Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Mette och Carl posar för Annelis kamera, men jag snor åt mig lite ändå.
Anneli i det grönskande Hultsfred.
Även jag kikar ut.
Det blev lite öltältande under och efter Ice Cube, och när Mette återvänt blev det lite posande i grupp. Anneli, jag, Mette och Hanna.
Och igen :D
Jag och Anneli och Mette som inte hinner posa.
Men hon tar igen det.
Hanna var i högform när det gällde fotgraferingen och egopixningen.
Och hon spanade även ut en kille.
Och en annan kille ville ta gruppfoto på oss. Javisst sade vi!
Sen skulle han få vara med på gruppfotot. Fast ja, jag var väl inte världens bästa fotograf just då, så han fick bara bålen med.
Här är Anneli
Flickorna flickposar.
Jag tyckte det var en vacker himmel vi förärades under Sahara Hotnights, men kanske var det egentligen så att jag bara försökte hitta något annat att fokusera på istället för bandet.
En.. pose?
Jag tror det här ska vara min pose. Nenneposen.
...även om posen ser bättre ut så här i sällskap så att säga.
Vi fann Carl som suttit i RFSLs tält tror jag det var. Sen pratade han med tjejen som visade hur man satte på en kondom. Carl visade först, men fick dåligt betyg.
Carl och hans kondom.
Hanna ville också försöka.
Sen blev det överkurs när Carl demonstrerade hur man helst skulle rulla på kondomen på det sliskiga men glittriga åttiotalet. Dock sprack den, men det var enligt honom inget minus.
Den faktiskta festivalen avslutades med Thåström. Inget tryck, inte mycket allsång, det var skönt. Det var en fin konsert. Lite dåligt ljud bara. Anneli hjälpte mig att ställa in kameran lite s
Thåström. Bäst var nog som vanligt Alla Vill Till Himlen, men även Miss Huddinge -72. Men jag önskar att han hade fortsätt köra Du Ska Va President, för den är bäst i det formatet.
Nimmersjö var även borta, så det saknades ofta en extra elgitarr. Jag längtar till dagen, om den kommer, då Thåström själv skippar den tysta, ohörbara akustiska gitarren med strängar av köt
Han avslutade med Die Mauer. Jag skulle nog tyckt det var fjantigt, men det var fint. Det är ju faktiskt en av Sveriges största/bästa låtar, och ett opretentiöstframförande av den fick mig att m