Så här såg Tarja ut ^_^

Naw, ja hon är så söt så :3

Dagens outfit en glansig fin röd päls, svart halsband med tre guldhjärtan och reflexkoppel. Mycket stilfullt.

Det är hon :3 Jo, hon är en finskspets.

Deras humör beror helt beroende på hur mycket jakt-instinkter de har. En del är väldigt vassa (en vanlig kommentar jag får då jag är ute och går med Tarja är: "åh en finskspets en sådan har jag blivit biten av"), andra är som Tarja så gosiga så de är nästan desperata. De kan vara lite nervösa. De behöver alla en mild men bestämd hand. Du kan inte tvinga en finskspets att göra något den inte vill (som en katt XD)

Ah, då mindes jag rätt. xD

Haha, naww... Det låter sött. :3 Anledningen till att jag frågar är att jag kanske skaffar vovve nån gång i framtiden, så jag är nyfiken, hehe.

Det är bara att fråga på. Det är ett stort ansvar med hund och mycket att tänka på. Men jag skulle inte kunna tänka mig att leva utan Tarja nu. Hon är min lilla knapris <3

Ja, det är.. en hel att tänka på, haha. Har passat min mosters leonberger, Leo (XD) ett antal gånger och jo tack, haha..
Ibland funderar jag på om jag skulle palla det ansvaret, men det tror jag nog. Man får ju en vän för livet, självklart klarar man en sån sak.

När skaffade du henne? Bodde du tillsammans med din kille även då?

Man anpassar sig och tillslut så är det inte ett krav utan en livsstil.

Då jag skaffade Tarja bodde jag med min dåvarande pojkvän, sedan då vi gjorde slut flyttade jag hem till föräldrarna tillfälligt, sedan flyttade jag och Lisa (Risa-chan) ihop och sedan flyttade jag och min nuvarande pojkvän ihop. Så ja jag har alltid bott i hop med någon. Men jag behöver ha en till som hjälper till med skötseln av Tarja då jag jobbar 24 timmars pass ibland. Och jag har inga raster som gör att jag kan gå hem och gå ut med henne...

Aaah, okdiokie. ^^

Alltså, jag har suttit och läst en massa sidor om hundar och ärligt talat blir man faktiskt lite avskräckt av all information, alla förmaningar och diverse DO NOT DOs!

Ska man inte kunna skaffa hund när man är själv, till exempel? Finns det väl ingen som säger, men det låter mycket som om det idealiska vore att göra som du - bo ihop med nån annan. (Funtar på bästa vännen, men då säger folk att man inte bör flytta ihop med just bästa vännen.. XD; )

Det är inte det lättaste med hur man skall göra: uppfostring, motion, mat, veterinär, försäkringar, hur man bor och så vidare. Men ofta så kommer man långt med sunt bondförnuft.

Man kan skaffa hund om man bor själv, men det beror på var man bor och hur man går i skola/jobbar och om man har en bra hundvakt nära till hands. Men det är lättare om man är två. För då kan man dela ansvaret.
(Det kan vara riskabelt att flytta ihop med en vän, då bör man först och främst vänta med att skaffa hund tills båda är hundra procent redo. För man vill inte att hunden skall bli något man stör sig på: vem som har tagit ut hunden mer och så vidare.)

Nej precis, det verkar faktiskt riktigt svårt att klura ut. ._____. och genast så dyker tankar som "åh jösses, skulle jag fixa allt det där??" upp... och det kommer säkert resultera i att jag aldrig vågar skaffa en. Jag vill abslout inte faila som hundägare och ännu mindre att ett djur ska fara illa. (Eller, tja, illa och illa, SÅ hemsk skulle jag nog aldrig vara som hundägare!)

Mhmmm, du har rätt. Och om jag skaffar hund så blir inte det förrän jag har fått en stadig ekonomi.. och det lär ju inte hända de närmaste åren direkt, haha. xD;
(Mm, därför vågar jag faktiskt inte flytta ihop med bästa vännen... XD;; )

Man klarar mer än vad man tror. Och eftersom du är orolig för att göra fel så kommer du göra allt för att se till att hunden har det bra.
Jag hade tur jag fick Tarja . Hon var 4år då jag tog henne och hon var ganska bra uppfostrad. Så jag kan inte säga hur det är att uppfostra en hund från valp.

Det behövs en stadig ekonomi för att ha hund. Bara hundmaten är ruskig dyr! Och man ska inte ens tänka på veterinären (visserligen har jag en väldigt bra och prisvärd veterinär). Så det låter väldigt klokt att vänta ^^

Jo, det förstås. ^^ Och så har jag en väldigt duktig moster som haft hund i många år som kan hjälpa till med den delen. Så egentligen borde det inte vara nåt problem så sett.

Jasså? Jag trodde du hade haft henne sen hon var valp. o: Där ser man! ^^

Joo tack, har hört om det där - läskiga priser! :/ Tur att bästa vännen just nu pluggar till veterinär.... 8D Hahahaha!

Där se man. Då har du bra stöd och hjälp ^^

Nej, det är faktiskt en lustig historia hur jag fick henne.
En dag då jag jobbade så mötte jag en jag känner via jobbet utanför jobbet. Hon höll i en underbart söt rödhårig spets som jag inte kunde motstå att hälsa på. Jag slängde ut mig: "åh en finskspets, och jag som är så svag för spetsar!" då sade hon "Vill du ha henne?" Jag stirrade på ägaren som om hon plötsligt hade tre huvuden. Då förklarade hon att denna hund Tarja skulle hennes fästman ta bort för att hon inte var någon jakthund. Men hon var en fin sällskapshund. Efter att jag hade talat med dåvarande pojkvännen så tog vi henne på prov. Hon och jag bondade på en gång och så blev Tarja min hund. Så det var bara meningen att jag skulle ha henne ^^

Fusk, men jag tror ändå att det blir nog inte så billigt ändå om man har "kompispriser" hos veterinären. XD

Ååååh, nu blev jag alldeles bölig, haha! Märks att nån här har börjat få PMS... haha.
Men vilken söt historia ni har, ni två! ;__; <3

Haha, nä, det tror faktiskt inte jag heller. Men det känns skönt att veta att man åtminstone kan lita på sin veterinär. ^^

Suck. Jag blir faktiskt bara mer och mer avskräckt - alla erfarna hundägare på diverse forum är typ; NEJ DU KLARAR DET INTE DET ÄR SKITJOBBIGT MED HUND, men jo hunder är typ det mest underbara som finns 8'D" - like wtf?

Jag blir själv rörd då jag tänker på det, lilla knapris <3

Det är ett jobb att ha hund men det är det värt. (70% av det jag och min pojkvän talar om är Tarja, så hon är vårt liv XD ). Nog tror jag att du klarar det och du har redan sagt att du ska vänta tills det passar att ha/skaffa hund. För det är viktigt att tänka igenom allt. Så man är redo. Men som sagt, jag ångrar inte för en sekund att jag skaffade Tarja. Hon är värd allt jobb och anpassning.

:) <3

Ja, jag tror ju definitivt att det vore värt allting att skaffa hund så sett - man får en kär vän för livet. :)
Frågan är ju egentligen när det är "bäst" att skaffa hund. Säker ekonomi, boende och eventuellt sällskap? Alltså, då kan jag nog inte skaffa hund de närmaste 4-5 åren, skulle jag tro. Inte om allting ska passa så pass perfekt, eller vad man ska säga, haha.
Sen kommer väl även en del till in; jag har tidigare varit lite, lite smått hundrädd. Eller, mja, det var väl en överdrift, men jag har väldigt svårt för dem när de blir hoppiga och ska in i ansiktet och hålla på. Dock tror jag att det där har med tillit att göra - jag har aldrig varit riktigt så nära en hund att det känts helt okej att låta dem pussas och hålla på hej vilt.
Sen går det ju alltid att uppfostra dem såpass att de avhåller sig från att göra detta eller att de sätter sig ner på kommando på en gång när man säger det, så det går ju också att lösa.

Usch. Det är så många regler att följa att man blir helt vimmelkantig! XD När vet man om man är redo - egentligen?