Helt plötsligt har jag förbrukat alla mina sommarlov. Med tanke på hur jag har mått idag måste det ha varit ett jäkla kul avslut också.. Imorgon börjar det sista året på gymnasiet och det är ju bara helt sjukt. Det mest sjuka är att trots alla stressrelaterade åkommor som antastade mig i våras, och trots allt hat mot principer, betyg, linjen, lärare och elever har det gått sjukt fort jämfört med resterande skolgång. Den yngre, svarthåriga versionen av migsjälv var livrädd för att gymnasiet bara skulle bli en förlängning av den inavlade skolan, i det där samhället som ska kretsa kring en chokladfabrik, som bara var fyllt av folk som hatade och folk som gett upp. Fast såklart med den stora bristen på bästa vänner..
Men vi klarade oss ju, alla tre, på olika ställen, vilket är något slags under. Och jag trodde väl aldrig att gymnasiet skulle kunna bli lika illa, ingenting skulle väl kunna ha varit värre, men att jag äntligen skulle få ett par bra skolår hade väl inte varit min första gissning. Måste ändå säga att det bästa med allt är att: de där som alla trodde skulle kapitulera, som skulle bli tvingade med våld till att ändra på sig för att passa in, vi har fan klarat oss så fruktansvärt mycket bättre än er andra jävla as.

Puss

jag kan vara din bästa vän!!