Tankar om mitt liv.

Om några timmar är det dags, då är det bara att dra på sig snickar byxorna och åka till praktiken, ska försöka ge 100% av det som är kvar av mig.. Jag ska erkänna jag hade jätteångest för bara några timmar sedan, sån där ångest då man känner att man bara vill ge upp allting... att ingenting längre spelar någon roll.

Att jag är fast i ett jäkla spel, som hamstern i sitt hjul. som råttan i sin bur som en vingklippt fågel. som nu måste sitta vid fönsterbrädan och stirra ner i backen. ett steg och allt är över.. Fyra dagar endast fyra dagar,

Sedan så slipper du detta sjukt ångestframkallande.... Sedan så börjar skolan äntligen. och om några månader så slutar jag skolan... är fri, äntligen. Jag har inte sökt något jobb.. Kanske borde jag det men jag vet inte riktigt vad jag vill just nu. vad ska jag göra av mitt liv? jag vet om jag känner mig själv rätt att jag någon gång kommer att få en knäpp och göra något som totalt kommer att förändra mitt liv för all framtid, frågan är bara vad

Just nu försöker jag att städa lägenheten och gud vad många försök jag ger det, men så fort jag börjar är det som att kraften plötsligt tar slut, precis som när jag ska fixa det sista med läxorna.. rehabilitera sig själv är förbannat jobbigt.

Ibland önskar jag att jag kunde vara asexuell. Eller kunna stänga av känslor. Jag stog i duschen för inte så länge sedan och så tänkte jag på "N" och då tänkte jag fan jag har verkligen stenkoll på mina känslor och för någon sekund så lät jag mig Tänka tanken på Henne som jag hela tiden försöker förneka mina helt orealistika känslor, Fuck hela världen raserades... känslorna skrek ut ur brösten som en tornado, som en missriktad raket som tjuter för att några sekunder explodera. Fan vissa personer stannar verkligen för alltid i ens hjärta. När jag sa att jag gav henne mitt hjärta, visste jag inte att det var en gåva som jag aldrig någonsin skulle kunna ta tillbaka...

Jag sorterar många känslor i bloggen och ger inte ut det till vem som helst. Nog för att jag gärna vill att folk ska veta vem jag är, den riktiga jag.. alla konstiga tankar idéer och saker jag får för mig då jag sitter, tänker och filosoferar över livet, om saker som vi människor gör mot varandra..

Denna låten beskriver mina känslor väldigt bra just nu..

http://www.youtube.com/watch?v=HIRNdveLnJI

Allting hänger ihop, när kommer jag hitta min plats i livet? Jag tänker inte fundera över meningen med livet jag håller mig till min filosofi som jag så länge byggt upp. Meningen med livet är att göra goda saker för andra människor Vi finns för att stötta varandra och göra vardagen bättre för varje människa.

Det är vad jag tror och lever efter (03.14) Kollar på BigBrother, Det känns så äkta som om de är mina vänner som att de finns för mig så nära men ändå så långt bort, känns som om jag precis som Jessica det finns inga tydliga regler så därför börjar man skapa sig en egen fantasivärld, där man drömmer sig bort. För att det är enklare. Livet är så mycket enklare med regler att följa. Men min personlighet är sådan att jag följer inga regler. Jag tar reda på hur reglerna funkar sedan så utmanar jag dem. Detta gör att jag inte passar in i samhället. Jag nöjer mig inte med något halvdant och att jag ska passas in. Allting ska ifrågasättas. och jag tror helt ärligt att det är bra att ställa frågan "varför?" till oss själva. Varför funkar saker som det gör? varför sker allt? orsak och verkan. (igen) Jag är dessutom en sådan person som inte nöjer sig med något halvdant. Jag har en väldigt enkel smak, jag vill och ska ha det bästa av allt.

På fredag drar jag till Södertälje fan va skönt det ska bli. och dessutom så är det sista praktikdagen så jag om någon kommer att vara nöjd på fredagen... Slut på praktikperiod, resa bort, träffa trevligt folk, åka skidor, Festa, allt jag gillar, (nja det mesta iaf...)

(Jag är imponerad över att ni läst så långt...)

Jag känner mig lite irriterad på pappsen, jag är så fruktansvärt glad att han har uppfostrad mig till att bli en sådan awesome och tolerant människa som jag är. Men ibland när jag är över känns det som om det enda han gör att att be om hjälp med massa saker.. saker som jag inte riktigt orkar ta itu med. när jag är Hemma så vill jag sitta och snacka skit om livet höra vad han tycker om saker. Höra hans drömmar, mina drömmar. Ja snacka om roliga saker och inte bara sitta och lyssna på massa problem. När han var här sist då var det snarare att han satt och glodde på blocket istället för att vara med mig. Då kände jag, fan jag borde göra mig av med datorn också?! Plötsligt sjönk en sak in i mitt medvetande som jag inte varit medveten om..

Jag har inte tv för att jag vill att han ska se mig?! det har inget med att jag inte vill betala en tv avgift på 150.- månaden. Det är att jag inte blir sedd. Kanske är jag för uppmärksamhets krävande. Precis som Niklas i BB. Ser ni jag lever mig verkligen in i Bigbrother, På ett känslomässiga plan känner jag mig helt död, lite som att ha blivit våldtaget. Ta mig gör vad ni vill med min kropp ni kommer ändå aldrig åt min själ, jag stänger av den för omvärlden.

Känner att jag borde träna dessutom, gör det lite sporadiskt men jag känner mig så besviken över hur klen jag har blivit. tidigare så gjorde jag 50 armhävningar i sträck utan större problem nu är det jobbigt att ens göra 20. Så jag klankar ner mig lite som låtit mig vara så lat och låtit musklerna förtvina på detta sättet... Jag vill se ut som Hunken i BB Den kroppen, Simons hjälpsamhet, Martins sprallighet. Nickys... ja det mesta. Då skulle jag känna mig nöjd, Försöker fokusera tankarna, behöver ett mål med mitt liv vart ser jag mig själv om 5år? ingen aning, vad ser jag mig om 1 år? ingen aning där heller... Det är just det jag menar med att jag plötsligt kommer ta tag i livet och göra något sjukt av det... När jag väl orkar...

Denna låten känner jag skriker ut många (om inte alla) av mina känslor..

http://www.youtube.com/watch?v=NKG0uA_svwY

Här kommer Lyricsen:

Driver omkring här i linné, jag söker någon sorts egen livskvalité.
Ingen människa ser mig men en dag som den här känns det bra.
Jag vet jag måste göra min grej, spelar ingen roll vad folk säger mig.
Det är nu eller aldrig, det är allt på ett kort.
Att det är nu eller aldrig gör steget för stort.
Det ser ut som jag får vänta för evigt för att få nånting gjort.

När ska jag leva mitt liv för mig, gör dom saker jag tror på?
När ska jag våga vara mig själv och fånga dom drömmar jag vill nå,
så när kommer jag leva mitt liv för mig?

Jag når Örat (=Örebro), jag kör E 20 norr, det är stan i mitt hjärta av lycka och sorg,
men alla dom drömmar jag har, finns ej där.
Jag måste ta en chans i mitt liv, måste på det där tåget innan det går förbi,
men jag förblir passiv står kvar där jag är,
fast jag sagt till mig själv; jag gör det, jag svär.
Jag vet att det är tragiskt att inte leva så som man lär.

Så säg att du förstår mig.
Säg att du känner dig lika liten som jag.
Säg att du förstår mig, och jag gör det idag.

Så när kommer jag leva mitt liv för mig?
när ska jag våga vara mig själv,
så kanske att jag lever mitt liv för mig?