August
Sunday 2 August 2009 photo 1/1
|
Ja, då kanske man ska ta och börja berätta vad man har hållit på med den senaste tiden. Nu är väl ändå lika bra som vilken annan tid som helst...
I förrförrgår fixade jag då ihop en massa grejer och tillsammans med Kristian afv Engen så begav jag mig ner till vår lilla stad för att inhandla diverse nyttbara prylar till en vandringsfärd vi skulle hava dagen efter. Nämnda dag så kom ekipaget och plockade upp mig och körde runt mig lite i förberedelsernas syfte innan hela gänget for upp till allas våran väns Willes nyare hus i Gammalstorps nordligare trakter.
Nämnde jag att Wille fått två nya getter?
Därifrån begav vi oss sedan ut och en rättså icke-existerande stig som ledde oss rätt ut i skogen och sedan på en stor äng, där vi sedan fortfor med att plocka på oss allehanda parasiter. Vi ploppade ut på en väg jag känner till alltför väl men vars namn jag dock tyvärr inte har den absolut blekaste aning om. Nåväl, på denna väg fortsatte vi sedan upp mot våran så älskade kulle vid namn Ryssberget (vilket har ett ganska roligt namn med tanke på att det inte finns några ryssar där, jag har iallafall inte träffat några... de kanske är troll eller något). Efter en lång bit upp på kullen så for vi ut i ännu en äng, satte och på en sten och kokade upp ett par burkar konserverad snabbravioli tillverkat av EuroShopper (gudsfördömda företag) som mina kompanjoner förtärde till lunch. Vi kokade också korv, Litherlls Hots då, vars förpackning har vad måste vara inte bara världens fulaste utan och världens sämsta försök till reklam. Mer om det någon annan gång.
Vi fortsatte sedan rätt ut i skogen igen, helt utan något mål (fråga mig inte varför) och det stökades till rejält någon gång då vi glömde tältet på ett ställe mitt ute i ingenstans och fick springa tillbaks för att hämta det. Därefter fortsatte vi neråt DEN STORA VÄGEN (:O) och kom ut vid ett vitt hus vilket senare skulle visa sig vara ena halv av bonnhålan Leingaryd. Vid det här laget hade vårt ursprungliga mål, Ivösjön, ersatt av någon utkiksplats som jag tror hette Gustavsberg. Vi gick upp på det berget, njöt av utsikten, åt ravioli, vit paprika och ungersk kolbass och satte sedan upp tältet.
Vid detta laget hade vi upptäckt att våra korvbröd var försvunna, vi hade också upptäckt att vi hade mer eller mindre slut på vatten och behövde mer... och det snabbt. Så jag sänder ensam ner till det vita huset i Leingaryd för att fråga dess residenser ifall de kunde fylla på våra vattenflaskor. Men icke sa Nicke, huset stod tomt och jag fick gå vidare till nästa hus, som var andra halvan av Leingaryd. Men också det stod tomt och den enda levande själ jag stötte på där var en stor hund som ville att jag skulle klappa den hela tiden.
Så vidare gick jag, bort från Leingaryd och över Humleslingan ut till ett ställe som hette Barnakälla. Vid det här laget hade det blivit rätt så mörkt så jag var lite rädd, för jag hade nämligen sett ett par vildsvin springa iväg i en åker dessförinnan, så jag kände mig rätt svår till mods vid det tillfället. Det och irriterad då inte heller Barnakälla verkade vara befolkat. Jag visste risken i att stöta på vildsvin eller andra ohyggliga kreatur ifall jag skulle gå vidare och min förskräckta del av hjärnan, samt mina vänner, manade mig att gå tillbaks. Men nej, jag var tvungen att gå till ett annat ställe, och visserligen vara jag så rädd så jag nästan höll på att kissa ner mig, men det sket jag i. Jag ville ha vatten!
Så då gick jag ner för en förbaskat mörk väg, och med Kristians pålitliga ficklampa i handen samt två kartor och en plastkasse tomma petflaskor så kom jag ner till den ort jag bestämt mig för skulle vara mitt sista försök: Panshamn, ett litet fiskesamhälle mellan Bromölla och Näsum vid Ivösjöns kust. Även det såg övergivet ut, men det skrämde mig inte för att knacka på varje dörr jag kom över.
Föreställ er då min glädje jag med uppgivet hopp fick dörren öppnad för mig vid det absolut sista huset i byn: framför mig stod ett gammalt par säkerligen någonstans bortom pensionsgränsen som mottog mig med öppna armar, fyllde mina flaskor vatten, gav mig en extra flaska vatten, bjöd mig på en banan och sedan skjutsade mig hela vägen tillbaks till tältplatsen! Kan ni fatta det? Världens trevligaste människor, mina damer och herrar! Världens panchisar! :D
Herrn i huset hette förresten Dan, var ursprungligen engelsman och var den som bjöd mig på bananen med den onekbara repliken: "Du kan få en banan", och det med tydlig engelsk brytning.
Väl tillbaks så snackade långt in på natten som bruk för oss innan vi somnade... eller, tjaa... dem somnade. Jag låg mer och whinade på att jag höll på att glida ut ur tältet (iochmed att vi hade plaserat det på en sluttning av någon anledning), stördes av obekvämligheten i att sova på en massa stenar som petade up ur marken och var förbannat rädd att en stor spindel skulle komma in i tälte då det prasslade som fan i lövverket. Saken var den att tältet inte hade något golv och mellan väggen och myllan så var det en ca 10cm lång öppning. Nu kanske ni kan förstå min rädsla, då jag också har en fobi för spindlar, som många andra på denna bessynnerliga Jord.
Detta slutade då olyckligt nog i att jag bara fick tre timmars sömn den natten.
Morgonen därpå åt vi upp all vår mat och Nisse fick större delen av mina bröd, min kolbass och min paprika som han med stor aptit förtärde, i gengäld fick jag en massa korv och Felix ravioli. Därefter packade vi ihop tältet och begav oss hemåt, men precis som vi kom ut på DEN STORA VÄGEN igen så kom jag på att jag inte hade kommit hela vägen ut till Ryssberget bara för att ta den lätta vägen hem och åka moppe. Nej! Här skulle man fara fram i sann Livingstone-anda och gå åt andra hållet istället! Som var bra mycket längre och fullkomligt okänt! Så jag tog farväl från mina kamrater och begav mig ut i Bromöllas mystiska skogsverk.
Man kan säga att jag tappade bort mig rejält, och två gånger fick jag stanna upp för att knyta åt mina sovartiklar till ryggsäcken ordentligt då de fallit av. Men tro inte för den delen att jag gick vilse! Å nej! Den store Mohammed går aldrig viles, han upptäcker bara nya platsen! Lägg det på minnet, kära läsare.
I vilket fall, från jag-vet-fan-inte-var så fortsatte jag rakt in i den ännu okartlagda skogen och kom ut på en liten grusväg precis då en klump folk, två män, två kvinnor, ett spädbarn-i-barnvarg och en massa hundar kom förbivaranda. För ett tag så anslöt jag mig till dessa folk, samtalade med dem och hade allmänt trevligt. De hade ju sedan hiskeligt roligt åt att det helt utan förvarna bara kommit en helt random person i full improviserad kampingmundering ut från en vägen ur skogen. Allt som saknades var en liten truddelutt som hade gått i stil med doop-dee-doo och ögonblicket hade varit perfekt!
Dessa var då också några våldsamt trevliga människor, då de tog min sopkasse så att jg inte skulle behöva bära runt på den något mer och sedan visade mig vilken väg jag skulle ta för att komma hem igen (Gamla Järnvägen). Riktigt hyggligt, säger jag bara!
Sen började en LÅÅÅÅNG färd över tillplattad mark täckt av asfalt. Vi den absolut sista biten av denna långa radda träffade jag Daniel Rönkkö, mera känd som MysDanne, och hans kumpan, vars namn jag aldrig fick reda på... eller om jag gjorde så har jag tyvärr glömt det, så här så får han gå under namnet Namnlös-Random-Kille-I-Orange-Tröja. Likson folken före mig så roade de sig över att en Mohammed à la Campinglife bara bestämt sig för att ploppa upp mitt framför dem. Hursomhelst, det var under detta möte som jag fick reda exakt VAR festen skulle vara, och då jag fick en högst personlig inbjudan, så då, efter lite övertalning, sade jag att jag skulle kommar. Sedan gick jag vidare. Resten av denna resa är sedan bara tråkig, för inget annat hände än att jag gick och pausade ett par gånger för att hämta energi och dricka vatten.
Jag måste erkänna att under den korta tiden hemma efter denna vandring så var jag mycket trött och inte i mitt mest sociala läge (man hade just spenderat två dagar med fyra personer), så jag funderade allvalrigt på att inte gå. Men sedan så kom jag ihåg att jag hade sagt att jag skulle komma, och hade jag nu sagt så fick jag banne mig stå för det tänkte jag. Jag vill gärna vara en man som står för sina ord.
Så jag drog ner till MysDannes fest kring åttatiden, förvånansvärt kom jag ner innan Ame hann göra det, så lite blyg var man ju. Men man spenderade ändå tid med folk man intre träffat på länge, såsom Anna-Belle som jag säkerligen satt och pratade med i minst en-och-en-halv timme, sedan med massah andra folk som jag delade roliga minnen med, såsom Sam Svensson om mitt snart treårigt utlånda Heroes III eller den gången på Siretorpslanet som Alle fick en dator på foten och fick hoppa runt på kryckor för resten av veckan. Eller Jens, som lärde mig att man ska äta röda skogsmyror, inte svarta, på fritids på gamla goda Hjortakroken. Också nya människor mötte man, två som hette, och antagligen också fortfarande heter Joel (tror jag): den ena verkada vara en euforisk reinkarnation av mästerfotografen Robert Capa och tog ett flertal bilder på profeten vid tangentbordet (inget slår lite ohämmad narcissism lite då och då) och den andre var Vargkvinnans (no offense) pojkvän och bar en förbluffande likhet till That Guy with the Glasses, och för resten av festen så kunde jag inte skaka av mig den känslan att jag stod och snackade med en kändis.
Senare när man drog hem fick man ju dra på sig den gamla hederliga lysvästen också. Delvis för att mamma ville det, men också för att jag har kommit att identifiera mig starkt med lysvästar. Jag menar, vad vore Mohammed på natten utan en lysväst? Det är ju helt enkelt lysande!
Dåliga skämt åsido har jag inte mycket mer att berätta, med undantag för att jag vill informera alla om att nu ska jag ta det lugnt de närmaste dagarna framöver (tre-fyra dagar vill säga), vilket betyder att jag antagligen kommer att vilja vara för mig själv under denna tid. Och om inte så inte mer än en person åt gången.
Because I need to recharge Malaysia.
That's all, folks!
Cheers!
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nederbird/396806664/
Visa toppen
Show footer