jah

Samma elände som vanligt här i karlshamn. DAT gjorde en räd på vårat nätverk så alla stängde av sina datorer. Har ätit paj. Uh.. Sen har jag fått lite klagomål från skolan att jag har för mycket skräp och burkar vid min plats. Hur kan man ha FÖR MYCKET av det goda i livet?

Hm, ja det har hänt mycket på senaste tiden, nästan lite för mycket.  Det är märkligt, att man går från 19 år av totalt ingenting till total kaos. 2006-2007 har varit ganska hektiskt. Det som sög mest var nog att växa upp på ett år, att ligga på rygg och sprattla som en vält skalbagge, totalt hjälplös mot förändringen som skedde runt omkring en. Där låg man helt ensam på rygg och blev förbannad på allting.

Innan Emelie 1 så hade jag teorin om att människor väljer sin partner efter utseende och beteende, för att förhållandet ska hålla så måste den ena vara lyckligt ovetande om att den är mycket bättre än personen man är tillsammans med, eller båda ligger på jämnplan. Men däremot, går man ner sig lite så hamnar allt i obalans och den andra börjar tvivla.

Jag tror nog inte på detta mer, men jag är nog lite försiktig ^^ Det som är viktigast trots allt, är en själv. För vad är man  om man ägnar sitt liv åt en person som bara försvinner endå? Bad investment. 

Det finns ingenting som äcklar mig mer än tjejer i 16-18 års åldern som skriver typ att de kommer älska sin partner for ever. Jag tvivlar på att människorna ens vet vad kärlek är, jag har grubblat i en halv livstid och jag vet inte än.

En sak som är säker är att jag tar godhet och rättvisa på stort allvar, men bara till de personerna som jag anser är värda att lägga sin energi på. Jag är ganska snabb när det gäller att se ruttenhet i en person, och det finns det gott om här

Altså jag ser det överallt, precis överallt, varför är alla så jävla äckliga och själviska? Jag vet inte hur många exempel jag har på lager, men det räcker med att bara titta lite i rummet där jag sitter, så mycket själviska människor, så mycket självvinning. Falska kvinnor, falska män, alla vill ha någonting! Jag spyr på er!

Man ser en viss bättring efter en viss åldersgräns, efter 20-25-30 så börjar de flesta lugna ner sig med sin horighet. Men då har man redan lagrat upp på tusentals synder och dåliga gärningar. Så ni kommer brinna i vilket fall som helst. Samma visa, alltid. När jag var runt 14-15 så började jag se allt detta och genomgick åren efter det en stor själv-rannsakan på ondska och egoism. 

Jag tror jag ser mig själv som någon sorts... minoritet, en sökare, ja. Jag vet att det finns fler som mig, men det handlar inte om mer än 2% av världens befolkning. Jag är ganska overzelaous med mina värderingar. Eller bara besviken på hur vissa människor funkar.

En sak är säker, det är att jag kommer sticka kniven först nästa gång.