Sunday 12 July 2009 photo 2/2
![]() ![]() ![]() |
Idag var dagen jag fick se min pappa ta sina sista andetag.
Vila förevigt i frid, vi kommer aldrig någonsin att glömma dig<3
Så här gick de till.
Helt vanlig dag, helt vanlig kväll. Tills Annie kom in till mig och Andrzej och sa att pappa fick ett epelepci anfall igen. Vi gick för att kolla läget och fråga mamma om vi kunde hjälpa till, men hon sa att de va lugnt.
De sista jag hörde dig säga var - Fan va drygt
Åååh pappa. de va så hemskt, jag hoppas innnerligt att du inte kände någon smärta.
Iaf så blev kramperna värre men de brukar ju gå över och allt blir som vanligt igen. de va baara de att den här gången började du aldrig andas igen.
Vi hade precis börjat lämna rumet när mamma ropa på oss igen, när vi kom tillbaks var du helt vit i ansiktet och alldeles medvetslös.
Vi lade dig ner på soffan i framåtstupatsidoläge så att du inte skulle svälja tungan och göra de lättare för dig att andas.
Jag sprang och ringde 112 samtidigt hör jag mamma skrika att de är bråttom.
När jag kommer in i rummet igen ser jag pappa ta sitt sista andetag. Och mamma konstaterar att hjärtat har slutat slå.
I nästan 20 jävla minuter fick jag, mamma och Andrzej hjälpas åt att göra hjärt- och lungräddning på min förmodligen redan döda pappa innan abulansen kom.
De var förjävligt pappa. Men vi försökte verkligen.
Vi älskar dig än <3
Vila förevigt i frid, vi kommer aldrig någonsin att glömma dig<3
Så här gick de till.
Helt vanlig dag, helt vanlig kväll. Tills Annie kom in till mig och Andrzej och sa att pappa fick ett epelepci anfall igen. Vi gick för att kolla läget och fråga mamma om vi kunde hjälpa till, men hon sa att de va lugnt.
De sista jag hörde dig säga var - Fan va drygt
Åååh pappa. de va så hemskt, jag hoppas innnerligt att du inte kände någon smärta.
Iaf så blev kramperna värre men de brukar ju gå över och allt blir som vanligt igen. de va baara de att den här gången började du aldrig andas igen.
Vi hade precis börjat lämna rumet när mamma ropa på oss igen, när vi kom tillbaks var du helt vit i ansiktet och alldeles medvetslös.
Vi lade dig ner på soffan i framåtstupatsidoläge så att du inte skulle svälja tungan och göra de lättare för dig att andas.
Jag sprang och ringde 112 samtidigt hör jag mamma skrika att de är bråttom.
När jag kommer in i rummet igen ser jag pappa ta sitt sista andetag. Och mamma konstaterar att hjärtat har slutat slå.
I nästan 20 jävla minuter fick jag, mamma och Andrzej hjälpas åt att göra hjärt- och lungräddning på min förmodligen redan döda pappa innan abulansen kom.
De var förjävligt pappa. Men vi försökte verkligen.
Vi älskar dig än <3
Comment the photo
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Finns här för dig kära du!
o jag beklagar verkligen det som har hänt <3
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/26820_1231531252.jpg)
19 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nenneo/390810177/