December
Saturday 31 March 2012 photo 1/2
|
*
Jag sitter på det dammiga golvet i rummet rakt framför trappan, bland kartonger som är fullpackade. Katten springer runt och leker med en tandbetar som kommer från teaterfigurer jag gjorde för 2 år sen. Han biter på den och sedan faller den ut ur munnen, han tittar fundersamt på den men går sedan vidare och inspekterar varför rummet är så tomt. Han ser orolig och ledsen ut, kan verkligen katter bli så oroliga? Han sätter sig vid den vita dörren som jag stängt för att vara lite ifred med honom. Jag öppnar sakta och han smiter ut som han brukar. Nu sitter jag på golvet helt ensam och tänker 'valde jag verkligen rätt? Gjorde jag rätt val?' jag hör hur de fyrbenta djuret dunsar ner för trappen. Jag tittar ut genom det lilla fönstret med det blå blomliga gardinerna och ser en blå och vacker himmel. Mina ögon fastnar på den vackra himlen och jag tappar greppet om verkligheten igen. Jag får minnerna tillbaka om hur jag var ute med de fyrbenta djuret i sele, hur han hoppade runt och inte hade några bekymmer utan bara levde livet. Jag får tag om verkligheten igen och jag märker att ögonen är tårfyllda. 'är detta verkligen så jobbigt? Jag trodde det skulle vart enklare'. Jag reser mig upp från golvet och går ner för trappan samtidigt som jag tänker 'valde jag rätt?'
Jag sitter på det dammiga golvet i rummet rakt framför trappan, bland kartonger som är fullpackade. Katten springer runt och leker med en tandbetar som kommer från teaterfigurer jag gjorde för 2 år sen. Han biter på den och sedan faller den ut ur munnen, han tittar fundersamt på den men går sedan vidare och inspekterar varför rummet är så tomt. Han ser orolig och ledsen ut, kan verkligen katter bli så oroliga? Han sätter sig vid den vita dörren som jag stängt för att vara lite ifred med honom. Jag öppnar sakta och han smiter ut som han brukar. Nu sitter jag på golvet helt ensam och tänker 'valde jag verkligen rätt? Gjorde jag rätt val?' jag hör hur de fyrbenta djuret dunsar ner för trappen. Jag tittar ut genom det lilla fönstret med det blå blomliga gardinerna och ser en blå och vacker himmel. Mina ögon fastnar på den vackra himlen och jag tappar greppet om verkligheten igen. Jag får minnerna tillbaka om hur jag var ute med de fyrbenta djuret i sele, hur han hoppade runt och inte hade några bekymmer utan bara levde livet. Jag får tag om verkligheten igen och jag märker att ögonen är tårfyllda. 'är detta verkligen så jobbigt? Jag trodde det skulle vart enklare'. Jag reser mig upp från golvet och går ner för trappan samtidigt som jag tänker 'valde jag rätt?'
Visa toppen
Show footer