blyg utan att hon snarare var en stark person, och då menar jag inte fysiskt sätt, det var bara den känslan jag fick av hon.
fast jag aldrig pratat med hon kunde jag inte låta bli att tänka på hon när jag satt där på andra sidan. hennes mörka hår uppsatt i en hästsvans, och hennes drömmande ögon som aldrig såg mig. jag undra ofta vad hon tänkte på vad som försegick i hennes huvud. men med mina bästa försök kunde jag inte gå fram till henne och säga någonting. och det gjorde mig mest less på mig själv, jag önskar jag var modigare, att jag var som dom andra killarna som gick ut och ragga på tjejer på fester. men sån var inte jag, jag själv var den tysta personen som inte gjorde nåt ljud från sig i onödan. jag hade min lilla umgängs krets jag brukade hänga med på rasterna men jag stod bredvid och sa inte ett ord, ibland kunde jag känna mig som en mörk svans i skuggan medans dom skröt om vilka tjejer dom hade haft och hur full dom hade blivit på helgerna. jag undrar om jag alltid skulle vara den blyga, om jag aldrig skulle våga ta första steget till att göra någonting,
---------------------------------------------------
när jag kom närmare såg jag hon hade en mörkblå huvtröja på sig där hennes halväppel formade bröst inte gjorde nå tydliga gränser, men som gjorde som små kullor på hennes blå tröja.
---------------------------------------------------
hjälp mig komma på en fortsättning.. inget porr tack!
(c) Christopher gunnarsson
hon låg där i det långa gräset på den vida ängen med blickarna upp mot himlen där molnen kröp förbi.
det ända som hördes var gräset som smektes av den svala brisen, men utom det hörde jag ingenting.
jag vet inte vad hon tänkte på, och hennes drömmande blick mot skyn sa inte mycket. Dethära var första gången jag såg henne utanför skolan. och jag hoppas det inte blir den sista, hon låg där med sitt mörka hår i det gröna gräset och man kunde lätt se hennes tydliga profil där hennes käke markera vart halsen sluta
jag hade ofta sett henne sitta för sig själv på rasterna, med drömmande blickar ut genom fönstret. på svenska lektionerna vi har tillsammans satt hon alltid för sig själv med blicken i boken. jag tror hennes bok hette Flickan från ovan, jag var inte helt säker, jag menar jag har aldrig gått fram till hon och frågat och det skulle jag nog aldrig vågat på den tiden, men färgerna jag hade sätt och dom få bokstäver som jag bara kunde gissa mig till vilka ord dom flätade på framsidan av boken som jag hade sätt när hon var påväg till en lektion. på våra svenska lektioner satt jag ofta och smygtitta på hon då hon satt där med dendära drömmande blicken i en bok. när jag kolla på hon kunde jag se att hon inte var blyg utan att hon snarare var en stark person, och då menar jag inte fysiskt sätt, det var bara den känslan jag fick av hon.
fast jag aldrig pratat med hon kunde jag inte låta bli att tänka på hon när jag satt där på andra sidan. hennes mörka hår uppsatt i en hästsvans, och hennes drömmande ögon som aldrig såg mig. jag undra ofta vad hon tänkte på vad som försegick i hennes huvud. men med mina bästa försök kunde jag inte gå fram till henne och säga någonting. och det gjorde mig mest less på mig själv, jag önskar jag var modigare, att jag var som dom andra killarna som gick ut och ragga på tjejer på fester. men sån var inte jag, jag själv var den tysta personen som inte gjorde nåt ljud från sig i onödan. jag hade min lilla umgängs krets jag brukade hänga med på rasterna men jag stod bredvid och sa inte ett ord, ibland kunde jag känna mig som en mörk svans i skuggan medans dom skröt om vilka tjejer dom hade haft och hur full dom hade blivit på helgerna. jag undrar om jag alltid skulle vara den blyga, om jag aldrig skulle våga ta första steget till att göra någonting,
---------------------------------------------------
när jag kom närmare såg jag hon hade en mörkblå huvtröja på sig där hennes halväppel formade bröst inte gjorde nå tydliga gränser, men som gjorde som små kullor på hennes blå tröja.
---------------------------------------------------
hjälp mig komma på en fortsättning.. inget porr tack!
(c) Christopher gunnarsson
Visa toppen
Show footer