Gonzo: The Life and Work of Dr. Hunter S. Thompson

Berättelsen om Hunter S. Thompsons udda och inflytelserika liv. En journalist och skribent som blandade fantasti och verklighet i en salig röra. Hans sätt att ta de udda och ovanliga perspektiven, många gånger pga droger som rörde sig inom honom, samt att involvera sig själv och sin åsikt i händelser har gjort honom till en kultikon som symboliserar en svunnen tid. Hans kändaste verk, till en stor del pga filmen, är naturligtvis Fear and Loathing in Las Vegas. Huvudrollen i den filmen har Johnny Depp - Depp är även berättaren i Gonzo samt mannen som betalade även för Hunters, aningen annorlunda, begravning: Hunters aska skjöts upp i luften med en kanon tillsammans med fyverkerier i färgerna röd, vit och blå. Döden kom med en kula in huvudet från hans egna hand.

The Edge... there is no honest way to explain it because the only people who really know where it is are the ones who have gone over.

-Hunter S. Thompson

Yay, kul att du har sett den! Jag insåg att jag inte berättade vad jag tyckte om den; men jag håller med dig "sjukt bra dokumentär" om en sjukt speciell person.

Ja. Fan. Borde nog tanka den och se igen. Att det ens fanns någon sådan person är ganska otroligt.

Han levde väl närmare "the edge" än de flesta, man kanske borde närma sig den gränsen. Friheten bör hedras mer, det är något som jag tycker jänkarna gör bättre än oss svenskar - även om frihetstänkandet naturligtvis har sina baksidor.

Ja. Jag såg "Dom kallar oss mods" alldeles nyss. Frihet kommer med ansvar. Man borde närma sig den gränsen, jovisst, men min gräns går en aning tidigare än Hunters.

Jag har inte sett någon i Mods-trilogin :/ Jag har ingen aning om var min gräns går - och jag är inte säker på att jag vill veta heller :P

Är det en trilogi?
Jaha... men jag har ju inte mer plats i datorn för att ladda ner nu..

Usch, slut på hårddiskutrymme är ett så vanligt i-landsproblem... och så sjukt irriterande :/

Jag behöver helt enkelt en ny dator. Men var ska jag få fram de pengarna?

Kolla inte på mig... jag är (verkligen inte) din personliga bank :P

Åh nej, Daniel läser inte böcker (det är en av Daniels största svagheter). Daniel ser dokumentärer om författare istället :P

Ah. Och nu ser Amanda att det står film på affishen. Det är ingen hemsk svaghet, men kanske borde Daniel i alla fall pröva?

Jo det står FILM på affishen, men nu när bilden är förminskad (av BDB) så ser det ut som att det står FAM istället. Daniel har försökt läsa böcker och han har tyckt om det i korta stunder, men stunderna är allt för korta och de återkommer allt för sällan. Men en vacker dag...

FAM:)Man skall inte tvinga sig till sånt. Alla har sina svagheter. Och jag vet få som är så djupt förtjusta i film som du. Alla gillar ju film, många är extra intresserade och vet mycket och här på skolan finns hela två filmklubbar (den ena med en hel liten rit man skall igenom för att bli antagen:P) men äkta filmnördar är ändå lite sällsynt.

Sedan tycker jag att film är ett effektivare medium än böcker (och med den tanken så kanske jag aldrig kommer att läsa böcker :P ). Vilket sammanträffade då jag och Adde har börjat vår egna filmklubb nyligen - och med nyligen så menar jag 6 dagar sedan. Men saker som man gillar att bör man absolut göra rituellt - så cred år skolans filmklubbar! :D

Filmklubbar är SÅåååÅ 2010...

Det skall jag hälsa dem. Åh, vad går eran ut på? och ja, mer klubbar! Gärna med hemliga ritualer där man är hämtad på natten och förd till skogs och skall mumla saker med en gryta på huvudet medans man klappar en ekorre i månsken etc etc. Hittills har den intärna maratonklubben ornat Oscar-tema, Tarantino- (tråk), Nazism-, Jarmusch- och Kubrick-maraton. Seriösa, 12-timmars race som börjar 22.oo och bara de mest hardcore genomlever. Men de är ofta på helgerna och då har jag för vana att hitta på massa annat än att vara i samma soffa ett halvt dygn...:(

Jag håller med Daniel i svårigheten att läsa böcker. De intresserar inte mig heller på samma sätt som riktigt bra dokumentärer. Så fint att någon känner som Lilla Jag.

Men liknar det inte impressionism/expressionism, film kontra bok? Det ena visar konstnärens visioner och det andra är menat att framkalla egna fantasier (känslor) runt omkring det?

Du borde fortfarande gå på ett Hellraiser-maraton, Pandi.

Där håller jag till stor del med Oskar, hade även plaerat att försvara böckera lite. Medierna fyller olika funktioner Att filmatisera böcker är ju förresten känt för att vara problematiskt och gör en ofta besviken, om det inte blir direkt obehagligt. Så kanske skall de kombineras samtidigt och inte efterlikna varann, eller hållas isär och njutas var för sig.

Och fortfarande - gärna, Oskar. Nu krävs bara lite logistik.

Absolut ska bok och film vara två skilda saker. Anledningen till att film funkar bäst för mig förklaras med ett enkelt talesätt: "En bild säger mer än tusen ord."
Dessutom tror jag ibland att jag är lite för dum för att läsa böcker.

Niad idag 18:02
@Redfox: Eyes Wide Shut (på tal om Kubrick-maraton) har ju en klubb med hemliga ritualer, en sådan klubb (med vissa ändringar naturligtvis!) har jag i mina tankar - alla bär mask och slängkappa, alla har sitt nya namn, alla är vad de säger sig vara och alla blir det som de vill vara... Min och Addes filmklubb går mest ut på att se på film (eller serien Twin Peaks) under ordnade former - 12 timmars maraton kommer vi inte i närheten av (ÄN!).

@ Böcker vs Film: Oskar har nog rätt. Sedan finns det en sådan påstående som spelnördar säger: Böcker berättar något, filmer visar något, spel låter dig uppleva något. Detta påståendet och Oskars argument har samma brister dock: En bok, en film och ett spel ger alla en upplevelse - om en bok är SJUKLIGT detaljerad så kan den framkalla betydligt mindre fantasier (känslor) än en experimentell konstfilm t.ex.

Ett bra exempel är väl Waltz with Bashir som är baserad på inspelningar med riktiga personer, ljudspåret återstår men bilderna animeras. Den filmen skulle kunna varit ett radioprogram med enbart intervjuerna, en filmdokumentär med intervjuerna, en intervjubok där de samlats... eller, det mest logiska så här i efterhand, en animerad dokumentärfilm med ett grymt soundtrack.

Det vore coolt om någon tog en novell och gjorde en så realistisk representation av boken som möjligt - ungefär som man gör med ett manus, fast man utgår från att behålla HELA bokens innehåll, stämningar etc.

Ja, amn måste nog göra något het eget av filmen om den baserar sig på en bok. Som sagt. Rotoskopi-animation (som jag har för mig att det heter) ger en helt egen magi och ett av de finaste exemplen måste väl vara Waking Life. Se den om du inte gjort det, Daniel. Nu vill jag se Bashir igen...åh..

Det skulle vara intressant att se en bok/berättelse som filmatiserats för att vara så lik boken som möjligt, liksom in i minsta detalj. Samtidigt är det väl tveksamt att den filmen skulle bli så bra... men ändå!

Haha, jag och Lilla diskuterade just Waking Life i kommentarerna till "Tatuerad för krig"! Den filmen drar verkligen nytta av rotoscope-tekniken, speciellt i koppling till sin drömska handling. Fast Bashir är inte rotoskopad (hur böjer man det på svenska?!), det står under Trivia på IMDB :) Fan en uppföljare till Waking Life skulle vara underbart...

Försöker komma på en film som försökt vara HELT trogen boken. Var på en visning av Låt den rätte komma in där författaren var med om berättade och pratade och gav inblick i hur noga de följt stämningar och skapat bilder. Sjukt fint, men jag tror bara att man måste modifiera lite när man byter medie. Ja, helt klart, mer i Waking Life-stil! Önskar mig det nu. Men oj, trodde verkligen att Bashir var animerad så? Liknar i alla fall..

Ja det är nog så att man måste modifiera lite, men det vore ändå roligt att se en rå filmatisering av en berättelse "bara för att" :P Hmm, Låt den rätta komma in har jag fortfarande inte sett... *laddar ner*

Bra där. Den är otroligt otroligt fin, fotografen (Hoyte van Hoytema) är också en sann konstnär. Vi får göra en så film helt enklet. Ihop med Lilla.

FUSK! Jag kan inte ens se den, för jag är för rädd för skräckfilmer. Eller, kanske jag VAR... det vet jag inte längre.
Neh, filmen vi ska göra ska påminna om Farväl Falkenberg tror jag. Om det nu bestämt måste bli en spelfilm.

Ja, bra bra förslag, det är en av mina älsklings också. Vi kan göra en film om varför man flyttar från Göteborg, om allt man minns som har fått en att känna. Men Låt den rätte komma in är inte en skräckfilm heller, mest en kärleksfilm på ett riktigt fint sätt. Lite läskig men mest inte.

Ska försöka se Låt den rätte komma in i veckan :) Jag har en del tankar om ens barndomsstad som jag burit på ett tag som vi kanske kan baka in i manuset - annars så hittar jag ju knappt i Götet och jag har än mindre bott där :P Men man har alltid en lite kluven relation till ens ursprung tror jag - lite "borta bra men hemma är nog inte bäst heller"...

Ja, tänkte skriva det också, med utgångspunkt i dig, att ha en relation till en stad man alltid bott nära och varit i men ändå är gäst i. "En film om att tycka att ett hem är där man kan hänga sina saker på väggarna, eller att borta bra med hemma är nog inte bäst". Jag gillar det.

Men du, räven, är du infödd Göteborgare? För jag funderar också lite på skillnaden på folk som kommer från mindre orter jämfört med "riktiga storstads folk", ens uppväxt påverkar kanske ens relation till storstaden och människor i allmänhet. Ja, borta kan verkligen vara bra också och för vissa kan borta vara mer hem än hemmet är... Nu har vi har kommit en bit på vägen med filmens handlingen iaf :)

Jag är född Göteborgare men flyttade ut från staden som 7-åring och bodde i Kungälv tills jag flyttade hemifrån. Mm, vi kanske skall göra som Oskar och skriva manus på bilddagboken? Det skulle till och med vara ett super intressant projekt!

Jag tycker vi istället gör en pysselkväll. 3 timmar i veckan möts vi och antingen jobbar ihop eller var för sig. Enda regeln är att man bara får jobba med sånt man tycker om.

Det ena behöver heller inte utesluta det andra. Vet inte om du vet att vi hade de där syjuntorna en gång i tiden, på Meeths? Tre timmar i veckan, varje tisdag kväll. Men behövde inte sy, man fick göra lite vad man ville men det handlade om att prata och mysa och pyssla. När det lade ner, när jag och de andra inte riktigt hade tid mer, då saknade jag det jättemycket.

på varåsaru?
De funkar tyvärr inte så länge som man hoppats. Ingenting i livet brukar göra det.

Dagens deppiga men sanna. Meeths låg (titta, det var också en bra plats som lade ner) på Kungsgatan och var en typ ungdomsgård fast bara bra och mysig.

@redfox: Meh, Meeths finns ju fortfarande. Låtsasvampyrerna är ju där varannan fredag.

@Niad: Det finns en "uppföljare" till Waking Life; A Scanner Darkly. Dock håller den inte riktigt måttet eller har samma karaktär som sin drömska föregångare.

...åh, och om ni vill ha en injektion fantasi så borde ni reservera 118 minuter till "The Imaginarium of Doctor Parnassus".

Den innehåller några av de vackraste männen i världen. MMM!

Den är klart på min Att Se-lista. Vet inte ens varför jag inte sett den ännu..

Parnassus altså. Kände inte ens till A Scanner Darkly.

@ZuBBiT: Jag och Esa hoppade in i A scanner darkly för två år sedan när den gick på tv, men den verkar inte ha samma sköna stämning och handling som Waking Life tyvärr - dessutom så ville vi inte hoppa in mitt i filmen. Men jag har bildbevis på att vi tittade på den; en bild på rotoskopade bröst (!) och en bild på rotoskopade Keanu Reaves med någon skum apparat på huvudet :P

@redfox & @Lilliepad: Lilla, har ju uttryckt en del känslor om GBG här på BDB. Amanda är väl den enda av oss som bott där en längre tid? Frågan är väl vad GBG representerar? Vad är det man flyttar ifrån och varför vill man flytta dit?

För mig är Göteborg lite som en festkväll: Det händer massa saker, finns alltid något att göra och man träffar oftast trevliga människor. Men för mig är Göteborg också en slags symbol för hur livet ska vara: där finns alla biografer, alla konserter, alla klubbar, all kultur, alla viktiga organisationer/företag/människor - städer/orter utanför är mer passiva, lugna, trygga, lata, händelselösa och törs jag säga oviktiga då sällan något stort/viktigt händer där. Som Sven-Ove Svensson skrev i diktboken "Folkskygga dikter" (5kr på Myrorna vid Järntorget):

"Vägen till likgiltigheten går genom villaområdena."

När jag var yngre innebar Göteborg något speciellt; bio, cortege, nyårsraketer eller liseberg. Men snart åkte jag in själv, Fritidskortet gjorde att man bara kunde åka in och hänga runt och Göteborg blev mindre och mindre spännande. Men visst händer det mer där än i Nödinge. Vi hade Allgott och Villgott en gång på torget. Det var inte ens fett när jag var liten.

JAg har på senare tid upptäckt något som nästan skrämmer mig och det är den där klaustrofobin. Jag hängde i Kungälv på nätterna för att det var större och mer spännande än Diseröd på den tiden, men blixtsnabbt blev det att Göteborg blev det åtråvärda, den stora stora staden med oändliga möjligheter. Att jag flyttade från Göteborg nu var till stor del för att jag tyckte att den staden blivit för trång på många sätt. Världen här på skolan är mindre, minimal faktisk men fortfarande ny nog för att nytt att bjuda på men snart skall jag vidare igen.
Men ja, det är sant Lilliepad. Fritidskortet gjorde staden hemtam och mindre exklusiv. Jag gillar att övervinna platser, lära känna dem och göra dem till mina, men det dödar också något i känslan till dem. Eller bara skapar en annan, en man fortare vill vidare ifrån..

Många människor fungerar så. Klarar inte av att se samma sak tre gånger. Jag är inte lika uttråkad (eller vad det kan vara) men jag gör det med. I mindre skala, bara.

...och nu har ni båda flytt det gamla, funnit det nya, övergivit gamla platser och övervunnit nya. Apropå att hitta nya platser i livet, både geografiska och psykologiska platser that is. Det är bra med förnyelse, speciellt när den är utmanande och utvecklande... :)

Åh, min nya plats är så spännande. Och ibland inte alls så spännande. Man ser jättelångt bort vilket gör att man inte är så benägen att gå på upptäktsfärd. Däremot erbjuder de öppna åkrarna mer sol och vind, såpass mycket att man känner att man bor i en annan del av Sverige.
Daniel, kom jättegärna och hälsa på mitt nya landskap någon dag.