Tuesday 29 December 2009 photo 1/2
|
När jag spelar uppföljaren till 2007 år bästa shooter vill jag att det ska vara bättre och finputsat på precis varenda punkt. Jag vill att allting som var bra ska vara skitbra och att allting som var blekt också ska ha blivit skitbra.
Framför allt vill jag att spelet ska kännas nytt, att serien har utvecklats och tar till nya grepp istället för att bara bjuda på bättre och bättre grafik.
När jag spelar Modern Warfare 2:s singeplayer-kampanj känns det som tiden stått stilla. Jag skiter fullkomligt i hur många ljus och-partikeleffekter som trängs med varandra och hur många bilder i sekunden allt uppdateras i (det sägs vara 60, men ärligt talat tvivlar jag på denna siffra då spelet många gånger sjunker ner till en bra bit under 30, speciellt när det är rökeffekter inblandade), det känns ändå som att jag sitter och spelar Call of Duty 3. Igen.
Fienderna tycks aldrig ta slut! Jag kan rensa ett område gång på gång men efter en stund kommer exakt samma fiender i exakt samma antal upp igen på EXAKT samma ställe och man blir genast skjuten i ryggen. Jag vet inte varför Infinity Wards envisas med att göra spelen på det här viset för det är extremt frustrerande och förvandlar hela upplevelsen till ett trial and error där det inte ges någon som helst plats för strategiskt tänk. Man förväntas springa handlös framåt och skjuta så många man kan på vägen för stannar man upp så kommer det bara fler, fler och FLER fiender. Att flankera är det inte heller tal om då banorna fortfarande är hopplöst linjära och allt är sönderscriptat.
Sen har vi det där med AI:n. I Modern Warfare 2 är det inte soldater man krigar mot. Det är apor med automatvapen, ingen tvekan om saken. Hur många arméer tillämpar närstrid som det bästa sättet att bekämpa krig på? Inga. Trots detta verkar "stormning" vara det enda fiendesoldaterna i Modern Warfare 2 är tränade på. Senast man kunde se detta i verkligheten var under andra världskriget då ryssarna vann strider över tyskar endast tack vare deras större antal soldater. Storma fienden eller dö. Tvekan innebar dödstraff men det var på 40-talet det och det här ska ju för bövelen vara modern krigsföring!
Ett av de bästa exemplen är under delen av spelet där ryssarna tokinvarderar USA. Man ges order om att skydda taket på ett hamburger-hak medan ryssar tanklöst tar sig upp på taket via stegar utan att bry sig om att där uppe står fienden och mejar ner dom en efter en att deras huvuden sticker upp.
Jag är på min andra genomspelning och kör på Hardened och jag dör precis hela tiden på det här stället. Men det är inte rättvist, jag dör av fel orsaker. De vinner i antal fiender och brist på överlevnadsinstinkt! Detta är inte äns apor jag slåss mot längre. Apor är smartare än såhär! Nej, det här är zombies med automatvapen. Lite som Resident Evil 5, men dom fienderna var nog tamefan smartare än såhär...
Dom negativa sidorna med kampanjen tar tyvärr inte slut där heller. Storyn är hur fjollig som helst och full av luckor. Här bjuds det inte på några riktiga cut-scenes som väver samman uppdragen inte utan man förväntas sitta och titta på kryptiska meddelanden på skärmen samtidigt som det pratas militärsnack i bakrunden. Det är mer än lovligt fattigt och eftersom man som spelare kastas från kontinent till kontinent stup i kvarten utan möjlighet att ens fatta vilken person man spelar som så bryr man sig till slut inte.
Ljudet lämnar även det mycket att önska. Inget vapen låter naturtroget nånstans. Det saknas tryck och vapnen låter som laser-sprutor. Ta franska FAMAS-karbinen till exempel. Är det ett skämt? Till och med mitt luftgevär pangar hårdare! Jag står brevid mina värdelösa soldatpolare när de skjuter mot fienden men deras puffror smäller lägre än deras fisar pyser.
Det klagas en del om att kampanjen är för kort. Jag håller med om att det tar slut snabbare än första Modern Warfare, men i slutet av spelet kunde jag inte bry mig mindre och en bana till med värdelös AI, magnetiska fiendekulor, hjälplösa soldatkompisar och fisigt ljud hade fått mig knäckt.
Som tur är så är multiplayerdelarna en anledning stor nog att införskaffa sig Modern Warfare 2 trots allt. Det är som helt skillda världar och här har Infinity Wards verkligen boostat allt som går (även om jag kan tycka att det grafiska tappar lite väl jämfört med hur det ser ut när man spelar kampanjen). Jag tycker bara det är synd att en serie som tidigare bjudit på så episka singeplayerstrider inte längre håller måttet.
Framför allt vill jag att spelet ska kännas nytt, att serien har utvecklats och tar till nya grepp istället för att bara bjuda på bättre och bättre grafik.
När jag spelar Modern Warfare 2:s singeplayer-kampanj känns det som tiden stått stilla. Jag skiter fullkomligt i hur många ljus och-partikeleffekter som trängs med varandra och hur många bilder i sekunden allt uppdateras i (det sägs vara 60, men ärligt talat tvivlar jag på denna siffra då spelet många gånger sjunker ner till en bra bit under 30, speciellt när det är rökeffekter inblandade), det känns ändå som att jag sitter och spelar Call of Duty 3. Igen.
Fienderna tycks aldrig ta slut! Jag kan rensa ett område gång på gång men efter en stund kommer exakt samma fiender i exakt samma antal upp igen på EXAKT samma ställe och man blir genast skjuten i ryggen. Jag vet inte varför Infinity Wards envisas med att göra spelen på det här viset för det är extremt frustrerande och förvandlar hela upplevelsen till ett trial and error där det inte ges någon som helst plats för strategiskt tänk. Man förväntas springa handlös framåt och skjuta så många man kan på vägen för stannar man upp så kommer det bara fler, fler och FLER fiender. Att flankera är det inte heller tal om då banorna fortfarande är hopplöst linjära och allt är sönderscriptat.
Sen har vi det där med AI:n. I Modern Warfare 2 är det inte soldater man krigar mot. Det är apor med automatvapen, ingen tvekan om saken. Hur många arméer tillämpar närstrid som det bästa sättet att bekämpa krig på? Inga. Trots detta verkar "stormning" vara det enda fiendesoldaterna i Modern Warfare 2 är tränade på. Senast man kunde se detta i verkligheten var under andra världskriget då ryssarna vann strider över tyskar endast tack vare deras större antal soldater. Storma fienden eller dö. Tvekan innebar dödstraff men det var på 40-talet det och det här ska ju för bövelen vara modern krigsföring!
Ett av de bästa exemplen är under delen av spelet där ryssarna tokinvarderar USA. Man ges order om att skydda taket på ett hamburger-hak medan ryssar tanklöst tar sig upp på taket via stegar utan att bry sig om att där uppe står fienden och mejar ner dom en efter en att deras huvuden sticker upp.
Jag är på min andra genomspelning och kör på Hardened och jag dör precis hela tiden på det här stället. Men det är inte rättvist, jag dör av fel orsaker. De vinner i antal fiender och brist på överlevnadsinstinkt! Detta är inte äns apor jag slåss mot längre. Apor är smartare än såhär! Nej, det här är zombies med automatvapen. Lite som Resident Evil 5, men dom fienderna var nog tamefan smartare än såhär...
Dom negativa sidorna med kampanjen tar tyvärr inte slut där heller. Storyn är hur fjollig som helst och full av luckor. Här bjuds det inte på några riktiga cut-scenes som väver samman uppdragen inte utan man förväntas sitta och titta på kryptiska meddelanden på skärmen samtidigt som det pratas militärsnack i bakrunden. Det är mer än lovligt fattigt och eftersom man som spelare kastas från kontinent till kontinent stup i kvarten utan möjlighet att ens fatta vilken person man spelar som så bryr man sig till slut inte.
Ljudet lämnar även det mycket att önska. Inget vapen låter naturtroget nånstans. Det saknas tryck och vapnen låter som laser-sprutor. Ta franska FAMAS-karbinen till exempel. Är det ett skämt? Till och med mitt luftgevär pangar hårdare! Jag står brevid mina värdelösa soldatpolare när de skjuter mot fienden men deras puffror smäller lägre än deras fisar pyser.
Det klagas en del om att kampanjen är för kort. Jag håller med om att det tar slut snabbare än första Modern Warfare, men i slutet av spelet kunde jag inte bry mig mindre och en bana till med värdelös AI, magnetiska fiendekulor, hjälplösa soldatkompisar och fisigt ljud hade fått mig knäckt.
Som tur är så är multiplayerdelarna en anledning stor nog att införskaffa sig Modern Warfare 2 trots allt. Det är som helt skillda världar och här har Infinity Wards verkligen boostat allt som går (även om jag kan tycka att det grafiska tappar lite väl jämfört med hur det ser ut när man spelar kampanjen). Jag tycker bara det är synd att en serie som tidigare bjudit på så episka singeplayerstrider inte längre håller måttet.