July
Friday 30 May 2008 photo 1/1
|
Den här bilden är stulen, ja ni hörde rätt.
Men jag har faktiskt ingen egen kamera och min mobil är allt för gammal för sådana saker.
Det är ju tur att andra tar bilder.
KISS spelade då på Stadion i Stockholm och jag var där, otippat kanske, men jag är uppvuxen med deras låtar spelandes i rummet intill. Men på den tiden bankade jag mest i väggen och önskade att Adrian skulle fatta vinken. Vilket han sällan gjorde, så jag höjde helt enkelt volymen på min egen cd-spelare. Det brukade sluta i att mamma blev galen och vi fick stänga av båda två.i
Hur som helst kunde jag ju inte tacka nej när Adde så snällt bjöd mig på biljetten och hela syskonskaran skulle gå. Jag förberede mig väl med t-shirt i barnstorlek från ett marknadsstånd och extra små öronproppar. Jag åkte de fem timmarna från Malmö till Kolbäck och blev hämtad där av min lillebror som just tagit körkort. Ja, jag känner en viss press. Han hade snus under läppen som jag tryckte sönder och gav honom en avhyvling. Han lyssnade inte. Väl hemma på Bergsgatan var det bara att klämma i sig lite tacos och måla sig lite mer än vanligt för att sedan ta tåget till Stockholm. Som var fullt. En äldre dam stod bredvid mig och alla andra med KISS-tröjor och var förskräckt och oförstående över trängseln. "Det har aldrig varit så mycket folk!" Alla ska till Stockholm på konsert sa jag artigt. " Jasså, vilka spelar?"
Väl framme vid stadion hade folk börjat köa och den ena äckliga, fulla människan efter den andra trampade på mina fina skor. Vi stod och stod, i två och en halv timme stod vi. Sen blev det panik när de öppnade grindarna och alla slogs för livet för att komma först, vad är idén med att köa då? Jag blev nästan lite rörd över min tre bröders omtänksamma, beskyddade sätt när de alla tre höll mig och varandra i händerna för att hålla ihop.
Väl inne i snake pit, (nytt ord för mig) fick vi äntligen sitta ner, jag var redan trött. Mer väntan - förband.. Ok Nu måste det börja snart. Nehepp, ett till förband, shit mina fötter!
Men efter mycket väntan och ont, ONT i fötterna kom de slutligen ut på scenen! Fan, måste jag säga, vad häftigt! Jag trodde inte att de var sant först. Det kändes overkligt att se de målade ansiktena och de spektakulära scenkläderna på riktigt! Jag kände inte igen alla låtar, men Gen Simmons juckande i sin plåtdräkt och spelande tunga tillsammans Paul Stanley´s rumpshake var jag ändå road. Men när Rock´n Roll all night kom då kunde jag sjunga med! Jag klättrade upp på Johannes axlar och kom med på storbilds-skärmarna!(Första gången jag faktiskt såg scenen trots att jag stod nästan längsta fram, folk har ju en benägenhet att var längre än jag och inte inse det själva när de ställer sig framför) WOW, YEAH! Jag vinkade till mamma. Konserten var som som man hade förväntat sig med bomber och granater, flygande, blodsprutande, riktigt coola solon och musik från bardomen.
Jag var nöjd när jag gick därifrån på stela oböjliga ben.
I was made for lov´n you BABY!
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/negativaplus/217846099/
Visa toppen
Show footer