Förr levde jag mina dagar som får.

Var dag samlade herdarna alla på avdelningen till gemensam utmarsch i flock

Och som vallhundar gör mest skällde de vasst om någon drog sig för att

gå ut genom dörren.

Det hände att jag bräkte lite, lågt,

när de drev mig genom gångarna,

men ingen frågade varför

- när man redan är galen, kan man gärna bräka.

Förr levde jag mina dagar som får.

I samlad flock drev de oss längs gångvägarna runt sjukhuset,

en långsam olikartat fårflock av individer ingen tänkte på att se.

För vi hade blivit en flock,

och hela flocken skulle ut och gå,

och hela flocken skulle låsas in igen.

Förr levde jag mina dagar som får.

Herdarna klippte min päls och putsade klorna

så att jag lättare skulle glida in i flocken.

Jag tassade iväg bland fint friserade åsnor, björnar, ekorrar och

krokodiler,

och funderade på varför ingen ville se.

Förr levde jag mina dagar som får

medan allt i mig längtade efter att jaga över savannerna.

Och jag lät mig drivas från fålla till inhägnad till ladugård

när de sa att det var det som var bäst för ett får.

Och jag visste att det var fel.

Och jag visste att det inte skulle vara för evigt.

För jag levde mina dagar som får.

Men i morgon var jag alltid ett lejon.

Arnhild Lauveng

Huvudet på spiken! Underbar dikt.