Tuesday 23 February 2010 photo 1/2
|
Just nu har jag verkligen ingenting att göra.. och vid sådan här tillfällen brukar jag alltid sitta och fundera på en massa saker.. så jag tänkte att jag skulle dela med maj lita av mina funderingar dock inte allt ;)
Jag har kommit till en punkt då jag insett att jag inte längre tänker låtsas, jag tänker helt enkelt vara JAG, älska eller hata maj jag bryr maj faktiskt inte.. Varför ska jag leva mitt liv efter hur andra vill ha mig, varför ska jag bli ifrågasatt och sen behöva besvara frågorna? försvara maj? nej det e så här JAG är, att bli ifrågasatt kommer man bli hela livet dock ,men att behöva försvar sig och inte nog med det utan behöva försvar sig för nära och kära, nej tack slut med det nu!
Varför inte bara acceptera maj för den jag är, jag tänker inte spela längre. Det finns så många som hänger läpp när jag spelar men sedan när jag är JAG så hänger de läpp för det också, vet ni vad - stanna eller gå.
Det e vid svåra och underligga stunder i livet jag inser vem som är mina riktiga vänner och vem som bryr sig på riktig om MIG, vem som stannar kvar och försöker göra allt för att muntra upp mig, vem som ler mot maj trots att jag gråter, de som tar emot ett förlåt trots allt jag gjort, de som låter mig vara glad ena dagen men också ledsen andra om jag så vill, de som låter maj skrika och skrattar hur mycket jag vill, de e riktiga vänner och såna har jag verkligen. Och jag tänker aldrig mer kasta dom åt sidan <3 jag lärde mig precis en läxa jag aldrig vill uppleva igen. JAG har spelat någon jag verkligen inte är, ibland har mitt riktiga JAG funnits där men inte alltid..
Jag vet att jag duger precis som jag är, och att folk älskar maj för att jag e som jag är, men ibland e det så svårt att se och ta till sig när så mycket skit kommer i min väg.. Jag är inte perfekt, men det är ingen. jag har mina fel och brister och saker i livet jag måste jobba på, men låt maj få jobba på de i min egen tackt och när jag vill och kan.
I hela mitt liv har vardagen varit en kamp mot glädje,sorg, lycka och hat. JAG har erfarenheter i mitt bagage jag helst skulle vilja vara utan, bara kasta bort och glömma, men det kan jag inte, för de tillhör mig och många av mina erfarenheter har gjort mig till den jag är idag.. på både gott och ont.. Det finns mycket i livet jag klarar av med en klackspark som många andra i min omgivning faller av, det finns saker jag faller av som folk i min omgivning aldrig kan sätta sig in i hur det är, bara fantisera möjligtviss men aldrig förstå. Jag kan vara väldigt stark men också så skör att jag faller för minsta lilla.. Jag hatar att bli sviken, trots det har jag svikit många i mitt liv, många av mina vänner men som sagt jag vet vem som är äkta för de tar emot ett förlåt. Jag har mer eller mindre blivit sviken i hela mitt liv, fått höra saker som sedan aldrig slagit in, fått höra saker som egentligen inte hade någon menning eller sanning. Där av har jag väldigt svårt för att ta emot komplimanger av så väl vänner,lärare,familjen ja av alla.. det gör ont att inte kunna tro på vad folk säger till mig, de finns en del människor som jag tror på men långt ifrån alla, och jag vet att man inte ska tro på alla heller, men att inte kunna ta emot positva saker e riktigt jobbigt och något jag jobbar med dagligen.. och för var dag blir det bättre och lättare,men det tar tid och snälla låt det får ta sin tid..
Jag är sprallig och galen och inte är det alla som gillar att jag tar den plats jag gör, men det är JAG. Vill man inte acceptera det får ni gå, jag har dragit maj undan för mycket för andra människor redan och inte fått något tillbaka så nu e det min tur att slå tillbaka.
det roligaste och skönaste som finns är att träffa människor som är lika galna som en själva, som har huvudet fullt va roliga idéer och tankar, jag älskar att träffar likasinnade människor som bara ler åt alla galenskaper jag kan göra, jag älskar att få höra att folk skrattar med maj åt saker jag gör och låter maj få leva MITT LIV SOM JAG VILL utan att ifrågasätta maj, ibland skiter jag totalt i omvärlden och gör vad som faller maj in, jag gör vad jag vill och sen får folk tycka vad dom vill om den saken, JAG ÄR JAG-JAG TÄNKER ALDRIG MER ÄNDRA MIG OCH BLI NÅGON JAG EGENTLIGEN INTE ÄR. Alla har inte träffat mitt riktiga jag än, de som känt maj ganska länge har gjort det och för dom-mot dom är JAG mig själv igen.. och jag tror många av de faktiskt märkt det :P och vet ni hur skönt det e att för höra att JAG är tillbaka, vet ni hur skönt det är att le på riktigt, vet ni hur skönt det är att ha ett bankande hjärta igen? vet ni hur skönt det är att le mot människor och att de ler tillbaka? vet ni hur skönt det är att se sig i spegeln och kunna se MIG SJÄLV i segeln och inte någon annan underligg figur? Jag är inte helt tillbaka än, men jag e på god väg.
Jga har mina stunder då hjärtat gör ont, men då ser jag in i spegeln och ler för där finns JAG -I EGEN HÖG PERSON, en liten knasig figur med huvudet fullt av sjuka & knäppa saker som är JAG & min personlighet.
Jag har kommit till en punkt då jag insett att jag inte längre tänker låtsas, jag tänker helt enkelt vara JAG, älska eller hata maj jag bryr maj faktiskt inte.. Varför ska jag leva mitt liv efter hur andra vill ha mig, varför ska jag bli ifrågasatt och sen behöva besvara frågorna? försvara maj? nej det e så här JAG är, att bli ifrågasatt kommer man bli hela livet dock ,men att behöva försvar sig och inte nog med det utan behöva försvar sig för nära och kära, nej tack slut med det nu!
Varför inte bara acceptera maj för den jag är, jag tänker inte spela längre. Det finns så många som hänger läpp när jag spelar men sedan när jag är JAG så hänger de läpp för det också, vet ni vad - stanna eller gå.
Det e vid svåra och underligga stunder i livet jag inser vem som är mina riktiga vänner och vem som bryr sig på riktig om MIG, vem som stannar kvar och försöker göra allt för att muntra upp mig, vem som ler mot maj trots att jag gråter, de som tar emot ett förlåt trots allt jag gjort, de som låter mig vara glad ena dagen men också ledsen andra om jag så vill, de som låter maj skrika och skrattar hur mycket jag vill, de e riktiga vänner och såna har jag verkligen. Och jag tänker aldrig mer kasta dom åt sidan <3 jag lärde mig precis en läxa jag aldrig vill uppleva igen. JAG har spelat någon jag verkligen inte är, ibland har mitt riktiga JAG funnits där men inte alltid..
Jag vet att jag duger precis som jag är, och att folk älskar maj för att jag e som jag är, men ibland e det så svårt att se och ta till sig när så mycket skit kommer i min väg.. Jag är inte perfekt, men det är ingen. jag har mina fel och brister och saker i livet jag måste jobba på, men låt maj få jobba på de i min egen tackt och när jag vill och kan.
I hela mitt liv har vardagen varit en kamp mot glädje,sorg, lycka och hat. JAG har erfarenheter i mitt bagage jag helst skulle vilja vara utan, bara kasta bort och glömma, men det kan jag inte, för de tillhör mig och många av mina erfarenheter har gjort mig till den jag är idag.. på både gott och ont.. Det finns mycket i livet jag klarar av med en klackspark som många andra i min omgivning faller av, det finns saker jag faller av som folk i min omgivning aldrig kan sätta sig in i hur det är, bara fantisera möjligtviss men aldrig förstå. Jag kan vara väldigt stark men också så skör att jag faller för minsta lilla.. Jag hatar att bli sviken, trots det har jag svikit många i mitt liv, många av mina vänner men som sagt jag vet vem som är äkta för de tar emot ett förlåt. Jag har mer eller mindre blivit sviken i hela mitt liv, fått höra saker som sedan aldrig slagit in, fått höra saker som egentligen inte hade någon menning eller sanning. Där av har jag väldigt svårt för att ta emot komplimanger av så väl vänner,lärare,familjen ja av alla.. det gör ont att inte kunna tro på vad folk säger till mig, de finns en del människor som jag tror på men långt ifrån alla, och jag vet att man inte ska tro på alla heller, men att inte kunna ta emot positva saker e riktigt jobbigt och något jag jobbar med dagligen.. och för var dag blir det bättre och lättare,men det tar tid och snälla låt det får ta sin tid..
Jag är sprallig och galen och inte är det alla som gillar att jag tar den plats jag gör, men det är JAG. Vill man inte acceptera det får ni gå, jag har dragit maj undan för mycket för andra människor redan och inte fått något tillbaka så nu e det min tur att slå tillbaka.
det roligaste och skönaste som finns är att träffa människor som är lika galna som en själva, som har huvudet fullt va roliga idéer och tankar, jag älskar att träffar likasinnade människor som bara ler åt alla galenskaper jag kan göra, jag älskar att få höra att folk skrattar med maj åt saker jag gör och låter maj få leva MITT LIV SOM JAG VILL utan att ifrågasätta maj, ibland skiter jag totalt i omvärlden och gör vad som faller maj in, jag gör vad jag vill och sen får folk tycka vad dom vill om den saken, JAG ÄR JAG-JAG TÄNKER ALDRIG MER ÄNDRA MIG OCH BLI NÅGON JAG EGENTLIGEN INTE ÄR. Alla har inte träffat mitt riktiga jag än, de som känt maj ganska länge har gjort det och för dom-mot dom är JAG mig själv igen.. och jag tror många av de faktiskt märkt det :P och vet ni hur skönt det e att för höra att JAG är tillbaka, vet ni hur skönt det är att le på riktigt, vet ni hur skönt det är att ha ett bankande hjärta igen? vet ni hur skönt det är att le mot människor och att de ler tillbaka? vet ni hur skönt det är att se sig i spegeln och kunna se MIG SJÄLV i segeln och inte någon annan underligg figur? Jag är inte helt tillbaka än, men jag e på god väg.
Jga har mina stunder då hjärtat gör ont, men då ser jag in i spegeln och ler för där finns JAG -I EGEN HÖG PERSON, en liten knasig figur med huvudet fullt av sjuka & knäppa saker som är JAG & min personlighet.
Comment the photo
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nennesfru/444523037/