April
Monday 12 April 2010 photo 2/2
|
Ska skriva ett brev till min farbror, eller jag har redan börjat för typ hundra år sen men mina ord tar alltid slut... vad ska jag säga till en människa jag saknar dagligen, som jag tänker på daligen som jag önska att jag fått dela mitt liv med men den chansen är passerad,jag har redan skrivit allt och hur mycket jag saknar honom och hur mycket jag älskar han.. men ändå finns det något jag missar och berätta men jag vet inte vad,därför har jag inte skickat brevet heller..
Mitt brev skulle kunna bli 100 meter långt för så mycket har vi missat :( usch, varför blev livet så orättvist?
Jag vet inte exakt hur många mil bort min farbror är, vill inte heller veta för då vet jag att mitt hjärta går i tu, han är får långt bort för en kram och bara då e det tillräckligt :(
Under hela min barndom och mitt "vuxna" liv har jag alltid saknat en människa och det är min älskade farbror, och tyvärr vet bara gud och knappt han när jag får träffa min älskade Lasse igen :( uuuusch jag hatar det :(
jag kommer fortfarande ihåg en sommar, jag spelade fotboll då så har har varit max 9 år men skulle tippa på några år yngre men iallfall, det var sommar och vi var hemma hos farmor och grillade, än idag kommer jag ihåg att Lasse hade en vit t-shit och shorts på sig, vi stod utanför farmors trädgård och spelade fotboll och jag kände mig så tuff och stolt att jag, just jag fick tid av honom och att han gav mig det, han lärde mig att sjuta straffar och hur jag bäst fick skruv på bollen... jag var så stolt den dagen och helt överlycklig..detta minne har jag fast klistrat i huvudet oc g jag tänker ofta på det, men det är många år sen nu detta hände och tyvärr har jag inte träffatr han mycket efter det, han har en speciellt plats i mitt hjärta, år efter år ringer han alltid mig när jag fyller år, år efter år ringer han alltid och snackar skit med mig när jag e hos farmor, när vi träffas e det som om det var för typ en vecka sen, men det kan ha gått år :(
Jag hatar att saknar någon så som jag saknar han och jag hatar att jag inte kan träffa honom eller ringa han när jag vill.. varför e allt så orättvist?!
Mitt brev skulle kunna bli 100 meter långt för så mycket har vi missat :( usch, varför blev livet så orättvist?
Jag vet inte exakt hur många mil bort min farbror är, vill inte heller veta för då vet jag att mitt hjärta går i tu, han är får långt bort för en kram och bara då e det tillräckligt :(
Under hela min barndom och mitt "vuxna" liv har jag alltid saknat en människa och det är min älskade farbror, och tyvärr vet bara gud och knappt han när jag får träffa min älskade Lasse igen :( uuuusch jag hatar det :(
jag kommer fortfarande ihåg en sommar, jag spelade fotboll då så har har varit max 9 år men skulle tippa på några år yngre men iallfall, det var sommar och vi var hemma hos farmor och grillade, än idag kommer jag ihåg att Lasse hade en vit t-shit och shorts på sig, vi stod utanför farmors trädgård och spelade fotboll och jag kände mig så tuff och stolt att jag, just jag fick tid av honom och att han gav mig det, han lärde mig att sjuta straffar och hur jag bäst fick skruv på bollen... jag var så stolt den dagen och helt överlycklig..detta minne har jag fast klistrat i huvudet oc g jag tänker ofta på det, men det är många år sen nu detta hände och tyvärr har jag inte träffatr han mycket efter det, han har en speciellt plats i mitt hjärta, år efter år ringer han alltid mig när jag fyller år, år efter år ringer han alltid och snackar skit med mig när jag e hos farmor, när vi träffas e det som om det var för typ en vecka sen, men det kan ha gått år :(
Jag hatar att saknar någon så som jag saknar han och jag hatar att jag inte kan träffa honom eller ringa han när jag vill.. varför e allt så orättvist?!
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nennesfru/452645032/
Visa toppen
Show footer