February
Wednesday 23 October 2013 photo 1/1
|
Första gången vi träffades så satt jag på soffan i närheten av baren i Big Bens nattklubb. Jag satt och drack en cola eftersom jag avskydde den brännande smärtan i halsen jag fick av alkohol. Jag hade på mig en simpel svart klänning och mina älskade boots. Mitt hår var slarvigt uppsatt i en boll och jag observerade hur Niqui dansade själv på dansgolvet. Jag frös och ville helst bara gå hem och sova, men jag hade lovat Niqui att spendera natten med henne. Den tunga basen i musiken gav mig huvudvärk och jag slöt ögonen för en sekund. När jag öppnade dem igen så stod han framför mig. Han hade på sig ett par mörka jeans och en t-shirt med något okänt tryck på. Han sa någonting men jag kunde inte höra ett enda ord på grund av den höga musiken. Istället pekade han på sig själv och sedan platsen bredvid mig på soffan. Jag nickade.
Andra gången vi träffades satt vi på samma ställe. Han höll handen på mitt lår och våra ansikten var nära varandra så att vi skulle kunna höra vad den andre säger. Jag var lätt berusad och jag började rita mönster på hans hand med mina fingertoppar. Mitt hjärta slog snabbt och hårt. Tjugo minuter tidigare stod vi i en gränd och delade en joint tillsammans. Han tog ett halsbloss och placerade sedan läpparna mot mina för att föra över röken till mina lungor. Nu satt vi på soffan och tiden existerade inte kring oss. Den snabba musiken blev till harmoniska melodier i mina öron.
"Jake", viskade jag i hans öra. "Jag svävar."
Han tog tag i mitt ansikte och började kyssa mig. Jag blundade och kände hur tyngden av min kropp försvann. Jag var högt uppe bland stjärnorna. Jag var en stjärna. En glödande, pulserande stjärna. Jag märkte knappt att hans hand befann sig innanför min tröja. Hans kalla fingrar rörde vid min nakna hud. Hans kyssar blev hårdare. Och helt plötsligt var han borta. Jag öppnade ögonen och såg hur Niqui tog tag i hans tröja och drog upp honom på fötter.
"Du håller dig borta från Nemo", fräste hon. "Perversa gubbjävel."
Jake såg inte ut att förstå vad som hände.
"Hur gammal är du egentligen?" frågade hon.
"37."
Jag märkte att det var Scraffy som hade lyft bort mig från Jake. Han höll om mig hårt.
"Nemo är 16", sa hon. "Hon är 16 och du ska hålla dig till tjejer i din egen ålder. Jag har inte sett dig här ofta, men de få gångerna jag faktiskt sett dig så har du varit fastklistrad vid en ung tjej. Jag vill inte se dig här igen."
Niqui lät riktigt skrämmande och Jake såg vettskrämd ut. Jag försökte säga någonting men jag var så torr i munnen att jag inte kunde få fram ett enda ord. Jake försvann ut ur klubben med blicken ner i golvet. Niqui vände sig om mot mig och gav mig en puss på kinden.
"Du är så korkad", sa hon.
Scraffy fortsatte hålla mig hårt. Hela vägen hem.
En kvart senare stod jag i sovrummet. Jag svävade fortfarande runt i universum, men jag kände nu skam. Scraffy låg på sin säng och ignorerade mig.
"Jag får göra vad jag vill", sa jag tyst.
Han hörde mig och borrade fast sin blick i mig.
"Han var mer än 20 år äldre än dig", sa han lugnt, men jag kunde höra ilskan bakom orden.
"Det är mitt liv", sa jag. "Jag får göra vad jag vill."
Scraffy kom fram till mig.
"Han var mer än 20 år äldre än dig", upprepade han. "Han brydde sig inte om dig. Han brydde sig inte om dina känslor. Han ville bara komma innanför dina kläder. Vad är det du inte fattar?"
Jag tittade honom i ögonen.
"Hur mycket äldre är du än mig då?", fräste jag. "Över 100 jävla år!"
Scraffy såg ut att vilja slå mig.
"Du har ingen rätt att säga att han inte brydde sig om mig", fortsatte jag. "Det gjorde han visst! Du har ingen rätt att säga så. Han tyckte om mig. Han brydde sig visst..."
Min röst svek mig och jag brast ut i gråt. För en sekund trodde jag att Scraffy skulle kyssa mig. Jag kunde känna hans andetag mot mitt ansikte. Men istället omfamnade han mig. Jag la huvudet mot hans bröstkorg och jag kunde höra hans hjärtslag. Han lät mig sova tillsammans med honom den kvällen.
Klockan var mycket och jag svävade runt mellan verklighet och sömn.
"Jag bryr mig."
Det var Scraffys röst. Men jag kunde inte avgöra om det var verklighet eller bara önsketänkande.
"Du är min livräddare", viskade jag innan drömmarnas land välkomnade mig med öppen famn.
Annons
Comment the photo
Zarracenia
Thu 31 Oct 2013 14:00
Älskar hur du skriver, detta inspirerar mej till att börja skriva mina dockors bakgrundshistorier :)
Kan dessutom känna igen mej lite i Nemo's situation, killen som jag är förälskad i är också mycket äldre än mej, men man ska inte bry sej om vad andra tycker ;)
Kan dessutom känna igen mej lite i Nemo's situation, killen som jag är förälskad i är också mycket äldre än mej, men man ska inte bry sej om vad andra tycker ;)
Nemolicious
Thu 31 Oct 2013 15:31
Tack så jättemycket!
Jag har några äldre killkompisar, så därför jag kände för att skriva en kort novell. Nemo är ju då inte riktigt kär i den här äldre mannen, hon flyr bara från sina känslor. ^^
Men såklart ska man inte bry sig om vad andra tycker så länge man själv tycker det är okej. :D
Jag har några äldre killkompisar, så därför jag kände för att skriva en kort novell. Nemo är ju då inte riktigt kär i den här äldre mannen, hon flyr bara från sina känslor. ^^
Men såklart ska man inte bry sig om vad andra tycker så länge man själv tycker det är okej. :D
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nemolicious/516471525/
Visa toppen
Show footer