ibland blir jag så himla less! jag vet inte hur jag ska förklara allt.. ena stunden känns allt underbart, andra stunden blir allt skit. på ett fingerknäpp!

sedan är det så mkt som påverkar detta, dels för att jag tänker så mkt på allt..om och om igen. ibland tänker jag ..skit samma, allt löser sig men ibland tänker jag negativa tankar o då tänker man att de kanske inte alls ordnar sig.

det är så många personer som e involverade och det är svårt att förklara allt för alla. jag skulle vilja tala ut o bara spotta ut all skit jag har inom mig. bara få ut allt! men samtidigt känns det som det bara kommer förvärra saker o ting..att allt ändå är bra som det är, när jag håller det inom mig.

det är jätte många som kanske inte riktigt vet hur jag faktist känner.. 

svårt o förklara...men fan..orkar inte förklara mer.. ville bara få ut lite.

 

 

habibi, finns här om du villprata ut om det, det vet du <33 hoppas du mår bättre dock, vissa saker kan amn faktiskt inte påverka eller ändra uten det ända man får göra är att ta det lugnt, vänta och ha tålamod. andra saker akn man däremot göra, och det gäller att göra det bra så at tman sen kan se tillbaka på det och vara nöjd över vad man gjort. hoppas dock allt löser sig, tänk inte så mkt, utan koncentrera dig på nuet, njut av tillvaron, gör det du sak göra idag, och glöm inte att ta hand om dig själv. pussipuss <33

Jag förstår vad du menar tror jag! Jag känner typ varför tala ut? Det löser ändå inga problem, så jag håller allt innom mig, å det bygger på å bygger på... Gu det är så mycket, å det känns som om ingen annan är i samma situation som en själv... så tänker man negativt å bla bla bla... Känns nästan som om enda lösningen vora att lämna allt bakom sig å sen bara gå vidare med livet, börja från början liksom... men det går inte liksom, inte just nu iaf... Å eftersom det inte går att ändra på börjar jag tänka på andra saker som man kan ändra på, men allt går så sakta, å jag önska bara tiden skulle gå snabbar så jag kunde komma över allt som just nu gör allt bajs... Men det har redan gått så lång tid å känns som om saker inte blir bättre ändå... Å sen känns det som eftersom jag håller det inom mig kommer jag aldrig bli av med det... men även om jag berättar är det inget som kan ändra på det förflutna! Gjort är gjort å sagt är sagt. Å ingen kommer förstå det enda svaret kommer bli; "jag förstår, det är inte alls så ska du veta å bla bla bla" Jag vet själv hur det är, jag vill inte berätta sen sitta å lyssna på någon säga att saker inte alls är så hemska som jag själv tycker å yada yada ya... Ville bara få ut lite...

<3 du är spec gumman, kom ihåg dt.. du förtjänar folk som förstår dig

Jag fattar, allt bara byggs på och på men till slut blir det jävligt svårt att hålla allt inne!