Sunday 8 January 2012 photo 1/1
|
- Novell, typ.
Jag kliver in i Joan's rum. där är exakt allt som vanligt. Rummet fungerar som en tidsmaskin. Den lilla nallen med texten `` du är mitt allt. ´´ sitter fortfarande kvar på det gyllenbruna skrivbordet. Där satt du och skrev, varenda dag. Du skrev i din gamla dagbok. Du vet den du fick av mig, i födelsedagspresent. I ditt rum har fortfarande inget hänt. Jag står här, just nu Joan.
Kan du höra mig? Kan du se mig, från stjärnorna? Just nu kanske du sitter och kollar på mig, däruppifrån. Från den mörkblåa himlen, från den lilla stjärnan som tindrar. Just nu, Joan, ligger jag ner och tänker. Jag ligger i min säng.
När du försvann, tog jag ditt påslakan. Joan, vet du en sak?
Påslakanet doftar gott, det doftar dig. Det gråa påslakanet med gula ränder har faktiskt en
betydelse i mitt liv. Det är ett minne av dig. Jag kommer ihåg dig, så väl.
ibland låtsas jag att du lever, att vi leker kurragömma som vi gjorde när vi var små. Jag låtsas att du springer i förväg och gömmer dig, precis som det var den dagen du försvann. Den dagen för 1 år och 9 månader sedan. 1 år,9 månader, 6 dagar, 17 timmar och 8 minuter sen. Det var inte så att jag tog tid när du dog, Joan, jag lovar. Men just i det ögonblicket kollade jag på armbandsuret jag hade på mig, och den blicken får jag inte ur huvudet. Klockan var 17.43. Vi lekte, ute i skogen. Jag försökte hitta dig. Du gömde dig bakom en gammal, grå, stor sten i skogen. Stenen var täckt av pinnar, och det var vinter. Vi hade egentligen gjort om stenen till en koja, sommaren innan. Men snöns kyla och väta gjorde så att pinnarna mjuknade. Jag såg dig, ett par meter ifrån mig. I samma ögonblick sprakade det till bland kvistarna och pinnarna. Det hade aldrig snöat som den vintern, Joan. Hela vinterns snö hade samlats på ett enda ställe, och det klarade inte de tunna pinnarna av. Så allt rasade ner mot marken, och där stog du, Joann. Du var 14 år. I exakt det ögonblicket, tog ditt liv slut. Du lämnade mig kvar, här. Nu finns det inte längre någon som leker med mig, som stöttar mig när jag blir retad, du försvann, Joan, och det gör så jävla ont.
Jag vill väldigt gärna ha typ kritik för novellen.
kanske inte är det bästa jag skrivit, men ändå.
om ni vill kan jag skriva en fortsättning.
haha >.<
Annons
Directlink:
http://dayviews.com/novellerdikter/500674568/