February
Sunday 11 December 2011 photo 3/3
|
OMGOMGOMGOMG!!! Nästa delen av min bok (till och med jag är spänd på vad som ska hända även om jag redan vet >__>'')
Karla vände sig om och försökte dölja kväljningarna som hon fick av Ebbas hemskt inredda rum.
- Om jag någonsin skulle bo under samma tak som dig skulle det vara jag som skötte inredningen okej? Hon kollade runt omkring i rummet och rynkade på näsan, det ser för… gulligt ut, avslutade Karla med avsmak.
Ebba skakade bara på huvudet och gick fram till Karla som börjat försöka kränga på sig klänningen. Hon tog klänningen ifrån Karla och drog upp dragkedjan vid baksidan av klänningen istället för att dra den över huvudet som Karla hade försökt sig på och tecknade till vampyren att kliva i klänningen. När Karla gjort så trädde Ebba igenom hennes armar igenom ärmarna och började korsa banden runt armarna. Hon kände sig som en mamma som tog hand om sitt lilla barn där hon stod helt löjligt och klädde på Karla, men det var en varm känsla och för första gången kändes det som om hon hade kontroll över situationen och inte vampyren. Slutligen drog Ebba upp drag kedjan, satte på Karla handskarna och knöt rosetten där bak.
- Sådär då! Då var vi klara, kvittrade Ebba och ledde Karla till spegeln som låg gömd intill garderoben.
- Den är så klumpig, klagade Karla, hur tusan ska jag kunna jaga i den här!?
- Är mat det enda du tänker på eller? Suckade Ebba och hämtade tekoppen hon ställt ifrån sig på sitt nattduksbord, den ser jättefin ut på dig!
Karla stod där en lång stund och tittade tveksamt in i spegeln. Nog såg hon väl vacker ut, men fy vad irriterande klänningen kliade och gud vad opraktisk den var! Hon snurrade runt ett varv och kände sig som en av de där fåniga prinsessorna i den där Disney filmen där mössen visar klänningen de gjort åt henne. Vad var det hon hette nu igen? Någonting med aska trodde Karla, men brydde sig inte särskilt mycket om det rätta svaret. Svart klädde henne till hennes vita hudton dock så hon antog att det fick duga.
När Hon kände sig klar med sina meningslösa mänskliga bestyr framför spegeln gick hon över till Ebba där hon satt på sin säng och sippade te. Hastigt röjde hon undan alla grejer från sängen och satte sig intill Ebba. Efter en stund gäspade hon och lade huvudet mot Ebbas axel. Ebba tittade bara frågande på henne, men fortsatte likväl att sippa på sitt te. Karla log, det skulle bli lätt att lura människan och hon skulle ändå inte veta något förens det var för sent. Karla lade en arm runt flickans midja och hon började röra oroligt på sig. Oskyldigt tittade Karla frågande upp på Ebba som bara skakade på huvudet och lade ifrån sig tekoppen på det lilla bordet i sängen. Karla flinade; nu fanns det inga hinder kvar.
Snabbt tryckte hon ner Ebba mot sängen och höll fast henne armar med sin ena arm. Den andra armen använde hon för att luta huvudet åt sidan och innan människan ens hunnit reagera sänkte hon sina huggtänder djupt i den släta halsen. Ebba utstötte ett lätt gnyende och en våg av begär slog emot henne. Under hela tiden hade hon anat att något var på gång, men inte tusan trodde hon att Karla skulle försöka sig på att dricka från henne i hennes eget hem!
Ju mer Karla fick desto mer aggressiv blev hon och Ebba sjönk djupare och djupare ner i dimman som började sväva förbi. Karla hade redan druckit en hel del sedan innan och detta gjorde inte direkt saken bättre! Sakta förlorade Ebba kraften i kroppen och det var med sina sista samlade krafter som Ebba agerade. Korset hängde fortfarande runt hennes hals, men den låg tryggt skyddad under Ebbas linne så den gjorde inte Karla den minsta skada. Så diskret hon kunde lät hon två fingrar glida in under silverkedjan och lirkade ut korset utanför linnet efter mycket jobb.
Ebba hade inte behövt oroa sig över att bli upptäckt. Karla hade för länge sedan förlorat sig själv i blodslusten och skulle inte ha låtit något distrahera henne från det hon gjorde. När hon kände den brännande smärtan mot bröstkorgen ändras det dock väldigt snabbt. Snabbt som ögat tog hon ett språng långt bort från den ännu blödande Ebba. Ebba var så svag vid det här laget att allt i rummet tycktes som ett enda virrvarr av färger och ljus. Lycka tyst som en knappnål som slår i golvet ljöd hennes röst när hon viskade "stick härifrån".
- För evigt? Frågade Karla kallt.
Hon fick aldrig ett svar på detta för i nästa stund förlorade Ebba sig totalt i mörker. Svagt bakom allt mörker hörde hon telefonen ringa som på andra sidan av en tunnel, men hon bestämde sig för att det inte var något viktigt. Vem det än var kunde den ringa senare. Verkligheten slog inte rot i hennes kropp förens ett par händer desperat skakade henne och senare när hon bars upp i luften. Det kände nästan som att sväva och äntligen kopplade Ebba bort andra sidan av tunneln helt och hållet.
Annons
Comment the photo
Bambi Bagger
Thu 15 Dec 2011 18:54
JAGÄLSKARDENOCHDUMÅSTESNELAFORTSÄTTEMEDDEN! Q3Q <3<3<3<3<33<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
Nepeta-nyan
Tue 13 Dec 2011 18:07
Kommentera gärna på inläggen när du läst dem så vet jag vart du ligger och vad du tycker ^^''~<3
42 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nepeta-nyan/499561921/
Visa toppen
Show footer