Jag förstår inte, Jag förstår inte vad som väntas av mig att förstå.
Det är lika mörkt här inne , lika tomt här inne som utanför, som utanför alltsammans, utanför det sammhälle jag tvingas vara en del av, utanför den kollektiva känslan av gemenskap som ni tror er inneha, att jag är sjuk för jag inte kan leva som en del av det maskineri ni ärvt och låter gå i arv. Det är jag som är botad från sjukdomen, det är jag som är botad, det är inte jag som är sjuk, det är jag som är botad från er.
Slutet är lika självklart som början, så börja aldrig så slipper du slutföra vad någon annan förutsett.
framtiden inger inget hopp, ingen glädje, inga förvntningar.
Framtiden är en synonym för slutet, såsom slutet är synonymt för döden.

Jag orkar inte mer, jag har suttit och stirrat in i den här väggen i flera timmar nu, och sakta börjar den komma närmre.
Jag vill härifrån, eller nej jag vill bort, men jag har ingen annan stans att gå.
jag försöker gå ut ibland, jag kan bara stirra ner i marken någon meter framför mig, för jag är rädd att jag ska synas, eller att du ska se mig, eller att jag ska se någon jag känner igen, Tvingas konversera, konfrontera, tvingas ljuga, igen.
Jag hatar det här livet, men är alldelles för rädd för att avsluta, så rädd för det som kommer sedan, rädd att jag ska ångra mig. Just nu känner jag ingen ånger, jag känner ingenting.
Men kankse, om några dagar, om några veckor, kankse nästa år är allt annorlunda.
Just nu ser jag bara ljuset i tunnelns slut..

För att undvika bli kallad förnedrande saker, så bör det nämnas att texten ligger uppe bara för att jag tycker det beskriver ångest riktigt bra, och att beskriva ångest kan många gånger vara en svår sak att göra. Så texten ligger inte uppe för att jag känner såsom det är skrivet

I sure know that feeling.