Monday 27 April 2009 photo 2/2
|
Jag önskar att jag var en starkare människa. Jag vill kunna låta allt bakom mig bli orört igen. Jag vill kunna förlåta allt de som jag vet själv att jag borde förlåta. Men så fort jag får en ensam stund vänder jag mig om och går tillbaka till allt det jag helst vill glömma. Jag river upp allt igen, blir ledsen och arg. Jag blir besviken på mig själv för jag har lovat mig så många gånger att jag ska gå vidare, släppa taget om allt som hänt. Men jag kan bara inte, och jag vet inte vad jag ska göra för att lyckas. Jag sårar inte bara mig, utan även andra. Att det kommer upp nya saker som gör berget högre, och får mig att må dåligt kan jag inte göra något åt. Men jag orkar inte gå och grubbla över saker som hände mig för typ tio år sedan. Jag försöker var dag glömma, förtränga och förlåta. Till en viss del fungerar det, ända tills jag blir ensam. Då börjar det om från ruta ett igen, och jag måste om på nytt försöka glömma, förtränga och förlåta, om och om igen. Jag vill inte att det ska fortsätta såhär. Jag vill kunna blicka framåt och låta bli att ramla tillbaka hela tiden. Det känns inte som att jag kommer orka gå vidare om jag inte får ett slut på det här, för det tar verkligen på mig. Ja, jag önskar verkligen att jag vore starkare, kunde förlåta. Jag kommer aldrig kunna glömma så det behöver jag inte ens försöka. Men förlåta och gå vidare, kan det verkligen vara så svårt? Tydligen. Jag som så gärna vill sätta en punkt, och stänga boken för alltid. Låsa in den någonstans, eller bränna upp den. Bara den stannar eller försvinner, och aldrig någonsin kommer nära mig igen. Allt börjar med ordet förlåt..
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nilssonlinn/360810117/