January
Saturday 6 September 2008 photo 1/5
|
Lång natt.
Dimmas tå ska luftas nattetid och således vara utan bandage. Men i går kväll när vi skulle gå och lägga oss så blödde det så mycket att vi inte ville ha henne traskandes runt i lägenheten eller trampandes i soffan så vi valde att flytta in båda hundsängarna i sovrummet och låta Dimma och Pååpy sova hos oss. Med stängd dörr.
Vårt sovrum är inte alltför stort och stackars Pååpy fick dimmas tratt på sig hela tiden (Pååpy är inte så förtjust i att nuddas av främmande föremål) och fick en depression och fick släppas ut ur sovrummet mitt i natten.
Dimma personligen har gnällt och töntat sig. Antagligen en kombination av ont i tå, pissig tratt och att inte få följa med Pååpy ut ur sovrummet.
I morse rengjorde jag då tassen och den ser redan mycket bättre ut (jämfört med igår kväll då det var ett HÅL rätt in i trampdynan). Men hon är inte riktigt återställd efter narkosen. På första promenaden träffade vi hennes favoritbarn här på gården och hon skällde och reste ragg när hon fick se honom. Stackars Dimma är nog fortfarande lite groggy. Men hon är glad och studsig, kanske för studsig för sårets bästa. Det blir kort koppel och inget "hälsa på människor" ett tag nu.
Dimmas tå ska luftas nattetid och således vara utan bandage. Men i går kväll när vi skulle gå och lägga oss så blödde det så mycket att vi inte ville ha henne traskandes runt i lägenheten eller trampandes i soffan så vi valde att flytta in båda hundsängarna i sovrummet och låta Dimma och Pååpy sova hos oss. Med stängd dörr.
Vårt sovrum är inte alltför stort och stackars Pååpy fick dimmas tratt på sig hela tiden (Pååpy är inte så förtjust i att nuddas av främmande föremål) och fick en depression och fick släppas ut ur sovrummet mitt i natten.
Dimma personligen har gnällt och töntat sig. Antagligen en kombination av ont i tå, pissig tratt och att inte få följa med Pååpy ut ur sovrummet.
I morse rengjorde jag då tassen och den ser redan mycket bättre ut (jämfört med igår kväll då det var ett HÅL rätt in i trampdynan). Men hon är inte riktigt återställd efter narkosen. På första promenaden träffade vi hennes favoritbarn här på gården och hon skällde och reste ragg när hon fick se honom. Stackars Dimma är nog fortfarande lite groggy. Men hon är glad och studsig, kanske för studsig för sårets bästa. Det blir kort koppel och inget "hälsa på människor" ett tag nu.
Comment the photo
Det jobbiga är att hon blir helt galet busig när jag bandagerat om den, precis som att "YES, nu är det jobbiga över!" och hon får ju inte få för mycket tryck på den så...skitjobbigt!
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nezumi/263045350/
Visa toppen
Show footer