July
Thursday 5 November 2009 photo 13/26
|
(Jag var riktigt deppad när jag skrev den här ^^'''')
Hon satt sig på sängen och hörde rösterna utifrån, hon visste att dom älskade henne men det kändes inte som så… Hon kände sig bara i vägen.
Hon hade lika gärna kunnat bo någon annanstans, men hennes mamma tyckte att där hon var skulle hon ha det bra och det hade hon också men ändå plågade vissa ord henne fortfarande…
Orden som ekade ”Du klarar dig inte själv, du måste ha någon som ser efter dig.”
Hon kände illamåendet komma, rösterna som hon så väl kände igen kom och gjorde sig påmind om att dom fans.
Leendet som fanns där i henne när hon stod och vinkade av dom, försvann och hon släppte grinden hon höll i och gick…
Gick dit ingen skulle leta efter henne, trodde hon i alla fall men dom kom och letade, dom hittade och tröstade men hon ville inte bli tröstad hon ville sitta ensam tycka synd om sig själv plåga sig själv för det som var hennes fel…
Det som sakta började gnaga sig in i hjärnan på henne, att det var hon som gjort fel.
Mamma kom aldrig, hon ringde aldrig, hon brydde sig aldrig, det visste hon och det plågade henne och fick henne att må ännu mera illa. Hon gick in på toaletten och spydde, lät maten komma upp och visas igen, visa att hon mådde dåligt. Att hon måste säja hur det var inom henne. Men hon sa aldrig nått hon ville inte att hennes röst skulle överrösta dom andras, speciellt inte Jinicuas hon hade berättat hur hon kände sig och det fick henne att börja spy upp maten, börja binda sina bröst och fram kallat dessa röster.
Hon ville flytta, sluta vara till besvär. Hon kunde lika gärna bo ensam sluta skolan och börja jobba. Men hon satt där på sängkanten, mager och illamående. Hon ville må dåligt, hon ville att andra skulle uppmärksamma henne, se på henne, pyssla på med henne, så som hennes mamma aldrig gjort med henne. Men nu när Jinicua sakt hur hon kände sig så backade hon, hon slutade, hon ville dö, sluta fungera och få sin mamma att fundera vad som fick henne att dö, börja bry sig om henne. Men hon skulle väl bara fnysa och gå sin väg låta henne ligga där, ensam, rädd och ledsen. Pappa skulle också sluta, han skulle väl tycka att det var en lättnad när han hade en unge mindre att betala för, en unge mindre som behövde honom. Vännerna skulle inte märka att hon var borta dom skulle väl skaffa nya och inte bry sig nå mer. Alex skulle skaffa tjej och tycka att det var skönt att Aya slutade tjata, slutade förändrats och äntligen var borta, Jinicua skulle väl tycka att det var skönt att ha sin mamma tillbaka och att Mea äntligen var borta. Alla skulle må så mycket bättre om Mea inte fanns. Dom skulle vara lyckliga och glada och slippa den dära jävla ungens tjat. Mamma skulle leva lyckligt med Håkan, Josefine och Emelie. För nu var Mea borta nu fanns hon inte mera, hon var borta, irritationen var borta nu kunde alla vara lyckliga, glada. För att nu fanns det en person mindre att bry sig om, att trösta, att bli arg på…
För att nu var Mea död.
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/neo-chan/422164451/
Visa toppen
Show footer