March
Tuesday 28 June 2011 photo 2/2
|
En liten del av början på min nya "bok" - Havets röst
"Charlie! Vänta på mig!" Men Charlie fortsatte springa. Hennes uppsatta hår spretade och hon skrattade åt mig. Jag ökade takten och hann snart ifatt henne. Då stannade hon. " Vad är det Essie? Springer jag för snabbt för dig?" hon skrattade och jag flinade. " Du fick ju världens försprång ju!" klagade jag och satte mig ner för att ta av mig sandalerna. Charlie drog av sig tröjan och kjolen och sprang fram till klippan. " Kom nu då Ess!" Jag kastade av mig kjolen och sprang emot henne. När jag nådde kanten tog jag hennes hand i farten och drog med henne i hoppet ner mot vattnet. Världen blev mörk när jag stängde ögonen och kände vattnet omfamna min kropp. När jag öppnade ögonen vid vattnets yta började Charlie plaska vatten över mig. " Åh vad jag älskar våra dopp vid fullmåne! Det är så vackert." tjöt Charlie lyckligt. " Jag också!" ropade jag och dök ner idet blå vattnet. När jag kom upp för att ta luft hade vattnet börjat röra på sig. Det rörde sig i en virvel och jag och Charlie var virvelns kärna. " Vad är det som händer?" frågade Charlie osäkert. Jag ryckte på axlarna och drog henne intill mig.Ett blått ljus omslöt oss som en bubbla. Charlie blev nyfiken och sträckte ut handen mot bubblan. Jag tog tag i hennes handled och drog tillbaka hennes hand innan hon hann röra bubblan. " Rör inte den där." sa jag lugnt och tittade ner i vattnet under mig. Plötsligt lös hela bubblan upp i alla regnbågens färger. Med ljuset kom mumlande små röster. " Vad är det som låter?"frågade Charlie nervöst och försökte åter röra vid bubblan. Bubblan vek sig efter hennes finger och sprack. Det flög som glas splitter runt oss. Jag hann inte skrika. Plötsligt var vi båda under vattnet. Jag spärrade upp ögonen och drog efter luft. Jag drog in en massa vatten i mina lungor men jag drunknade inte. Jag fick panik. Jag behövde inte luften. Jag behövde inte andas. En ljus röst sa åt mig att vara stilla. När jag slutat fäkta med armarna kände jag att mina ben rörde sig fram och tillbaka samtidigt. Jag tittade ner på mina ben. Åter fick jag panik och när jag slog till med fenan i ett försök att få den att försvinna gjorde jag en volt i vattnet. Från min midja hade jag en mjuk övergång till en stark säl liknande stjärt. "S-s-s-tilla.." väste den ljusa rösten och jag stannade varenda rörande muskel. Framför mig svävade Charlie lika stilla i vattnet. Hon såg ut som jag från midjan och ner. Jag var rädd att om jag försökte säga något skulle jag drunkna. Så jag skakade på huvudet i ett försök att förneka att detta hände. " Vem är du?" frågade Charlie utan tvekan. Jag tittade förvånat på henne. Hon pratade i vattnet! " Jag är Havet." Charlie mötte nervöst min blick. " Är du verkligen Havet?"frågade jag osäkert. " Ja. Ni måste simma mot solnedgången. Där finner ni min stad." Jag såg hur Charlie plötsligt lös upp och hur hennes bröst täcktes av ljusrosa skimrande tång. Jag tittade sedan på mig själv och såg samma sak hända mig. Min stjärtfena lös upp i blått och blev blå-grön. Min tång blev blå och Charlies stjärtfena blev skimrande rosa. En bit vackert vit korall dök upp i hennes svarta hår som nu var utsläppt. Charlie log. " Kolla vad vackra vi är!" utropade hon och snurrade runt i vattnet. " Oroa er inte över simningen. Ni har det i er." sa Havet och jag testade att svepa fram och tillbaka med fenan. Jag rörde mig uppåt.Jag simmade upp till ytan och kollade upp på klippan vi kommit ifrån. När skulle vi kunna ta oss upp på land igen? Sen dök jag ner igen och mötes av en ivrig Charlie.
"Charlie! Vänta på mig!" Men Charlie fortsatte springa. Hennes uppsatta hår spretade och hon skrattade åt mig. Jag ökade takten och hann snart ifatt henne. Då stannade hon. " Vad är det Essie? Springer jag för snabbt för dig?" hon skrattade och jag flinade. " Du fick ju världens försprång ju!" klagade jag och satte mig ner för att ta av mig sandalerna. Charlie drog av sig tröjan och kjolen och sprang fram till klippan. " Kom nu då Ess!" Jag kastade av mig kjolen och sprang emot henne. När jag nådde kanten tog jag hennes hand i farten och drog med henne i hoppet ner mot vattnet. Världen blev mörk när jag stängde ögonen och kände vattnet omfamna min kropp. När jag öppnade ögonen vid vattnets yta började Charlie plaska vatten över mig. " Åh vad jag älskar våra dopp vid fullmåne! Det är så vackert." tjöt Charlie lyckligt. " Jag också!" ropade jag och dök ner idet blå vattnet. När jag kom upp för att ta luft hade vattnet börjat röra på sig. Det rörde sig i en virvel och jag och Charlie var virvelns kärna. " Vad är det som händer?" frågade Charlie osäkert. Jag ryckte på axlarna och drog henne intill mig.Ett blått ljus omslöt oss som en bubbla. Charlie blev nyfiken och sträckte ut handen mot bubblan. Jag tog tag i hennes handled och drog tillbaka hennes hand innan hon hann röra bubblan. " Rör inte den där." sa jag lugnt och tittade ner i vattnet under mig. Plötsligt lös hela bubblan upp i alla regnbågens färger. Med ljuset kom mumlande små röster. " Vad är det som låter?"frågade Charlie nervöst och försökte åter röra vid bubblan. Bubblan vek sig efter hennes finger och sprack. Det flög som glas splitter runt oss. Jag hann inte skrika. Plötsligt var vi båda under vattnet. Jag spärrade upp ögonen och drog efter luft. Jag drog in en massa vatten i mina lungor men jag drunknade inte. Jag fick panik. Jag behövde inte luften. Jag behövde inte andas. En ljus röst sa åt mig att vara stilla. När jag slutat fäkta med armarna kände jag att mina ben rörde sig fram och tillbaka samtidigt. Jag tittade ner på mina ben. Åter fick jag panik och när jag slog till med fenan i ett försök att få den att försvinna gjorde jag en volt i vattnet. Från min midja hade jag en mjuk övergång till en stark säl liknande stjärt. "S-s-s-tilla.." väste den ljusa rösten och jag stannade varenda rörande muskel. Framför mig svävade Charlie lika stilla i vattnet. Hon såg ut som jag från midjan och ner. Jag var rädd att om jag försökte säga något skulle jag drunkna. Så jag skakade på huvudet i ett försök att förneka att detta hände. " Vem är du?" frågade Charlie utan tvekan. Jag tittade förvånat på henne. Hon pratade i vattnet! " Jag är Havet." Charlie mötte nervöst min blick. " Är du verkligen Havet?"frågade jag osäkert. " Ja. Ni måste simma mot solnedgången. Där finner ni min stad." Jag såg hur Charlie plötsligt lös upp och hur hennes bröst täcktes av ljusrosa skimrande tång. Jag tittade sedan på mig själv och såg samma sak hända mig. Min stjärtfena lös upp i blått och blev blå-grön. Min tång blev blå och Charlies stjärtfena blev skimrande rosa. En bit vackert vit korall dök upp i hennes svarta hår som nu var utsläppt. Charlie log. " Kolla vad vackra vi är!" utropade hon och snurrade runt i vattnet. " Oroa er inte över simningen. Ni har det i er." sa Havet och jag testade att svepa fram och tillbaka med fenan. Jag rörde mig uppåt.Jag simmade upp till ytan och kollade upp på klippan vi kommit ifrån. När skulle vi kunna ta oss upp på land igen? Sen dök jag ner igen och mötes av en ivrig Charlie.
Visa toppen
Show footer