July
Show more 8 August 2009
Nästa dag skulle vi städa, för nu var det snart slut på det roliga. Ludde fick tag på min kamera, och eftersom han inte skulle städa hade han gott om tid att sitta uttråkad och fotografera Nico
Jag offrade mig och städade toaletten, för jag är en superhjälte.
Det här är kanske min favoritbild från hela Medeltidsveckan 2009. Kanske den bästa bilden från alla Medeltidsveckor jag varit på. Fan, det är kanske helt enkelt den bästa bilden som tagits med
Ludvig Widén, 20, resturangarbetare, fotograferar sin gren helt motiverat.
Arleskär diskar, för som det tidigare skrivits i min dagbok (dock inte av mig, utan av en pålitlig och objektiv källa) så är Arleskärs plats i köket. Bonuspoäng till den som vet vem som skrev
Nico igen, från... Baksidan, så att säga. Helt uppenbart när man tänker på saken. Vad är uppenbart? Är inte det helt klart? Nej.
Medan pojkarna städade låg flickorna och studerade litteratur. De skötte helt enkelt tankearbetet, och vi tog hand om hemmet. Och om vår personliga hygien!
Arleskärs plats är även i badrummet!
Ludde. Nöjd.
Nico gjorde sig redo för en sista, episk sommarnatt. Sommarens sista riktiga, episka natt. Sen blev det snabbt höst, och alla tvingades lida djupt och ärligt. Jag tror att han borstar sina överar
För min del skulle det bli en lugn kväll, för mina pengar och min alkohol var slut för sommaren. Jag var alltså helt logiskt fullständigt nykter och betedde mig lika artigt, kultiverat och dukti
Team Granland vann Dolkstötar och Dukater i fjol, och fick därför ett vandringspris i form av en katar. Vi fick ha den i nästan 24 timmar. Under den tiden hann den skändas både en och två gång
Mellan förra bilden och den här bilden har jag lite bilder som inte är så lämpliga på bilddagboken, där Felix och Ludvig utför själva... Dådet. Det är inte så farligt som jag beskriver det
Man kan tro att den här bilden är tagen lite senare, när festen återgått till det normala. Det stämmer dock inte. Den är bilden är tagen precis efter den tidigare bildserien, enligt klockan i
Nico är festen. Kan man lätt tro, i alla fall. I det här fallet blir han dock överträffad av... (Tänk dig en trumvirvel och klicka fram nästa bild)
Gustaf! Han var festen, och vilken fest, sen!
Vi bestämde oss för att dra till Effes och festa en sista, episk gång. Nå, så snart pengar och mobil packats över till medeltidiga förpackningar, brokor dragits upp, hosor knutits, röda mösso
Innan vi gick iväg till Effes gick vi upp på underkläder-och-pilotglasögon-balkongen för att vänta på någon. Exakt vem kan jag inte riktigt komma ihåg såhär ett halvår senare.
Terje hade också medeltidiga kläder. Se, så oskyldig han ser ut!
Ahlberg, Ludvig och Gustaf sitter och tittar på bilder. Gustaf är nu festen 2.0, i en spetsig liten hatt.
William. På Medeltiden.Det här är kanske inte den skojfriskaste bilden, eller den roligaste bildtexten, men sånt är livet!
Felix klädde sig lite lätt Väbelskt, eftersom han är en sådan där filur som gillar Granland.
Ahlberg igen. Han hängde runt och myste i största allmänhet. Jag har knappt sett honom sedan Medeltidsveckan, faktiskt, men vi har vi har träffats och druckit lite öl och utbytt julklappar, helt
På den här bilden har vi liksom gått bortom "fest", nu är det bara en kille i kilt och partyhatt som sitter ensam och blir full.
Ludvig Lövhaug - Ashäftig sedan 2006, enligt vissa källor.
Pösskjortor är pösiga, hävdade en svensk forskningsgrupp tidigare under mänsklighetens historia.
Eftersom det här var sista dagen och jag bara hade fyllt typ 1 av mina 5 gigabyte med bilder, och fortfarande hade mängder med AA-batterier till kameran, fotograferade jag vilt och desperat i ett fÃ
Patrask var traditionsenligt inte riktigt sig själva.
Jag och Nico var så här nöjda med våra liv och med världen i allmänhet. Se bara, så nöjda vi är!
Nico skådar bort mot framtiden. Mot evigheten. Mot våra liv efter denna episka medeltidsvecka. Mot de vi var och mot de vi har varit. Men kanske mest mot Patrask.
Sida vid sida i ett extremt trångt och suddigt rum står vi enade mot tristess och ångest i alla dess former. En lyckan och glädjens förtrupp.
De röda hattarna var årets stora hit, känner jag.
Mer patrask och Patrask.
Sista låten började spelas, och många ansåg att en bar överkropp var en viktig och central del av att ge Medeltidsveckans sista natt ett värdigt slut.
Felix förlorade nästan sin hatt, och utan den skulle han känna sig väldigt naken.
Festen blev allt mer intensiv, och skulle snart övergå i fusion när vätet började slå sig samman till helium. Huh. Ovanstående var tänkt som vanligt nonsens, men av någon anledning låter de
William sväljer sin skam och sina principer, och rycker av sig samhällets normer i form av en tunika.
Fest till tusen miljoner!
Jag släpades med ut för att diskutera Livet och Kärleken. Sedan saboterade jag det vackra och djupa tillfället genom att fotografera alla som försökte samtala om Viktiga Saker. Det är svårt at
Maria var dock inte alldeles spiknykter själv, så hon verkade inte riktigt märka av det absurda i situationen. Uppenbarligen gjorde inte jag det heller, så alla vad Nöjda och Glada.
Direct link:
http://dayviews.com/nyllet/2009/8/8/
Visa toppen
Show footer