Tuesday 31 August 2010 photo 2/2
|
Hon vaknar av ljuden nerifrån, den bekanta ilskna rösten får det att krypa i kroppen på henne så fort hon slagit upp ögonen. Hon sneglar på klockan " den är för fan inte ens åtta" hör hon skrikandes nerifrån. Flickan som gömmer sig under täcket i hopp om att slippa höra, veta vad som händer...
Hon vet vad som sker men vågar inte se eller hjälpa. Hon vågar inte sticka ner huvudet från ovanvåningen ner till trappans första avsats som hon så många gånger förr har gjort för att se hur allt står till. Hon orkar inte idag, inte klockan åtta på morgonen. Flickan vet vad som är fel, kroppen börjar skaka och hon önskar att hon är någon annanstans.
Snart hör hon sina syskon vakna till liv "Låt de inte se eländet där ner" tänker flickan. Hon reser sig upp ur sängen, snabbt men inte så att det hörs ner. Hon är osynlig, tyst som ett spöke. Hon har lärt sig med åren hur man anpassar sig till dessa jobbiga morgnar som bara blir fler och fler.
Hennes syskon är vakna, de delar rum. Hon öppnar dörren försiktigt, det är en gammal dörr och har en förmåga att knisla så det tar ganska lång tid innan dörren är så pass öppen att hon kan smitta in till sina syskon, doften av instängt rum, hennes syskons dofter, ja det är hemskt men hon älskar doften ändå.
Här känner hon sig trygg men samtidgt inte, det finns inte många ställen flickan känner sig trygg, men hon e trygg med sina syskons varma leende emot henne, deras nyvaknade ögon och deras morgon gäspningar får flickan att orka ännu en dag.
Hon hör skrik nerifrån,hennes syskon har också hört " Det e ingen fara, de bråkar bara lite, vi går snart ner" ordet snart kan ibland betyda timmar i flickans liv, ordet snart har ingen mening, bara något hon säger för att lugna sina syskons oroliga blickar. Flickan är inte gammal inte heller syskonen, hon gömmer de för det hon inte vill att de ska se, det räcker att hon ser,hör och förstår. "Låt mina syskon få tro att allt är bra" tänker flickan ofta och tar sina syskon bort från det onda, det jobbiga, det som får hela flickans kropp att skaka och tårarna att rinna. Varför, ett ord som finns i varje mening, i varje vaken timme och dag. Varför, jag, varför vi?
Skriken fortsätter från botten våningen, hennes syskon ser skrämda ut, de är rädd, vad händer förr fanns inte sådan här morgnar, morgnarna var alltid lugna. Idag har allt förvandlats till kaos, flickan vet att detta blir en jobbig dag, flickan vet vilka krav som kommer ställas på henne, hjälpa till med syskonen, hjälpa till mat, hjälpta till med städningen och allt annat som innefattar en vardag med ständig oro och kaos.
Hon är bara ett barn, hon är en "ungdom" i ett barns kropp. Barndomen har försvunnit, ibland glimtar den till men de stunder blir bara färre och färre.. hon måste hjälpa sin mamma, hon måste hjälpa sina syskon till ett sådan normalt liv som det bara går att bygga upp och leva i. Men deras liv är kaos, otryggt, osäkert,hotfullt,"livsfarligt" och onormalt men ändå normalt för flickans familj.
Hon älskar sina syskon, de ända på jorden som inte kan skada henne, flickan är lycklig med dem,bara dem.
Hon hjälper sina syskon på med kläderna, ett av syskonen är sängvättare, hela sängen är blött och luktar illa, men flickan tar tag i det, hjälper och renbäddar sängen. Allt sker i tysnad, en omänsklig onaturlig tysnad. De tala inte mycket med varandra, de ler bara, det är så de talar till varandra ofta, bara genom att le,grimatisera eller peka.
Så har skriken avtagit från nedanvåningen,de tre syskonen har hört hur föräldrarnas sovrumms dörr har slagits igen i en väldig fart, nu är det trygga ett tag, någon timme, i bästa fall hela dagen. De kan gå ner, tysta går de ner för trappan för att inte skapa oro.
Deras mamma sitter där nere, hennes irritation lyser om henne, hennes blick är arg och besviken,denna blick är numera vardagsmat för dessa barn. Mamman andas tungt, hon orkar knappt titta på sina barn, hon vet, att de vet och det drar och sliter i henne inombords.
Det är ett onaturligt liv dessa barn lever, men de kommer att få leva så här i flera år till....
Hon vet vad som sker men vågar inte se eller hjälpa. Hon vågar inte sticka ner huvudet från ovanvåningen ner till trappans första avsats som hon så många gånger förr har gjort för att se hur allt står till. Hon orkar inte idag, inte klockan åtta på morgonen. Flickan vet vad som är fel, kroppen börjar skaka och hon önskar att hon är någon annanstans.
Snart hör hon sina syskon vakna till liv "Låt de inte se eländet där ner" tänker flickan. Hon reser sig upp ur sängen, snabbt men inte så att det hörs ner. Hon är osynlig, tyst som ett spöke. Hon har lärt sig med åren hur man anpassar sig till dessa jobbiga morgnar som bara blir fler och fler.
Hennes syskon är vakna, de delar rum. Hon öppnar dörren försiktigt, det är en gammal dörr och har en förmåga att knisla så det tar ganska lång tid innan dörren är så pass öppen att hon kan smitta in till sina syskon, doften av instängt rum, hennes syskons dofter, ja det är hemskt men hon älskar doften ändå.
Här känner hon sig trygg men samtidgt inte, det finns inte många ställen flickan känner sig trygg, men hon e trygg med sina syskons varma leende emot henne, deras nyvaknade ögon och deras morgon gäspningar får flickan att orka ännu en dag.
Hon hör skrik nerifrån,hennes syskon har också hört " Det e ingen fara, de bråkar bara lite, vi går snart ner" ordet snart kan ibland betyda timmar i flickans liv, ordet snart har ingen mening, bara något hon säger för att lugna sina syskons oroliga blickar. Flickan är inte gammal inte heller syskonen, hon gömmer de för det hon inte vill att de ska se, det räcker att hon ser,hör och förstår. "Låt mina syskon få tro att allt är bra" tänker flickan ofta och tar sina syskon bort från det onda, det jobbiga, det som får hela flickans kropp att skaka och tårarna att rinna. Varför, ett ord som finns i varje mening, i varje vaken timme och dag. Varför, jag, varför vi?
Skriken fortsätter från botten våningen, hennes syskon ser skrämda ut, de är rädd, vad händer förr fanns inte sådan här morgnar, morgnarna var alltid lugna. Idag har allt förvandlats till kaos, flickan vet att detta blir en jobbig dag, flickan vet vilka krav som kommer ställas på henne, hjälpa till med syskonen, hjälpa till mat, hjälpta till med städningen och allt annat som innefattar en vardag med ständig oro och kaos.