Ibland känns det som om jag sätter mig själv i skit bara för att jag ska må illa. Ni vet lixom för att plåga mig själv. För jag kan ju inte skylla skit som jag själv ställt till med på någon annan. För jag gör en massa skit och går och mår dåligt över det, och då vet jag att jag blir nere och när mina vänner säger åt mig att jag inte är som jag brukar försöker jag gå tillbaka till den där glada tjejen ni verkar gilla så mycket en del av er. Jag brukar kunna lyckas men det jag mår dåligt över kommer fram när ni inte ser. Jag vill inte vara värsta attentionwhore och jag vill verkligen inte att ni går och tycker synd om mig. Jag vill bara skriva av mig.
För jag vet ärligt inte hur mycket mer jag klarar av innan jag stänger ner. Varför kan man inte bara få vara som man vill utan att folk hela tiden ska klaga, över hur man beter sig, hur man gör saker och hur man ser ut. Det är ju ens eget val och ibland inte äns det. Jag har inte valt att få benen jag fått men ändå är jag tacksam på något sätt över att just jag fått det. För jag har lärt mig att uppskatta så mycket mer av den kärlek jag får. Den där kärleken från vänner som är äkta och inte falsk och äcklig.
Men jag är fortfarande som alla andra. Jag sårar människor jag älskar ibland. För jag är inte perfekt. Jag är LÅNGT ifrån perfekt. Och jag hoppas bara på att ni kan lära er leva med det..? För jag kan inte ändra på hur jag är. Då är jag ju inte Neah längre =/ Jag älskar alla mina vänner grymt mycket och kan bara hoppas att ni fattar hur mycket ni betyder för mig.

Jag vet att jag har folk jag kan prata med och ringa om det händer något eller jag mår illa. Men frågan eh lixom hur många av dom som säger att dom finns där som faktiskt står upp för dig i slutändan när du står och velar på kanten av en bro eller sitter med dom där jävla pillrena i handen..?

Förlåt för att jag eh så deppig, Jag ska försöka bli posetiv igen! <3

Annons

The photo has no tags

Camera Canon EOS 450D

Focal length 18 mm

Aperture f/3.5

Shutter 1/60 s

ISO 800

Date

August 2014