March
Friday 24 April 2009 photo 1/1
|
Mitt liv på en tavla.
Jag är inte gjord för den här världen tror jag. Jag känner aldrig att jag riktgt passar in. Fast det kanske fler känner. Kanske är världen inte gjord för oss. Kanske är världen gjord för en sorts människor. För företagspampar, musiker, läkare, pastorer. Kanske är det där bara idealfyllda titlar som ingen riktigt når upp till och istället för att forma världen efter våra egna behov så har vi format den efter våra titlar. Så att när vi äter, sover, åker buss eller cyklar så är det våra ideal som cyklar omkring och inte vi. Vi sitter kvar ensamma på ett rum någonstans. klagande på världen och med ångest över att vara födda på fel plats och tid och ingen möter mig som den jag är. Våra gåvor både upphöjer oss och låser oss. De kan verka som en förbannelse och inpränta sig i andras ögon och sinne och sätta krav på oss men de kan även visa vägen och leda till ett meningsfullt liv. Om man inte har några gåvor då? Inga specialiteter. Det säger vi ju inte finns. Alla har sin plats och ett syfte. Gud har en plan med våra liv. Jag har börjat hata det uttrycket. Ja, det kanske han har men om jag aldrig presterar då? Om jag aldrig är bra på något, har jag inget värde då. Var står det i bibeln att alla har en uppgift i livet? Varför förutsätter vi det. Vad är det för fel på att bara vara normal?
Jag har en uppgift, jag känner att det finns saker nedlagt i mig som vill hjälpa till i världen men jag vill inte lyfta så mycket som ett finger när människor (eller jag själv) placerar mig i ett fack. Det är förnedrande, det är att antasta den allra ädlaste av friheter. Min själsliga förnyelse.
Jag är inte gjord för den här världen tror jag. Jag känner aldrig att jag riktgt passar in. Fast det kanske fler känner. Kanske är världen inte gjord för oss. Kanske är världen gjord för en sorts människor. För företagspampar, musiker, läkare, pastorer. Kanske är det där bara idealfyllda titlar som ingen riktigt når upp till och istället för att forma världen efter våra egna behov så har vi format den efter våra titlar. Så att när vi äter, sover, åker buss eller cyklar så är det våra ideal som cyklar omkring och inte vi. Vi sitter kvar ensamma på ett rum någonstans. klagande på världen och med ångest över att vara födda på fel plats och tid och ingen möter mig som den jag är. Våra gåvor både upphöjer oss och låser oss. De kan verka som en förbannelse och inpränta sig i andras ögon och sinne och sätta krav på oss men de kan även visa vägen och leda till ett meningsfullt liv. Om man inte har några gåvor då? Inga specialiteter. Det säger vi ju inte finns. Alla har sin plats och ett syfte. Gud har en plan med våra liv. Jag har börjat hata det uttrycket. Ja, det kanske han har men om jag aldrig presterar då? Om jag aldrig är bra på något, har jag inget värde då. Var står det i bibeln att alla har en uppgift i livet? Varför förutsätter vi det. Vad är det för fel på att bara vara normal?
Jag har en uppgift, jag känner att det finns saker nedlagt i mig som vill hjälpa till i världen men jag vill inte lyfta så mycket som ett finger när människor (eller jag själv) placerar mig i ett fack. Det är förnedrande, det är att antasta den allra ädlaste av friheter. Min själsliga förnyelse.
Comment the photo
Stämmer så sjukt mycket!!=)
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nokke/360650503/
Visa toppen
Show footer