February
Tuesday 19 April 2011 photo 1/2
|
Min novell.. så alla som läst den kan hoppa över den ^^''~<3
Syster
Mia Lindström suckar tungt medan hon mödosamt går längs parkvägen. Den kyliga höstvinden får henne att rysa under den tunna tröjan och hon längtar efter att få komma hem till sin varma lägenhet. Mia är alldeles ensam i den ödsliga parken, endast månen gör henne sällskap med sitt mjuka, ljumma sken.
Plötsligt hör hon hur en spröd röst nynnar en välbekant melodi.
London bridge is falling down, falling down, falling down. London bridge is falling down, my fair lady.
Det kryper långsamt längs Mias rygg. Det finns något övernaturligt över den där rösten. Den svävar i luften som en tät dimma; överallt.
Take the key and lock her up, lock her up, lock her up. Take the key and lock her up, my fair lady.
Flickan som möter hennes blick är mycket liten. Hon har en ihopkrupen kropp som om hon har ont och mellan sången gnyr hon som en liten hundvalp. Flickan har ljusbrunt hår till axlarna som ligger i tjocka tovor, bär en röd bleknad klänning och ett par slitna kinaskor. En unken stank svävar igenom luften. En obehaglig blandning av svett och död omger flickan och det märks att hon inte har tvättat sig på länge. Hennes ansikte lyses till hälften upp av en ensam gatulykta och Mia kan se att hon är mycket ung; högst tretton år gammal. Allting känns fel med den här flickan. Hon borde inte vara här så här så sent, hon borde inte vara klädd i klänning så här års och…
Tokyo tower’s falling down, falling down, falling down. Tokyo tower’s falling down, my fair lady.
Då ser Mia något som blixtrar till i månens sken. Det tar ett tag för henne att förstå vad det är för något, men när hon inser det blir allt glasklart; en kniv! Flickan betyder fara och fara betyder fly.
Reptilhjärnan tar över Mias hjärna och hon börjar springa för allt som är värt att leva för. Vinden sjunger i hennes öron och bedövar henne, till hennes egen lycka, från det hemska ekande ljudet av flickans steg. Hon är för rädd för att tänka, för chockad för att skrika. Det bultar i huvudet på Mia och tårar väller ut ur ögonen och gör det svårt att se vart hon springer.
Plötsligt går allt alldeles för fort! Mia känner hur en tunn lina, förmodligen fiskelina, skär djupt in i hennes vrist och hur hon faller mot den hårda asfalten. Hon känner hur det rinner varmt i ansiktet på henne och huvudet bultar så hårt, medan hon försöker komma på fötter, att hon knappt hör flickans sång.
Throw the key at Mount Fuji, Mount Fuji, Mount Fuji. Throw the key at Mount Fuji, my fair lady.
Flickan tar en blodröd halsduk och virar den hårt, men omsorgsfullt kring Mias mun. Hon ser noga till så att Mia inte kan skrika med darrande händer. Rädslan stiger till det ohållbara och Mia kämpar våldsamt i okontrollerad panik. Hon samlar all kraft lungorna tillåter henne och släpper ut den i ett våldsamt skrik. Det blir bara ett svagt gnyende och flickan verkar inte bry sig särskilt mycket om det. Hon böjer varsamt Mias huvud bakåt och håller den iskalla eggen tätt intill hennes hals. Hela kroppen darrar lätt på flickan när hon viskar i Mias öra: " Förlåt, men syster säger att vi måste göra det här. Vi har ingen att gå till, ingen att lita på", rösten spricker på flickan och hon skär snabbt ett djupt snitt i Mias hals. Ett snabbt snitt och kvinnan är död.
Flickan kryper ihop sig mot en trädstam mitt ute på den isiga gräsmattan. Hon drar upp benen mot bröstet och håller hårt om dem. Frenetiskt vaggar hon fram och tillbaka med plågat sinne.
Kylan slår rot i hennes kropp så att hon darrar våldsamt. Himlen är klar och månen får marken att gnistra likt stjärnor.
"Det finns ingen anledning till att vi ska be om ursäkt; de är opålitliga och smutsiga!", det var syster som talade med en röst skarp som knivar, "Du måste sluta med sådana dumma saker Alice!"
"Varför måste syster alltid tvinga mig att göra sådana hemska saker?", kved Alice likt ett sårat djur, "Dödar vi blir vi ju ändå som dem!"
"Det är inte sant!"
Syster hade funnits sedan mamma och pappa dog. Alice hade med egna ögon skådat hur hennes föräldrar blivit skjutna. Rädslan hade gnagt sig in i hennes kropp och hon hade fått kämpa hårt för att inte skrika. Alice hade gömt sig i mammas och pappas garderob så fort hon hört något gå upp för trappan. Mamma och pappa hade sovit djupt och vägrade att vakna när hon försökte väcka dem så tyst som möjligt. Desperat hade hon ruskat på dem och när de väl vaknade hade de viskat åt henne att gömma sig. Sekunden som Alice hade hunnit springa in i garderoben hade mördaren rusat in i rummet och avlossat otaliga skott mot hennes föräldrar. För varje skott som avlossades hade Alice ryckt till som i plågor, för rädd för att stänga garderobsdörren som fortfarande stod på glänt. Förfärat hade hon sett hur hennes mamma föll till golvet med blodet forsande ut ur bröstet, hur hennes pappa försökt springa mot den främmande mannen förgäves och hur mördarens ögon låg fixerade vid hennes föräldrar; döv för omvärlden. Tystnaden efter skotten hade varit så tryckt att Alice trodde att hennes trumhinnor skulle sprängas. Det hade bultat hårt i hennes huvud när mördaren hade vänt blicken åt hennes håll, att hon inte kunde låta bli att undslippa ett lågt gnyende. Han hade hört henne och slängt upp dörren. Han hade tagit ett så fast tag i hårfästet att hon trodde att huvudet skulle falla av och tårarna hade runnit längs hennes varma kinder. Det var då syster hade kommit till henne. Deras röster hade blivit en när de skrikit av smärtan. Syster hade sagt att vuxna människor inte gick att lita på; att de var smutsiga. Hon hade sagt att hon aldrig skulle lämna Alice och, viktigaste av allt, hon hade sagt att hon älskade henne. Polisen dök upp några minuter innan mannen skulle ha skjutit det avslutande skottet.
När Alice hade hamnat på barnhem hade allt varit likadant. Alla de vuxna som hade varit ämnade att "ta hand om henne" hade antingen slängt ängsliga blicka på henne eller skrikit åt henne. Hon hade varit det svarta fåret som ingen ville vara i närheten av. Det var något med henne som fick ett helt rum illa till mods så fort hon vandrat in i det. Folk kunde känna att hon var på väg långt innan de faktiskt sett henne. Hennes aura hängde tungt i luften där hon fanns och fick folks hjärtan att fladdra som skrämda djur. Syster hade hon pratat regelbundet med sedan hennes föräldrars död och kanske var det därför som det viskades så mycket om henne bakom hennes rygg; både av de vuxna och av barnen omkring henne. En dag fick det vara nog! Syster hade redan första dagen påpekat hur folk behandlade henne och när detta var ett faktum gjorde Alice allt för att komma därifrån. Hon stal pengar från barnhemmet, packade ner en halsduk röd som blod ifall hon skulle frysa, men lämnade resten där det var. Enbart iklädd i en röd klänning och ett par svarta kinaskor hade hon sprungit ut i natten för att slippa allt det hemska. Sedan dess hade hon dödat människor för att ha tillräckligt med pengar att överleva och för att syster bett henne om det. Syster uttryckte det som att de raderade de smutsiga och onda.
Alice hade varit den fysiska kropp som tagit liven och syster hade varit den som berättat hur allt skulle gå till.
"Syster", viskar Alice svagt, "om jag inte finns längre så försvinner du med mig; eller hur?".
Hon slutar att vagga fram och tillbaka och rester sig på ostadiga ben. Kroppen är kall och stel efter att ha suttit så länge på den frusna marken.
"Jag kommer aldrig att lämna dig!", viskar syster varmt. Om hon kunde skulle hon omfamna Alice, "Vi har bara varandra, vi kan bara lita på oss själva".
"Bra!", suckar flickan lättat, "Då ska vi försvinna nu!"
"ALICE!" flämtar syster förskräckt, "Jag ber dig gör det inte; jag älskar ju dig! ".
Flickans skrik skär igenom nattens stillhet och lämnar en egendomlig tystnad efter sig.
Flickan ligger stilla på den frostbeklädda gräsmattan. Hennes hy är vit som nyfallen snö och blodet som ymnigt rinner längs hennes hals färgar marken alldeles klarröd. Hennes bruna hår är rufsigt och hennes röda klänning mörk av fukt och blod. Det fridfulla leendet på hennes läppar tillhör ingen mördare; det är ett barns.
Annons
Comment the photo
WHootWHOooT
Sun 1 May 2011 12:01
Vaschego :3 <3
Gosse, jag har själv haft samma dröm sen liten larv ^^ Jag gör själv småsmå noveller ibland, mest som hobby nuförtiden, men man vet ju aldrig. Jag menar, drömmen kan komma och bita dig i rumpan en vacker dag och då inser du vad du verkligen vill hålla på med ^_______^
Gosse, jag har själv haft samma dröm sen liten larv ^^ Jag gör själv småsmå noveller ibland, mest som hobby nuförtiden, men man vet ju aldrig. Jag menar, drömmen kan komma och bita dig i rumpan en vacker dag och då inser du vad du verkligen vill hålla på med ^_______^
Nepeta-nyan
Sun 1 May 2011 12:27
Nu är jag i och för sig tjej XD
men, men! Om jag får ihop tillräckligt många noveller så ska jag försöka få en novellsamling publicerad! 8D <3
men, men! Om jag får ihop tillräckligt många noveller så ska jag försöka få en novellsamling publicerad! 8D <3
WHootWHOooT
Mon 2 May 2011 10:20
Jag säger gosse till alla ^^ kallar även min pojke för plastflicka :3 Precis så tänker jag också! Redigt nice! <3
Anonymous
Thu 21 Apr 2011 00:55
asså..... I'll get back to you k.......
Nepeta-nyan
Fri 22 Apr 2011 10:57
As U please~<3
Förstod nästan det! När jag fick förfrågan om att göra det vart jag : "O________O for....real? =.=''' U sure??"
Förstod nästan det! När jag fick förfrågan om att göra det vart jag : "O________O for....real? =.=''' U sure??"
becky-chan
Tue 19 Apr 2011 20:34
samma som Tess-chan ... jag rös riktigt när jag läste den :''3
jag gillade frasen: "Reptilhjärnan tar över Mias hjärna och..."
ovanlig men också vetenskapligt sann ;)
jag gillade frasen: "Reptilhjärnan tar över Mias hjärna och..."
ovanlig men också vetenskapligt sann ;)
Tess-chan
Tue 19 Apr 2011 19:41
Jag finner knappt ord att beskriva hur otroligt bra den är :D
Älskar den :3
Fick rysningar flera gånger x3
Älskar den :3
Fick rysningar flera gånger x3
Anonymous
Tue 19 Apr 2011 17:35
Du är skicklig med ord. Good job! Two thumbs up :3
Anonymous
Tue 19 Apr 2011 17:43
Förstår dig. ^^ Skulle kunna ge dig lite kritik någon annan dag, helt klart. :3 Idag är en för fullspäckad dag dock!
Nepeta-nyan
Tue 19 Apr 2011 17:14
Jag kan ladda upp en till text om du vill! Fast den är inte redigerad alls dvs den är inte lika bra... men, men det är storyn som räknas? 8D <3
Kolla på vintermånaderna.. tror jag har några beskrivande texter där också om du vill läsa! :3 <3
Kolla på vintermånaderna.. tror jag har några beskrivande texter där också om du vill läsa! :3 <3
Grell Sutcliff
Tue 19 Apr 2011 17:04
Oh my, du är ju hur duktig som helst QwQ Den sista meningen var klockren!
Nepeta-nyan
Tue 19 Apr 2011 17:13
Jag tror jag lämnar den som den är tror jag ^^~<3
Det var btw pappa som kom på att hon skulle ta självmord i slutändan! :O <3 Jag är evigt tacksam gentemot honom!!
Ska jag lägga ut en till (som inte är lika genomarbetad (ALLS!!)? Jag kan behöva feedback på den ^^~<3
Det var btw pappa som kom på att hon skulle ta självmord i slutändan! :O <3 Jag är evigt tacksam gentemot honom!!
Ska jag lägga ut en till (som inte är lika genomarbetad (ALLS!!)? Jag kan behöva feedback på den ^^~<3
Grell Sutcliff
Tue 19 Apr 2011 17:18
Låter bra, ditt slut är verkligen perfekt <3
Huhu, vad bra! :D
Gör det ^^
Huhu, vad bra! :D
Gör det ^^
Anonymous
Tue 19 Apr 2011 16:54
Oooooh, that one. It's great duuude~<3
Nepeta-nyan
Tue 19 Apr 2011 16:57
Thank you~<3<3<3 :3
Jag vart grymt nöjd med sista meningen! >w<~<3<3<3
Jag vart grymt nöjd med sista meningen! >w<~<3<3<3
39 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nepeta-nyan/488448404/
Visa toppen
Show footer