Tuesday 6 August 2013 photo 3/4
|
Jag älskar dig
Det gör jag verkligen, men ibland känns det som om du tar mig förgivet..
Jag ber dig inte uppvakta mig eller lyda min minsta vink, då skulle jag inte stå ut..
Men liite uppmärksamhet är väl inte för mycket att be om?
Mina vänner berättar om att dem varit ute med sina pojkvänner och gjort det och det. Och så vänder dem sig till mig, vad har ni gjort?
'suttit hemma och spelat.. eller ja, han spelar och jag sitter där och glor på film eller är ute med hans morsa..' brukade vara mitt svar, men dem frågar inte mig längre.. Dem vet redan..
När vi väl faktiskt gör nånting jag vill att mina vänner ska veta eller whatever så berättar jag utan att frågan ställs.
Jag kräver inga biobesök, dyra smycken eller resturanger.. Bara tid med dig..
Jag menar ju inte att du helt ignorerar min existens för då hade jag varit long gone..
Men dem ända egentliga gångerna jag får din uppmärksamhet är när vi är ute med killarna, när vi överhuvudtaget inte är hemma, när din dator inte är i närheten och typ i sängen.. Eller när jag är arg, tjurig eller har ångest..
Du sa en gång att du alltid skulle välja mig framför allt annat.. So far har du bara gjort det när jag blivit arg eller fått ångest.. And it's sucks..
Jag har menat att prata med dig om det här men det är svårt.. Jag är rädd för hur det kommer sluta...
Jag vill inte lämna dig.. Men spelet går ingenstans.. Och det kan jag..
Jag älskar dig, I really do...
Annons