Fortsättningen på "Även i natthimmelen finns ljus"~<3

Försiktigt, som om hon vore rädd för att Karla skulle gå sönder, lade Ebba sina läppar över Karlas. Karla besvarade lika ömt till en början, men ju mer hon fick smaka av Ebba desto vildare blev hon. Ivrigt lät hon sin tunga glida in i Ebba samtidigt som hon drog Ebba över sig så att över hon hamnade i badkaret. Ebba gav i ifrån sig ett lågt gnyende. Det här var något helt nytt för henne medan Karla däremot verkade vara mer än van vid det hela! Hon kände sig obekväm och nervös. Hon hade ju faktiskt bara känt Karla i högst en timme och redan hade de praktiskt taget haft sex! Karla märkte uppenbarligen Ebbas tvekan för hon avslutade kyssen och riktade blicken mot Ebbas ögon.
- Det är okej om du är nervös Ebba! Om du inte vore bra nog hade jag sagt till, Hon la till ett busigt litet flin likt en femåring.
- D-det här är faktiskt inte roligt, flämtade Ebba fram mellan den häftiga andningen, du har säkert gjort det här med tusentals människor medan jag själv är oskuld och knappt känner dig!
Karla böjde sig lugnt fram och kysste Ebba vid halsgropen. Inom sig skrattade hon åt ironin i hur fel Ebba hade… om hon inte räknade måltiderna som sex förstås. Med en så oskyldig liten flicka som hon visste man aldrig! Hon rätade på ryggen så att Ebba och hon stod öga mot öga med bara ett par millimeters avstånd från att nudda varandra.
- Om du inte betydde något för mig skulle du vara död vid det här laget vilket du ju uppenbarligen inte är, Karlas röst antog en irriterad ton då hon hatade hur svag hon blev i närheten av Ebba.
Ebba suckade tungt, klev ur badkaret och studerade den smala figuren framför sig. Hon hade inte haft tid ett studera Karla när de var i parken och nu drog hon en lättad suck när hon såg att denna tjej inte hade mer kurvor än hon hade. Mer självsäker av detta faktum började hon skrubba flickan ren med hjälp av en tvättsvamp. Långsamt och ömt masserade Ebba Karlas bröst med tvättsvampen och rodnade svagt till igen då Karla gav ifrån sig ett belåtet flämtande och gav henne ett stort kaxigt flin därefter. För att bryta den pinsamma och förväntansfulla tystnaden tog Ebba snabbt till orda.
- Du sa att du skulle berätta om jag gjorde det, muttrade Ebba och fokuserade på att mjukt följa Karlas arm ända ut i fingerspetsarna.
Karla vars andning hade börjat bli lite tyngre småskrattade och iakttog slugt Ebba. Samtidigt som hela hennes inre sa åt henne att hålla klaffen så kunde hon inte hejda sig. Att vara med Ebba var det mest naturliga hon hade gjort på länge och hon kände sig trygg när hon var omgiven av människans ljuva doft.
- Före eller efter att jag dog? Suckade Karla mjukt medan Ebba ömt cirkulerade med tvättsvampen över hennes rygg.
- Före, viskade Ebba.
Karla blundade ett slag, njöt av Ebbas smekningar och försökte för sitt inre att minnas hur det var innan hon förlorat sin mänsklighet. När hon åter öppnade ögonen gav hon Ebba en sorgsen blick.
- Jag… minns knappt, andades hon.
- Inget alls?
- Jag, Karla drog ett djupt andetag, jag tror att jag bodde här i närheten… Med min mamma, men jag minns inget om min pappa…
Karla slog ner blicken och kände sig för första gången på många år bortgjord; vilket bara fick henne att bli ännu mer irriterad än tidigare. Hon pressade handflatorna mot tinningarna och knep ihop ögonen till en grimas. Hon skulle minnas detta om det så var det sista hon gjorde.
Då, utan förvarning, drog ett flyktigt minne förbi hennes sinne. Ett minne av henne i sitt egna rum tillsammans med mamma. Mamma skriker åt henne om att Karla bara är en börda för henne; att Karla påminner för mycket om hennes far. Minnet fortsatte ut ur Karlas rum, ut mot gården och rakt i famnen på honom. Han hade blivit hennes räddning när hon som mest behövde en.
- Min… pappa lämnade mamma när jag var liten och ju mer jag växte upp desto mer påminde jag henne om pappa som hon fortfarande älskade som den naiva människa hon var. Karlas blick föll ner mot golvet och den spydiga tonen var helt bortblåst då hon tog till orda igen, Hon slog mig… mer och mer ju äldre jag blev. En dag fick jag nog, sprang iväg och blev räddad av min skapare som väntade mig, Karla vart varm i bröstet när hon talade om honom.
Ebba hade slutat tvätta Karla med tvättsvampen och stirrade bara på Karla. Hon hade inte en aning om att det varit så svårt för henne innan hon… dog. Hon suckade och kysste Karla mjukt på kinden.
- Jag visste inte att du haft det så svårt Karla, viskade Ebba tyst och gav Karla en blick fylld av medlidande.
Karla suckade lade sig i badkaret och lät huvudet sjunka ner under vattnet. Först drabbades Ebba av panik och trodde att Karla tänkte ta självmord, men så insåg hon hur fånig denna tanke var! Karla var ju en vampyr för tusan! Inte kunde hon andas heller och alltså kunde hon inte drunkna. Långsamt kom Karla upp till vattenytan. Hon blundade ännu och för första gången sedan de mötts såg Ebba en skymt av sårbarhet över henne.
- Varför gjorde du sådär? Andades Ebba till slut.
- Det hjälper mig att åter glömma minnena, svarade Karla och rynkade på näsan med tydlig avsky.
- Gör inte så, nästan skrek Ebba och stirrade trotsigt in i Karlas frågande ögon, jag vet att dem där minnena är smärtsamma, men dem är viktiga! De är beviset för att du är mer än en vampyr, fortsatte hon sedan lite lugnare, att du även är mänsklig!
- Och vem fan säger att jag vill vara människa? Spottade Karla ut sig och hennes ursinne glödde i hennes ögon, Vad är det som är så bra med det? Människor är svaga, äckliga och tjänar inget bättre till än att föda upp oss!
Ebba kände det som om hennes hjärta blivit spetsat av en kniv och hon flämtade förskräckt. Den enda som faktiskt hade förstått henne hade ju varit Karla… så varför gjorde hon såhär nu? Ebbas läppar darrade medan hon försökte få minsta ljud ifrån sig, men det kom bara en ensam tår rinnandes längs hennes kind.
- Säg att du inte menar det där, Ebbas röst var knappt hörbar när hon äntligen lyckades säga något.

I was like ----> ;______; When I wrote the last part!! </3 Why, oh why Karla?

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

Anonymous Fri 15 Jul 2011 00:52

"Att vara med Ebba var det mest naturliga hon hade gjort på länge och hon kände sig trygg när hon var omgiven av människans ljuva doft."
Känner nästan precis lika nu :D Fast med en "ny funnen" vän :))
Haha spännande story även om detta är typ 3 minuter i en film (: Det är de som gör det bra ^^

April 2014

May 2014

Uploader

Taggad med

Geo tag

Photos from visitors

Part of an album

Camera info

Comment the photo

Information

Photos

Support

Sponsrade artiklar