September
Monday 29 December 2008 photo 1/1
|
Jaha, nu är jul nästan slut och snart e det nyår... så här i mellandagarna kan man verkligen få konstiga funderingar när man inte har mkt att göra...känner att jag måste skriva av mig lite...
Kom och tänka på en person som jag har så svårt att förstå mig på... Kan verkligen vara världens snällaste och allt men ändå kan han/hon vara ett sånt jävla svin!
Förstår mig bara inte på dej...vi var ju kompisar, vi var rätt tighta, gjorde så jävla mycket kul grejer! Vi festade å vara oseriösa men ändå prata om det mesta. Jag berättade massa saker för dig som du lovade skulle stanna mellan oss. Jag litade verkligen på dig, jag var glad när jag var med dig, jag hade roligare än vad jag hade haft på länge! Trodde verkligen du var en person jag kunde spendera mycket tid tillsammans med. Men från att du var den goa personen så vände allt.. helt plötsligt ville du inte prata med mig, du stängde mig ute. Jag hade ju sagt att jag fanns här om det var något! Men istället för att förklara för mig vad som var fel, om det hänt något eller om jag gjort något så struntade du i mig, du ljög och sket i mig totalt.
Minns speciellt ett tillfälle, du sov hos mig den kvällen, för du sa att du skulle försvinna ett tag, du skulle "resa bort". Du sov hos mig, men gick hem sent på natten för du inte kunde sova. Nästa dag gick jag till skolan som vanligt, men fick åka hem efter en stund för jag kände mig allmänt "dålig". Jag stannade hemma resten av veckan och låg mest framför tv:n och tänkte på dig och grät. En helv vecka stannade jag hemma p.g.a. dig! Och sen får jag veta på bakvägen att du inte alls hade åkt bort när du sa det! Nej, du hade tagit fel på en vecka eller 2! Ursäkta?! Jag ringer dig, ber att få träffa dig men du umgicks med dina andra kompisar. Du stängde av din telefon för att jag inte skulle kunna ringa. När jag senare på eftermiddagen väl fick tag på dej så var du bara allmänt otrevlig och kort. Några dagar senare åkte jag hem till dig och ville prata, men du hade ju inte tid! Fick veta dagen efter att du hade rest den kvällen...
Varför? Vad har jag gjort för att du ska behandla mig som ingenting? Jag trodde vi var "kompisar" men kanske hade jag fel?! Jag gjorde allt för dig! Jag ställde upp, fanns där, stöttade dig på många sätt, struntade i mkt bara för att finnas där som en vän. Du sa saker som jag verkligen trodde på. Trodde jag kunde lita på dig! Men uppenbarligen hade jag så jävla fel! Eftersom saker vi pratat om och gjort visste andra personer om! Det är ju konstigt om du lovade att hålla käft å så kommer det ut ändå! Jag gick runt och var arg, ledsen och besviken i månader över dig! Samtidigt som jag saknade dig... Vi hördes inte av på länge.. men sedan när du kom hem pratade vi... ena dagen var du snäll och allt var som förr... men nästa dag kunde du vara ett jävla svin! Vet verkligen inte om jag ska vara arg på dig eller om jag ska bara låta det va.. vet verkligen inte... Saknar den vänskapen vi hade, allt vi gjorde... men orkar inte bråka med dig ngt mera... Blir lika ledsen varje gång vi har bråkat... Men just nu ska jag bara låta allting vara...har funderat på att prata med dig.. men vågar inte.. orkar inte med att bli osams med dig... Önskar att jag kunde säga allt det jag just skrivit men det kommer aldrig hända är jag rädd..
Även om du aldrig kommer se detta så vill jag att du ska veta att varje gång vi bråkar tar det väldigt hårt på mig... Önskar vi kunde löda allt och återigen bli kompisar.... kanske inte som förr men iaf kunna prata med varandra och ses utan att slå ihjäl varandra... Ville bara hjälpa dig...vara en vän...Om du bara kunde förstå hur jag tänker och hur jag känner det.
Det är så logiskt alla fattar utom du,
för du har inte en aning,
inte en aning om att jag tänker på dig just nu.
Om du bara kunde fatta vad som hänt
Vilka broar du bränt.
När du lämnade mig då,
Kändes allt så grått.
Fattar inte varför jag kämpade på och ville va med dig...
Jaja... nu har jag skrivit av mej lite... Även om ni frågar vem det handlar om så kommer ni nog inte få ngt svar.
Kom och tänka på en person som jag har så svårt att förstå mig på... Kan verkligen vara världens snällaste och allt men ändå kan han/hon vara ett sånt jävla svin!
Förstår mig bara inte på dej...vi var ju kompisar, vi var rätt tighta, gjorde så jävla mycket kul grejer! Vi festade å vara oseriösa men ändå prata om det mesta. Jag berättade massa saker för dig som du lovade skulle stanna mellan oss. Jag litade verkligen på dig, jag var glad när jag var med dig, jag hade roligare än vad jag hade haft på länge! Trodde verkligen du var en person jag kunde spendera mycket tid tillsammans med. Men från att du var den goa personen så vände allt.. helt plötsligt ville du inte prata med mig, du stängde mig ute. Jag hade ju sagt att jag fanns här om det var något! Men istället för att förklara för mig vad som var fel, om det hänt något eller om jag gjort något så struntade du i mig, du ljög och sket i mig totalt.
Minns speciellt ett tillfälle, du sov hos mig den kvällen, för du sa att du skulle försvinna ett tag, du skulle "resa bort". Du sov hos mig, men gick hem sent på natten för du inte kunde sova. Nästa dag gick jag till skolan som vanligt, men fick åka hem efter en stund för jag kände mig allmänt "dålig". Jag stannade hemma resten av veckan och låg mest framför tv:n och tänkte på dig och grät. En helv vecka stannade jag hemma p.g.a. dig! Och sen får jag veta på bakvägen att du inte alls hade åkt bort när du sa det! Nej, du hade tagit fel på en vecka eller 2! Ursäkta?! Jag ringer dig, ber att få träffa dig men du umgicks med dina andra kompisar. Du stängde av din telefon för att jag inte skulle kunna ringa. När jag senare på eftermiddagen väl fick tag på dej så var du bara allmänt otrevlig och kort. Några dagar senare åkte jag hem till dig och ville prata, men du hade ju inte tid! Fick veta dagen efter att du hade rest den kvällen...
Varför? Vad har jag gjort för att du ska behandla mig som ingenting? Jag trodde vi var "kompisar" men kanske hade jag fel?! Jag gjorde allt för dig! Jag ställde upp, fanns där, stöttade dig på många sätt, struntade i mkt bara för att finnas där som en vän. Du sa saker som jag verkligen trodde på. Trodde jag kunde lita på dig! Men uppenbarligen hade jag så jävla fel! Eftersom saker vi pratat om och gjort visste andra personer om! Det är ju konstigt om du lovade att hålla käft å så kommer det ut ändå! Jag gick runt och var arg, ledsen och besviken i månader över dig! Samtidigt som jag saknade dig... Vi hördes inte av på länge.. men sedan när du kom hem pratade vi... ena dagen var du snäll och allt var som förr... men nästa dag kunde du vara ett jävla svin! Vet verkligen inte om jag ska vara arg på dig eller om jag ska bara låta det va.. vet verkligen inte... Saknar den vänskapen vi hade, allt vi gjorde... men orkar inte bråka med dig ngt mera... Blir lika ledsen varje gång vi har bråkat... Men just nu ska jag bara låta allting vara...har funderat på att prata med dig.. men vågar inte.. orkar inte med att bli osams med dig... Önskar att jag kunde säga allt det jag just skrivit men det kommer aldrig hända är jag rädd..
Även om du aldrig kommer se detta så vill jag att du ska veta att varje gång vi bråkar tar det väldigt hårt på mig... Önskar vi kunde löda allt och återigen bli kompisar.... kanske inte som förr men iaf kunna prata med varandra och ses utan att slå ihjäl varandra... Ville bara hjälpa dig...vara en vän...Om du bara kunde förstå hur jag tänker och hur jag känner det.
Det är så logiskt alla fattar utom du,
för du har inte en aning,
inte en aning om att jag tänker på dig just nu.
Om du bara kunde fatta vad som hänt
Vilka broar du bränt.
När du lämnade mig då,
Kändes allt så grått.
Fattar inte varför jag kämpade på och ville va med dig...
Jaja... nu har jag skrivit av mej lite... Även om ni frågar vem det handlar om så kommer ni nog inte få ngt svar.
Visa toppen
Show footer