Min nya raring kommer nu till veckan<3

Är så himla spänd! :3

Detta min vän, är en Wacom Cintiq 13HD och den kostar ca 7700 kronor :)

Jag önska jag vore rik. :P

heh ^^

Heh, ja tänk om man kunde det. Har ju själv jobb som jag måste prioritera. Men hade jag fått välja hade jag hellre bara stannat hemma och målat :) vill så gärna jobba med det i framtiden, funderar på att leta upp lite skolor och kanske börja studera igen. Fast det får framtiden avgöra, baby steps :3

Jo, just nu prioriterar jag arbetet för att arbetet på sikt kan ge mig valmöjligheter. Tanken är att inte jobba 100% sen utan kanske jobba runt 75% som mest och spendera resten av tiden med övriga intressen i tillvaron. Jobbet är intressant, men det får och ska inte bli allt i min tillvaro...

Men, som sagt, babysteps, kan inte ställa krav på min anställning i nuläget, men snart kan jag nog börja lirka fram något som passar mig bättre!

Åh tänk om man kunde få ha det så istället. Mitt jobb är allt förutom intressant. Samma sak, dag ut och dag in. Har ändå varit fast här i 2 år nu :P

Jag ska mest nu i framtiden prioritera att hitta ny lägenhet med förstahandskontrakt då jag hyr en i andrahand nu. Efter det blir det till att söka nya jobbmöjligheter, något jag faktiskt vill jobba med. Sen blir det väl bara till att leva livet antar jag, med mitt målande, samlande och spelande ^_^

Vad jobbar du med? Mitt jobb är lite olika från tid till tid. Just nu är det väldigt annorlunda eftersom jag hoppar runt på massa olika arbetsplatser. Jag ser fram emot sommaren nästa år när jag ska få börja jobba på "min" arbetsplats igen. Förhoppningsvis får jag fortsätta där sen ett tag framöver också :)

Det förstår jag. Det känns tryggare att veta att man har "sitt på det torra". Jag äger lägenheten jag bor i tillsammans med min bror, men jag funderar att på sikt köpa ut honom så jag kan ha den för mig själv. Sen vet jag iofs inte hur länge jag blir kvar i Malmö men men!

Klart, man ska ju inte bara jobba, man måste kunna göra andra saker också annars så fastnar man ju i jobbet och då kommer man ju ingenvart. Mer tid för målande! Mer tid för byggande! Mer tid för skulpterande! Som jag brukar säga till min mamma - jag vill ha så mycket tid över att jag hinner bli rastlös och uttråkad!

Jobbar på ett lager för Lekmer.se som truckförare/lagerarbetare. Har ju som sagt varit där i två år så några små guldklimpar har man ju faktiskt hittat som man faktiskt trivs ihop med :) annars tycker jag det är väldigt tråkigt numera. Hade som sagt hellre jobbat med något jag vill jobba med, något som kan kopplas till mina intressen. Det vill förmodligen många men man vill ju inte ge upp en fast tjänst sådär utan vidare heller.

Vad är det som är 'din' arbetsplats? ^^

Well said, friend ^_^

Aha, då förstår jag nog din tankegång om att komma vidare lite bättre. Jag kan tänka mig att du inte riktigt får utlopp för din kreativa sida på den arbetsplatsen - samtidigt kan man använda det till sin fördel om man har möjlighet att kanalisera sina uttryck övrig tid (dvs om man har tillräckligt med ledig tid). Fasta tjänster är ju guld värt, särskilt så som arbetsmarknaden ser ut just nu, helst vill man väl gå från en fast tjänst till en annan. Jag har fått in foten nu så jag förstår vad du menar, och då är jag ändå inom en bransch där det finns jobb (även om det inte är så lätt att få dem som många kan tro iom att det ofta krävs specialisering för att ens uppfylla kraven som sökande).

"Min" arbetsplats är på Minneskliniken i Malmö, jag jobbade där 1½ år som vikarierande underläkare men nu har jag gjort min AT-tjänst senaste året och har 6 månader kvar på den. När det är färdigt ska jag försöka komma tillbaka till Minneskliniken och få någon form av specialisttjänst där så jag kan bli någon typ av psykiater/minnesläkare och sen jobba med det och forskning - kreativ forskning (konstnärliga uttryck som del av rehabilitering, utredning och uppföljning hos patienterna). 'Dat is how aj roll', så att säga. :)

Du läser mig som en öppen bok, haha :)

Låter som en ypperligt bra idé! Du är en väldigt intressant människa må jag säga. Du har verkligen förmågan att kunna trollbinda en med sättet du skriver på.
You have a gift ^_^

Jag tror du vill att jag ska kunna läsa dig(?)

Sällan har jag fått denna uppmuntran efter att beskriva min arbetssituation, men jag tackar, bugar och bockar ändå :) Jag gillar att skriva och gillar när andra vill läsa det jag skriver.

Hmm? x3

Jag gillar det du skriver, jag önskar ibland att jag kunde skriva som du, att kunna komma med sådana långa och fina svar som du gör :) övning antar jag, heh ^^

Hm, indeed...

Tur för mig att det uppskattas. Det kan dock vara en nackdel ibland, somliga inte lika intresserade som andra att läsa långa och utdragna svar som egentligen inte tillför mer än den kortare varianten.

Och det stämmer att det är övning som fått det att växa fram. Under många år har jag skrivit dagbok (blogg kan det väl kallas i modern språk) på internet och med tiden har det växt fram ett säreget vis att skriva på, något jag trivs med och något som därför formats efter mina ryck att få orden ur mig. Där innefattades tanken om att skriva så mycket som möjligt utan att egentligen delge de egentliga tankarna som gav upphov till viljan att skriva. Löst vävda trådar som betraktaren själv kan fånga in och därefter själv sätta i ett sammanhang - jag inbillar mig att det skapar mer och bättre sammankoppling med läsaren jämfört med om man blir allt för personlig och allt för tydlig i vad man menar och hur man menar.

Ja... Långa svar var det xD

Jag föredrar faktiskt långa svar, dom är trots allt lite intressantare att läsa. Iallafall om personen i fråga har något vettigt att skriva :)

Tror du verkligen har funnit ditt element, du har inte funderat på att kunna bli någon form av författare? Sättet du skriver på är verkligen gripande och jag tror du skulle kunna göra något riktigt stort utav det :)

And sadly, but perhaps for good as well, all people do not think what I write is full of sense.

Visst vore det underbart att kunna viga sig åt den kreativa ådran. Men var skulle jag börja? Vad skulle jag skriva om? Det är en sak att spinna ord kring enstaka tankar och händelser - något helt annat att skapa längre och djupare sammanhang. Och vem skulle läsa? Hur skulle jag nå ut till den stora massan? Ett tiotal bevakare här och några enstaka som läser min blogg då och då möjliggör inte att det går att leva på processen... Hm.

Well those people would have to be weak minded or just plain fools.

Jag tycker att ord är svårt, ibland vill jag kunna beskriva saker men kommer inte på vilka ord man skall använda och ibland vill jag bara skapa egna ord. Ord i sig är enligt mig en komplicerad konst. Hade hellre velat kunna kommunicera genom att kanske använda endast ljud, som små xylofon toner eller något, Något sånt där fint ljud :)

Kanske du skulle skriva om just hur du tycker om att skriva, hur du vill få orden ur dig. Kanske det inte behöver vara en story utan bara en bok fylld av meningsfulla texter. Jag skulle garanterat läsa, och en stor massa behöver du inte nå ut till, men tänk att nå ut till några få människor som verkligen skulle uppskatta konsten du har att kunna skriva som du gör, skulle jag göra något sådant så skulle jag mer uppskatta beundran från några ynka få människor än en stor massa :)

Kanske det inte är något att leva på, men du skulle säkert lysa upp fler människors liv med dina fina texter. Du har gjort det lite för mig redan iallafall ^^

They could also have a different perspective on life. One should be careful with assumptions lest one might fall in the same trap as many others have.

Musik (ljud) är ett språk i sig. Faktum är att musik (och då gärna instrumentell musik) är en av de källor som inspirerar mitt skrivande mest. Det finns en ofantlig tillgång till potential att hämta i känslospelet som väcks av ljudkombinationer. Och när jag väl hamnar i flytet så brukar orden närmast rinna fram i samma takt som mina stackars fingrar kan hänga med - som om jag helt kunnat koppla förbi tankarna.

Språket måste användas, annars fastnar man. Hjärnan bryr sig inte om sådant som inte behövs så för att uppreglera språket och ordförrådet blir själva akten av att skriva än viktigare. Rundgång i systemet så att säga. Mitt språkbruk har förändrats markant över åren, och då framför allt i den skrivna formen. Det tar tid, och det får ta tid ibland - precis som när man lär sig någon annan färdighet.

Ifall det är en samling av meningsfulla texter du vill åt så är bloggen min en nästintill ändlös källa. Åratal av texter med några enstaka uppehåll och tomrum (ett år fattas och ligger endast sparat på datorn, och de senaste månaderna har jag inte publicerat mina inlägg då jag inte förmått skriva klart dem, men de ligger dolda och jag ska ta mig an dem någon dag snart). Ibland funderar jag på att få bloggen tryckt år för år, mest för att det varit fint att ha dem i bokhyllan - 1 A4 sida per inlägg eller liknande (så drygt 185 sidor per bok).

Sen vet jag inte om jag nödvändigt lyser upp andras tillvaro. Mina texter tenderar att dra mot den mörka sidan...

Insåg att jag kommenterat i fel fält och vet inte om du har sett detta, men iallafall, hrhm hrhm!:

You're probably right, sorry about that :)

Musik är även för mig en stor inspiration, men oftast när jag målar så har jag alltid en serie, film eller Youtube klipp i bakgrunden för då flödar fantasin ännu mera :)

Även mörker har sitt ljus ^_^

I had not seen, thought you'd left me hanging, all alone in the darkness of my very soul :c

Musik är såväl inspirerande som farligt i vissa lägen. Det är lätt för mig att försätta mig själv i vissa sinnesstämningar enbart genom att välja de låtar som jag vet trycker på knapparna för att de gjort så tidigare. Plötsligt har man åkt några varv till på spiralen... Fast jag har aldrig, i modern tid, varit sådär nyckfull i mitt handlingsmönster att det fått några långtgående konsekvenser vad jag kan minnas. Det värsta jag gjort är väl att spy ut mina tankar i just ord och i bästa fall bläck på papper (som sen, efter några månader av förfinande, hamnat här som en färdig bild).

Åh, youtube, den ständiga följeslagaren nuförtiden. Samtidigt känner jag att jag skulle varit så väldigt mycket mer produktiv om jag inte hela tiden haft igång saker i bakgrunden - skev balansgång det där...

Delat mörker har väl en tendens att kunna bli just ljusare. Vilket förmodligen är en av många anledningar till att vi så gärna vill lätta på hjärtat för någon som vi vet kan lyssna (som lyssnar på rätt sätt och tolkar det som sägs på rätt sätt). Sen är det sin sak att skriva ord och något helt annat att skriva dem på ett sätt som gör att man kan fånga andra även om man skriver om väldigt personliga upplevelser och uppfattningar. Jag vill tro att det är just den färdigheten jag förfinar med tiden och med mitt eviga skrivande.

Haha noooo<3

Heh, för mig funkar Youtube skitbra :) brukar ha något jag kan skratta mycket åt och då rullar fantasin på ordentligt ^^

Now I got no words left, seems like you took em' all x'3