October
Monday 16 February 2009 photo 2/4
|
Monday 16 February 2009 photo 2/4
|
|
Gullviva (Primula veris) är en art i famljen viveväxter, med djup och smal krona, som är trattlik med i röret inneslutna befruktningsdelar. Hos vissa strävbladiga växter är mynningen försedd med fem små knölar eller fjäll, som bidrar till att stänga den för regn och "objudna gäster" ur insektvärlden.
En egenhet hos gullvivan är att hos somliga individer är ståndarna kortare än pistillen Hos andra exemplar är det tvärtom . Detta kallas heterostyli och motverkar självbefruktning. Bägge varianterna förekommer ungefär lika ofta.
En närmare undersökning visar att pollenkornenhos korta ståndare är något olika jämfört med kornen hos långaståndare. Det anses att detta är genetiskt förmånligt genom att deolika pollenkvaliteterna genom de pollinerande insekterna kan komma attavlämnas ibland på långa pistiller, ibland på korta. ("Genetiskmångfald".)
Gullvivan är bland vårens ("veris") förstlingar ("primula"). Redan vid snösmältningen visar sig den övervintrande bladrosetten med vitgröna, sammetsludna blad, och i maj och juni kommer gullvivans blommor, strax efter vitsippans.Gullviva är på sina håll mycket ymnig och plockas i mycket tillbuketter, och är en av årstidens populäraste prydnadsblommor.Emellertid har den i vissa landsdelar minskat och är fridlyst i delarav landet. Den får inte plockas i Skåne, Hallands och Örebro Län. Iresten av landet är det tillåtet att plocka en bukett till sig själv.Man får inte gräva upp eller dra upp blommorna med rötterna. Se Lista över fridlysta växter i Sverige.
Blomställningen är en flock.
De yngsta blommorna hänger som en klase under stjälken, men de äldrereser sig allt mera upp för att slutligen i fruktstadiet stå styvtupprätt, tryckta mot varandra. Fröhuset mognar inneslutet i blomfodret.Det öppnar sig med fem flikar i toppen. och till följd av såväl dessform som dess ställning kan fröspridningen endast ske då stjälkenkraftigt stöts eller skakas, till exempel av blåsten.
Gullvivans underjordiska delar är en vertikal- eller pelarjordstam,och, efter pålrotens död, vilken inträffat i början av exemplaretstillvaro, får stammen ett antal tjocka trådrötter. Denna jordstam döroch multnar i sin nedre ända och tillväxer uppåt med en bladrosettvarje år, till dess den avslutas med en blommande stängel; tillväxtenfortgår därefter med rosettbärande sidogrenar, som i sin tur på sammasätt avslutas med blomställningar.
Arten är allmän i södra Sverige, men sparsam i mellersta Skandinavien sparsam och går ej längre i norr än till Ångermanland och ungefär motsvarande latitud i Norge och Finland.
Gullvivan är Ålands och Närkes landskapsblomma.
En mutation,inte helt ovanlig, har röda blommor. Om dessa korsas med de vanligagula exemplaren får avkomman en färg mitt emellan. Dessa ska inteförväxlas med halvvissna gula exemplar, som under en kort tid har enrödaktig nyans.
Visa toppen
Show footer