February
Monday 30 May 2011 photo 5/5
|
Även i natthimmelen finns ljus
Ebba mumlade någon tyst svordom där hon satt på parkbänken. Bakom henne låg den mörka skogen och framför henne den förbannade staden. Staden ja. I den staden hade hon stått ut att bo i hela hennes liv. I nio år av dessa hade hon varit osynlig. Folk i skolan såg henne inte och ville heller inte det. Vid det här laget brydde sig inte Ebba längre. Hon hade sin egen värld som hon flydde till när hon var i just den här parken. Ja, hon var femton år, men sin egen fantasi var det enda hon hade. Om man inte räknade mamma och pappa förståss… men de visste ju ingenting om vad som pågick i skolan.
Idag hade hon mått ännu sämre än vanligt. Hon hade inte ens brytt sig om att sticka hem emellan skolan utan gått raka vägen till parken. Ebba blundade en stund och lyssnade på vindens sus. I hennes sinne viskade träden, på sitt egna språk, till henne i dystra toner. Det var precis vad hon behövde. Lite sympati från de som alltid har något att klaga på. Någon att klaga tillsammans med.
"Och vad muttrar du för?" Rösten var helt neutral och Ebba kunde inte spåra någon som helst känsla i den.
"För att jag är ensam till skillnad från alla andra", hennes röst sprack upp en aning och hon kände sig bortgjord när hon vände sig mot rösten.
Flickan som mötte Ebbas blick hade nattsvart hår till… Hon uppskattade det till axelhöjd, ögonen var isblå och kyliga och hennes släta bleka hud hamnade i djupa veck då hon grimaserade som om hon vore äcklad.
"Är DU ensam? Ingen är mer ensam än en jägare!" Spottade flickan fram och hennes ögon antog en sorts djurisk gnista.
"J-ja", svarade Ebba trotsigt, "det är jag faktiskt och vadå jägare?"
Flickan blinkade till och stirrade skrämt på Ebba. Hennes händer darrade lätt och hon stirrade nervöst ner i marken.
"Kom", sa Ebba efter att ha lugnat sig lite, "sätt dig här bredvid och presentera dig som en normal människa."
Flickan tittade åter upp och den här gången var hennes blick stadig. Hon tog ett par hastiga kliv emot Ebba, som fick det att se närmast ut som om hon närmast svävade fram, och stannade sedan tvärt när det bara skiljde drygt tre meter.
"Jag heter Karla", hasplade hon ur sig och stirrade vaksamt på Ebba, "och jag brukar inte prata med min mat."
"M-mat? Vad snackar du om? Vore det inte bättre om du ignorerade mig som alla andra gör om du nu ska vara så jävla spydig."
"'Jävla'?" Karla flinade kaxigt, "oj oj oj då! Vem har lärt dig så fula ord?" Hennes ögon gnistrade med en farlig lyster.
Nu fick det vara nog tänkte Ebba! Först kommer hon till Ebbas ställe och sedan är hon spydig också! Hon reser sig och går ilsket emot Karla.
Karla krökte på ryggen och såg ut som en katt som just ska fånga en råtta. Ett dovt morrande undslapp hennes sammanbitna tänder och det gick inte att missta hennes intentioner.
Ebba börjar fnittra hysteriskt utan att hon själv förstår varför. Hon lägger handen för munnen för att kväva det enerverande fnittrandet med det går bara inte! Karla slutar morra och väntar otåligt på vad som ska hända härnäst. När Ebba inte klarar av att svara mellan de häftiga fnissattackerna får hon också nog!
"Vad är det som är så 'jävla' roligt?" Fräser Karla och lägger in en lagom sarkastisk ton på ordet 'jävla'.
"D-de"t, Ebba måste ta ett djupt andetag för att inte fnittra mer, "det här har alltid varit mitt ställe och så kommer du hit, är spydig, morrar och ser ut som om du skulle hoppa på mig när som helst!"
Karla bara står där helt paff. Hon glömmer bort att hon måste vara på sin vakt, slappnar av och går den sista biten fram till Ebba. Ebba fattar Karlas hand och ser in henne i ögonen.
"Kom igen nu Karla sätt dig ner och sansa dig", log Ebba, "jag är villig att dela på den här platsen bara om du blir min vän och vill du bli min vän så måste du faktiskt ta och berätta lite om dig själv!"
Karla hajade till och återgick till att vaksamt vakta sitt före detta byte. Hon granskade Ebba från topp till tå. Håret var kortklippt till käklinjen, rufsigt och vågigt. Ögonen var livligt gröna och nyfikna och en rad med somriga fräknar prydde hennes näsa och kinder. Det var något över den här människan som var så lättsamt naivt, men samtidigt så vettigt. Karla kunde inte förklara det och brydde sig heller inte om att försöka. Människor var människor och de fyllde bara en enda funktion för henne. Den relativt bleka hyn var knottrig av kyla och det var förståeligt då denna Ebba bara hade ett linne med egentryckt tjej med rosa hår på. Karla kvävde en kräkimpuls. Det påminde för mycket om då! Hon drog ett djupt andetag och fortsatte granska Ebba. Flickan var platt och benig, inte mycket mat där inte muttrade hon för sitt inre, och hon hade på sig ett par korta bruna shorts. Som kronan på verket hade Ebba ett par randiga knästrumpor och lila converse.
"V-vad gör du?" Ebba stirrade på Karla med ett skrämt och nyfiket ansikte, "har du aldrig sett en människa i hela ditt liv eller?"
"Jag har sett människor hela mitt liv, ett liv som skulle kunna vara så mycket längre än en patetisk människas. Jag har sett saker som skulle få dig att spy, men som för mig är underbart och lockande", spottade Karla ur sig.
Ebba putade surt med underläppen som en barnunge, grabbade tag i Karlas handled och drog henne med alla sina samlade krafter mot parkbänken. Det var som att flytta en sten. Hur kunde en vanlig människa vara så stark? En snabb minnesbild av den djuriska sidan av Karla flög förbi hennes sinne och hon rös. Den här flickan var definitivt inte en människa!
Plötsligt tog motstånd slut utan förvarning och Ebba föll tungt ner på asfalten med en Karla liggandes över sig. Handflatorna sved och hon var säker på att hon hade fått åtminstone att skrubbsår. Ända tills det blev varmt. Hon hörde Karla kort flämta till och sedan gick allt alldeles för fort!
På förfrågan av folk har jag lagt ut början på min berättelse som, om jag har tillräckligt med motivation den här gången, kommer att skrivas klart! ^^~<3
Annons
Comment the photo
Anonymous
Wed 1 Jun 2011 00:02
Påminn mig att läsa denna sen! OwO
Nepeta-nyan
Thu 2 Jun 2011 13:27
När UC är slut ska jag sätta mig och skriva mer :3
Jag håller på med en väldigt intensiv scen som kan vara avgörande! >83 dun Dun DUN!! X''D
Jag håller på med en väldigt intensiv scen som kan vara avgörande! >83 dun Dun DUN!! X''D
Tess-chan
Tue 31 May 2011 16:20
Så
Jävla (sarkastisk ton~)
BRA :D
Älskar början, så det betyder att om du skriver mer kommer det att vara ÄNNU bättre ;) ♥
Och jag hoppas verkligen att du skriver mer ♥
Jävla (sarkastisk ton~)
BRA :D
Älskar början, så det betyder att om du skriver mer kommer det att vara ÄNNU bättre ;) ♥
Och jag hoppas verkligen att du skriver mer ♥
Nepeta-nyan
Tue 31 May 2011 17:11
Då får jag lov att göra det! ;3 <3
Jag kan knappt vänta tills de berättar mer om sig själva och och och.... tja det får du veta när det är skrivet! >8D
Jag kan knappt vänta tills de berättar mer om sig själva och och och.... tja det får du veta när det är skrivet! >8D
Grell Sutcliff
Tue 31 May 2011 07:10
Skaffa motivation! För jag vill veta vad som händer härnäst! >8D
Nepeta-nyan
Tue 31 May 2011 15:41
Awsome!! 8D <3<3<3<3
Jag kände på mig att den kunde bli något bra, men jag var inte säker >////////<~<3<3<3<3
Jag kände på mig att den kunde bli något bra, men jag var inte säker >////////<~<3<3<3<3
Nepeta-nyan
Tue 31 May 2011 17:12
Awsome!! >8D <3 Just nu håller jag på med en scen som det händer grejer i må jag säga! ;3
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nepeta-nyan/490712762/
Visa toppen
Show footer