Thursday 19 March 2009 photo 1/1
|
Sjusovaren
Du kliver in ett stilla, kallt krus
& ett V-tecken flyger söderöver
Han har nått du saknar,
nått som blev över
när kärleken frös som nervös sångröst,
när hans kappa vände i vinden
& hjärtat ditt klöv
När han strök din panna & sa
Johanna, jag är ledsen
men jag har hittat en annan
Du stapplar fram på egen hand
på en okänd strand
äts upp av tidens tand i ett stängt
& sjukt ingenmansland
där det ligger ett band av depp runt allt
som borde kläs i vitt & glam
men som knappast kommer släppa sitt grepp
Ditt klena liv rymmer ingenting som du vill ha
Ingenting som gör dig glad
Inte det du helst vill ha
Inget sånt som får ditt DNA
att pumpar runt en aning
som säger till dig själv
Gud, vad jag är bra!
Du lever i samma lilla by du är född i,
här har chanser & vänner flyt bort med ett skri
Här får man aldrig bli som man vill,
utan trolleri måste fungera utan magi
Du dömd till en livslång tupplur
Du är ett djur i en bur
som tvingas se på när hela livet svingar förbi
Du lever i en småstad,
en sovstad, en spökstad
Där alla känner alla men ingen känner dig
Du är en puck utan glid,
satt i ett litet håll för att hylla apatin
& göra samma liv igen på rutin
Ditt klena liv rymmer ingenting som du vill ha
Ingenting som gör dig glad
Inte det du helst vill ha
Inget sånt som får ditt DNA
att pumpar runt en aning
som säger till dig själv
Gud, vad jag är bra!
Ni skulle bli ett lag ett tag
men ett tag blev ett ont övertag
som krossade ert tunna överdrag
Ensam var ni tillsammans,
samma sak
fast han blev först att göra slut
Allt det vackra man säger
det twistar & rister tills fogarna brister
för kärlek är bara ett klister
mellan två vitt skilda ensamheter
Det lyser till genom en din hembygds limfog
En glamor som höljs bakom
blåa berg & storskog
men som Katten Gustav i kamp med Shera Khan,
är allt på förhand redan dömt att misslyckas
Du är för evigt fast här Johanna,
fast i Allonia
fast i en stillsam djup sömn
Du rusar i korridoren på ett bårhus,
ett dårhus
Du tänder själv i tunnelns slut ett litet vitt ljus
Ditt hjärta slår så fort att slagen inte hinner med,
du skymtar frågan alla har men svaren finns fortfarande kvar
Ditt klena liv rymmer ingenting som du vill ha
Ingenting som gör dig glad
Inte det du helst vill ha
Inget sånt som får ditt DNA
att pumpar runt en aning
som säger till dig själv
Gud, vad jag är bra!
Hans hud kommer nu mot hennes brinna
som hjärtat hans brann
för din skull en gång
En ny sked kommer sovas
En ny framtid kommer lovas
I en avskild lidelse
släpper du en tår av förtvivlan,
att det var allt för länge sedan du känt
skin hjärta skin
allt för länge sen
som någon till dig sa
Jag älskar dig
skrivet av ismael ataria
http://www.ismaelataria.se/ord/sjusovaren.html
& ett V-tecken flyger söderöver
Han har nått du saknar,
nått som blev över
när kärleken frös som nervös sångröst,
när hans kappa vände i vinden
& hjärtat ditt klöv
När han strök din panna & sa
på en okänd strand
äts upp av tidens tand i ett stängt
& sjukt ingenmansland
där det ligger ett band av depp runt allt
som borde kläs i vitt & glam
men som knappast kommer släppa sitt grepp
Ditt klena liv rymmer ingenting som du vill ha
Ingenting som gör dig glad
Inte det du helst vill ha
Inget sånt som får ditt DNA
att pumpar runt en aning
som säger till dig själv
här har chanser & vänner flyt bort med ett skri
Här får man aldrig bli som man vill,
utan trolleri måste fungera utan magi
Du dömd till en livslång tupplur
Du är ett djur i en bur
som tvingas se på när hela livet svingar förbi
en sovstad, en spökstad
Där alla känner alla men ingen känner dig
Du är en puck utan glid,
satt i ett litet håll för att hylla apatin
& göra samma liv igen på rutin
Ditt klena liv rymmer ingenting som du vill ha
Ingenting som gör dig glad
Inte det du helst vill ha
Inget sånt som får ditt DNA
att pumpar runt en aning
som säger till dig själv
men ett tag blev ett ont övertag
som krossade ert tunna överdrag
Ensam var ni tillsammans,
samma sak
fast han blev först att göra slut
det twistar & rister tills fogarna brister
för kärlek är bara ett klister
mellan två vitt skilda ensamheter
En glamor som höljs bakom
blåa berg & storskog
men som Katten Gustav i kamp med Shera Khan,
är allt på förhand redan dömt att misslyckas
Du är för evigt fast här Johanna,
fast i Allonia
fast i en stillsam djup sömn
ett dårhus
Du tänder själv i tunnelns slut ett litet vitt ljus
Ditt hjärta slår så fort att slagen inte hinner med,
du skymtar frågan alla har men svaren finns fortfarande kvar
Ditt klena liv rymmer ingenting som du vill ha
Ingenting som gör dig glad
Inte det du helst vill ha
Inget sånt som får ditt DNA
att pumpar runt en aning
som säger till dig själv
som hjärtat hans brann
för din skull en gång
En ny sked kommer sovas
En ny framtid kommer lovas
I en avskild lidelse
släpper du en tår av förtvivlan,
att det var allt för länge sedan du känt
skin hjärta skin
allt för länge sen
som någon till dig sa
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nomaster/344962446/